3 - 1

Linus Lagerlund gjorde ett bra inhopp.

Matchfakta Torstorps IF - IK Sleipner:

Mål: 1-0 Bylent Halili (10'), 1-1 Linus Andersson (24'), 2-1 Pontus Axelhed (34'), 3-1 Josef Gustafsson (51')

Det var kanske den sista riktigt varma dagen det här året och Sleipner åkte till Torstorp och förlorade i Atlaslunden. 
Det är ett dramatiskt namn på en så idyllisk plats; Atlaslunden - det låter som namnet på ett ställe som kometer eller gudar krashar ner i och där avgrunder öppnas och världar går under.  Det låter liksom hotfullt när man säger det.
Och så är det den -möjligen näst Högsbys Frövi (där vi också förlorat)- den gemytligaste anläggning man kan föreställa sig.

En grusparkering, lite utspridda tallar, upphöjningar i marken man låtit  vara och som tjänar som läktare de dagar platserna inte räcker till. Som idag, då Sleipner kom.
Det satt farbröder på filtar under tallarna. De hade med sig eget kaffe, de ropade uppmuntrande saker till sitt lag under hela matchen och där en annan satt och smälte som en glaciär under glaset på bänken undrade jag hur det blir med den här sortens farbröder i framtiden. Kommer de fortsätta vika ihop sina filtar, fylla på sina termosar och åka till Atlaslunden och heja på Torstorp om lördagarna?  Kommer de få göra det, eller kommer de bli åtsagda att kaffe finns till försäljning i kiosken den dagen någon entreprenör kommit på att man kan bygga fler läktare om man spränger bort klipporna runt planen och sågar ner träden?
Inte heller vaktades Atlaslunden av Heimdall eller några gargoyler med laser i ögonen. Vi välkomnades av vänliga människor som glatt letade fram två par orangea strumpor till Jonathan Erlandsson när det visade sig att hans blivit kvar i Norrköping, och som avbröt genomgången för att hämta huvudvärkstabletter till undertecknad som våndades i värmen.

Vårt bruk den här säsongen är att hela tiden möblera om i laget. Det får inte byggas upp någon kontinuitet. Anas en sådan materialiserar sig en skada eller ett par varningar per omgående för att oordningen ska fortsätta råda. Idag fick Magnus Skarp gå ner som mittback jämte Gil i en fyrbackslinje med Calle Appelquist och Johan Andersson på varsin flank.
På mitten satte vi Kasper Ringqvist, Harbusch och Aco Azizovic - och på topp Bylent Halili, Kristian Gerle och Daniel Källsholm.
Sleipner öppnade så det kändes.
Vi skuklle jaga ett kval och jaga bort ett par andra. Vi skulle ta med oss allt det bra från Skärblackamatchen. 
Det tog tre minuter för Gil att bli varnad.
Efter sex minuter hade Torstorp haft två riktigt bra chanser - och i tionde minuten tog vi ledningen.
Det var Aco Azizovic som fick tag i bollen och självmant drev fram över en tredjedel av planen för att sedan med utmärkt tåtoppskänsla frispela Bylent Halili som utan svårighet gjorde 1-0. Det var en mönsterkombination. 
Vi låser, ropade ledarna, för Sleipner har en förmåga att tappa bort sig lite precis efter att vi tagit ledningen.
Vi låser.

Vi låste.
Och Torstorp sparkade och slog och lirkade med allt vad de hade och rätt vad det var gled lagdelarna isär och de fick kontra på, som de ville; som de är så skickliga på.
I den 22:a minuten tvingades Kristian Gerle gå av. Han ersattes av en för dagen strålande Linus Lagerlund, som kom in i ett otacksamt läge (bara minuten efter kvitterade nämligen Torstorp, efter en kommunikationsmiss i försvaret som gav hemmalagets Linus Andersson ett decenium på sig att bestämma hur det passade honom bäst att skjuta och sedan göra det). Lagerlund var den perfekta kombinationen av raseri och vilja idag, och hade vi haft tio sådana till hade Torstorp inte stått en chans.
Då hade vi pratat deras språk med dem.
Det gjorde vi inte nu.
För trots att vi är i slutet på säsongen glömmer vi bort att det inte går att möta den här sortens krigande lag med skönspel. De gör vad som krävs för att vinna; kraft och passion över teknik - och det fungerar väldigt ofta. Man kan inte försöka göra saker snyggt mot sådana här lag, då stannar det vid "försöka". Mot lag som kämpar måste man kämpa. Slita, skrapa sönder sig; lämnar man planen utan blessyrer lämnar man den utan poäng mot Torstorp, mot Tenhult, mot Högsby och så.
Hemmalaget tvingade ner Seipner i banan, slet isär laget så det var enorma ytor mellan lagdelarna de kunde utnyttja för sina kontringar, och så gjorde de 2-1 bara tio minuter efter att de kvitterat.

Torstorp punkterade matchen i den 51:e minuten då de återigen utan större bekymmer tilläts ströva in i straffområdet och samtidigt ostört fundera på var bollen bäst skulle placeras och sedan göra det.
Från bänken såg vi inte riktigt vad som hände, förstod inte; det såg ut att ske så långsamt vilket fick mig att tänka på vad man säger om hur olika tiden upplevs av den som faller från en byggnad (då går tiden sakta säger de, men hur vet man?) och för den som står bredvid och tittar på (som upplever det som att det bara blixtrar till).
Eftersom det var vi som föll kanske vi tyckte att det gick långsamt medan de tyckte tvärtom.
De kanske såg ett blixtrande anfall där vi såg ett segt försvar.

Och så var det slut.
Smedby vann, Mjölby spelade oavgjort, Eneby fick stryk.
Kvalet upp ligger sex poäng bort plötsligt.
Och till kvalet för att slippa division 4 2020 är det fem poäng.
Låghalt på ett par av sina åtta ben lämnade IK Sleipner Atlasvallen. 
Ödesmättad idyll.