3 - 0

Det finns en scen i boken The Hours (Michael Cunningham), i vilken Clarissa - som är en av huvudkaraktärerna - försöker förklara för sin dotter om gången hon trodde hon hittat början på lyckan. Det var en ganska vanlig dag, någon kille som hon var lite förtjust hade sovit över  och nu satt hon på trappan och drack kaffe (eller om det var te, jag tänker att man blir lyckligare av kaffe så vi bestämmer oss för att det var kaffe) medan han sov, det blåste lite och solen gick upp.
Nu, tänkte hon. Det är nu det börjar! För det var här det gick, startskottet på lyckan. 
Så var det förstås inte och sensmoralen i det är att de här förtrollade stunderna av glädje - och förtvivlan - inte är början på något eller fortsättningar eller slut på något, de bara är. 
Det var inte början på lyckan, det var lycka.
4-1 mot Lindö var inte början på segertåget, det var en match vi vände och vann.
Det var inget som kommer hända igen av bara farten utan att vi själva ser till att det blir så.
Det här tänker jag på när vi åker förbi Vättern, som blir en klyschigt trött (men fin) kuliss där den nästan svartblå breder ut sig framför de mörkblå bergen och under regnmolnen som också är mörkblå.
Mjölby leder mot Tord just då och det här pratar vi om, Calle Appelquist, Roni Bermal och jag. Tittar på tabellen och räknar poäng. Det är nog bättre om Tord vinner,  då är det i alla fall fortfarande bara fem poäng upp till kvalplatsen (den känns som ett mer realistiskt mål) och det gör Tord så småningom. De vänder och vinner som vi gjorde förra veckan.

Var det underskattning? frågar jag Simon Dogan. 
Vi har pratat så mycket om att Tenhult är ett spelskickligt lag under veckan.
- Ja, säger han. Vi har pratat om det, men det är skillnad på att prata om något och att veta om det. Vi gjorde inte jobbet. Vi var spretiga och gick runt och smålunkade.
Lite så var det.

Det tog elva minuter för hemmalaget att ta ledningen och kanske trettiofem för oss att vakna. Vi kom knappt över på offensiv planhalva i början, och det var inte gräsets fel, eller vädrets eller något annat. 
Vi kom liksom inte igång.
Och när de tog ledningen sådär i början tänkte vi på Lindö. Ah, det blir "en sån" match. Men det blev det inte, för vi såg inte till att det blev det. Vi fick det inte att hända och av sig självt går det inte.
Medan Tenhult löper och jobbar hårt har vi svårt med omställningar, vi försöker inte söka trianglar och vi lyckas inte aktivera Magnus Skarp och Gil (som fått kliva upp som innermitt). Det centrala mittfältet blir statiskt, och Tenhult får forsa fram på kanterna, vilket är det de är bäst på.
Varje långboll hemmalaget får iväg blir ganska farlig. 
- Fastän bollen är uppe i luften en halvtimme ibland hinner vi ändå inte samla ihop försvaret, säger Simon. Eftersom vi haft så mycket problem med skador och avstängningar har vi haft svårt att jobba kontinuerligt. Vi får flytta runt spelarna från match till match. Idag är det väldigt tydligt att vi saknar Kasper Ringqvists kreativitet på mitten, och det är klart att Gil hellre spelat mittback och att Calle kommit mer till sin rätt som ren vänsterback medan Schepler hade mått bättre ett steg upp i banan, men när läget är som det är får vi försöka anpassa - och omanpassa oss. Särskilt rättvist känns det alltjämt inte alla gånger.

Andra halvlek börjar lite bättre, men trots att vi skapar en del chanser lyckas vi inte förvalta dem.
- Bylent Halili kommer in med en fantastisk energi, säger Simon. Det är ett väldigt positivt inhopp. Han blir en omedelbar injektion, och hade han varit hundra procentig hade han satt ett par av de lägen han skaffar sig nu. Men han är såklart medtagen av en lång skadefrånvaro. Detsamma gäller Igge Malki, som också skapar en del men inte är riktigt "där" än. Både Bylent och Igge behöver nog en vecka till för att helt komma upp i nivå. Och Dzenis Halilovic gör sitt yttersta men har trots allt bara tränat fyra, fem gånger med oss och det är heller inte helt rättvist att kasta in honom rakt i hetluften såhär.
Halilovic gör till och med mål i första halvlek, men det vinkas - tveksamt- av för offside.
Det är en knepig situation, varken Kristian Gerle eller Halilovic är i offsideposition då passningen kommer, men en kommunikationsmiss gör att bollen touchar Gerle innan den når Dzenis, som plöstligt blivit ställd på fel sida av det Tenhultska försvaret.

- Jag vill säga något om kommunikationen med, säger Simon och det ska han snart få göra.

Vi har åkt förbi Vättern då. Det pratades om ett brobygge och tvåtimmarsköer men vi gled förbi och igenom som om vi vore Tenhults anfallare och vägarbetarna och medtraffikanterna vore ...tja well....
- Kommunikationen fungerade inte idag. Vi var väldigt tysta, försiktiga. Och spelarna var heller inte lyhörda på de direktiv som kom från sidan. Vi sa att vi ville pressa högt , och när vi märker att de börjar hitta in ute på kanterna hela tiden ropar vi åt laget att samla sig, sänka positionerna och bromsa deras anstormningar ute på flankerna - men vi får inget gensvar. Spelarna måste lyssna och ta till sig av de här instruktionerna. Tenhults yttrar får  slinka in helt ohindrade. Vi styr inte spelet och det är frustrerande att stå på sidan av och inte kunna påverka ens genom att försöka. Vi är alldeles för loja och bekväma. Och det straffar sig. Sedan förvaltar vi inte de chanser vi skapar - och det straffar sig dubbelt.

Ju längre tiden går utan att vi får hål på Tenhult ju mer frustration byggs det upp såväl på som utanför planen.
I den 88:e minuten gör Tenhult 2-0 på returen efter att Jonathan Erlandsson  gjort en jätteräddning och kort därpå ligger målet vidöppet för dem och de kan fastställa slutresultatet utan problem.
- Tenhult spelade riktigt bra, säger Simon. De är ett mycket skickligare lag än vad tabellen visar och jag tror att de kommer klara kontraktet tack vare sitt fina hemmaspel. För vår del gäller det att ta ny sats direkt på måndag. På tisdag har vi match mot Boxholm i cupen och då ska vi se till att genast komma upp på fötter igen.

I Mjölby stannar vi och äter och tittar vidare i tabellen. Vi ligger 14 poäng bakom Tord på förstaplatsen, 5 bakom Mjölby på kvalplats - och vi har 11 poäng ner till tabelljumbon Tenhult.
Eftersom Eneby kryssade och Smedby förlorade har förutsättningarna egentligen inte ändrats jättemycket.
Om målet är kvalet och vi når målet blir det en lång höst - och vad är väl bättre än långa höstar? Inte mycket.
I bästa fall får vi dela en riktigt lång höst tillsammans.