2 - 1

Ett av många avbrott. Här var det nog deras målis som hade ont nånstans...

LBK Gottfridsberg börjar bra. Grabbarna känns lugna och trygga även om man direkt känner att Malmslätts AIK är bästa laget vi stött på hittills.

Första 5 minuterna är spel uteslutande på deras planhalva, i sjätte löper deras nr.8 efter en långboll men Edvin är snabbare och avvärjer enkelt. De får några sekunder på vår halva och det resulterar i ett hyfsat skott som keeper Benne räddar lågt. Han skulle få ännu svårare skott emot sig men löste alla utom två. Bl.a. en fin straffräddning i slutet.

Vi fortsätter ”trumma på” och jag tycker att gula laget löser varje situation med beröm godkänt. Visst kommer vi i tidsnöd ett par tre gånger när MAIK pressar högt och vi missar passning. Men 11 ggr av 12 hittar vi en lagkamrat. Både centralt och på kanterna.

Vi skapar en hel del farligheter i första halvlek. Efter hårt jobb av samtliga är det nära att lädret letar sig in flera gånger men det skulle dröja cirka en kvart innan 0-1 är ett faktum. Affe målskytt efter att Milton slitit hårt för att servera.

Gotte är lite starkare och lite bättre på varje del av planen och man väntar på 0-2. Efter att Herman blivit nergjord innanför linjen så blir det straffspark. Milton dyngar den i ribban, försöker själv smacka in returen så domaren blåser av.

Inga skuggor på Mille som jobbade stenhårt innan han tvingades gå av efter en smäll. Han gav deras försvarare en jävligt tuff uppgift och hade vi satt 0-2 där tror (vet) jag att vi hade vunnit matchen. För vita laget var illa ute stundtals.

I andra halvlek startar MAIK lite piggare men det känns som att vi ska kunna stå emot ganska lätt.

Men man har sett det tusentals gånger. Att ett lag växer efter kvittering. Uddamålsledning är bräckligt och när de dessutom lyckas ta ledningen svänger det över. Snacka om att få luft under vingarna och deras tuppkam växer.

Gotte hade chanser att utöka till 0-2. Och även till att utjämna till 2-2. Men det var inte vår dag.

Det hettade till några gånger i andra halvlek och så ska det vara. Men jag får faktiskt bita mig i tungan för att inte klaga lite på grabbarna från Malmslätt. Jag ska inte påstå att de låg ner lika mycket som de stod upp men jag tror ni förstår vad jag menar. Så många gånger de hade ”ont” och så många gånger en ledare med sjukvårdsväska sprang in? Fler gånger på en enda match än vad vi gjorde under hela förra året. Och det är ingen överdrift.

MAIK gjorde det bra efter att de tog ledningen, samtidigt som vi tappade kommandot. Vi klarade helt enkelt inte av att återta matchen igen. Malmslätt var alldeles för duktiga för det.

Vi möts igen…