2 - 3

Aco Azizovic imponerade. Bild från ett tidigare tillfälle.

Det finns en del märkliga sanningar utspridda här och där i världen. 
Till exempel sa baseballspelaren Gayheart Perry (ja, så hette han) att någon kommer gå på månen innan han slår en homerun. Det här var 1963. 
Och så den 20 juli 1969, en timme efter att Neil Armstrong stegat ner på månens yta slog Perry sin första - och enda - homerun och förvandlade något som väl varit ett försök till komisk diss av självet till profetia istället.
Att gaturkriminaliteten i den kanadensiska staden Quebec city är lika hög som den är på Disneyworld är en annan märklig sanning, liksom den att 12 % av alla människor i världen bara drömmer i svartvitt och att det alltid blåser storm inne på Linköping Arena.
Där var vi idag.
Mitt i den där eviga stormen. För att försöka göra något vi inte lyckats med under hela förra året: att vinna över AFK.

Som vi var inne på redan inför matchen fanns det några frågetecken angående vilket manskap vi egentligen skulle kunna ställa upp med. Igge Malki som varit förkyld fick stanna hemma och vila, Michael Schepler blev också kvar, liksom Ahmed Abdulkadir och Mohammed Abduljameed. 

När vi kom fram ville Calle Appelquist och Magnus Skarp gå ut på planen och "ta lite frisk luft". Det finns ingen mening på den Linköpingska arenan där orden "frisk luft" föregås av ordet "lite" - vilket snart blev påtagligt då det visade sig vara något av ett projekt att få komma ut. 
- Dörrarna är låsta här, sa materialförvaltaren. De blåser upp annars.
Förstås.

Sleipner börjar bra. Vi ligger rätt i våra positioner och bygger upp ett stabilt presspel som varar en dryg kvart i motvind. Den här fina uppbyggnadsfasen får ett abrupt slut då ett AFK-skott i 14:e nära nog seglar in i bortre krysset, men stolpen kommer ivägen.
Det här räcker för att ge AFK vind i seglen; hemmalaget tar över spelet ett tag. Eftersom båda lagen spelar med trebackslinjer öppnas det upp stora ytor på kanterna, och det är här Sleipners bästa chans i första halvlek uppenbarar sig då Bylent hittar Aco i djupled och friställer honom. Den tilltänkta målgöraren får dock felträff varpå bollen - buren av stormen - uppfinner en ny vinkel och försvinner iväg utanför målställningen.
Första halvlek slutar mållöst.
- Första var ju verkligen upp och ner, säger Simon Dogan i bilen på väg hem från Linköping. Vi får ingen ordning på spelet. Vi börjar riktigt bra, första tio, femton, men sen blir vi stressade och går vilse när de har en bra chans.

Nå, någonstans i vilsenheten hittar vi ändå rätt för åtta minuter in i andra halvlek skickar Aco Azizovic ledningen till Norrköping med ett riktigt klassmål, och 2-0 låter inte vänta alltför länge på sig.
Bylent Halili slår in bollen, som tar på en AFK-försvarare, men där bakom ligger Aco påpassligt och petar in den.
- Det är här vi ska stänga matchen, säger Dogan. Från och med att vi tagit den där 2-0-ledningen ska vi äga bollen och se till att spelet stannar på deras planhalva.
Men så blir det inte. 
I den 68:e minuten reducerar AFK efter att Sleipnerförsvaret blivit alltför passivt, och därefter blir det ganska stökigt. Inget av lagen lyckas hålla sig till någon plan utan under en period är det varje man för sig själv och spelet har flyttat över på vår sida.
Till slut är det Gil Vinicius - som fått ta över kaptensbindeln sedan Appelquist utgått efter en smäll strax innan paus - som reder ut det hela.
- Hade vi lyckats hålla kvar spelet på offensiv planhalva hade vi kunnat undvika de där onödiga "situationerna" som uppstår varannan minut efter deras reducering, säger Simon. Nu släpper vi in dem i matchen och det blir genast frustrerat.
När Daniel Källsholm gör 3-1 och vi spelar i 89-90:e minuten (klockorna går olika, det är nog vinden) tänker en gärna att det där var spiken i kistan, men icke.
AFK förvaltar ytterligare en försvarmiss från vår sida och blir de som får sista ordet i stormen.

- Jag tycker vi gör en bra match offensivt, sammanfattar Dogan sen. Vi har en del bra lägen, vi har bud på i alla fall två, tre mål till utöver de vi gör. Men defensivt är vi för slappa. De två mål vi släpper in är ganska billiga situationer. De skapar sig alltför lätt det där friläget som leder till reduceringen genom en snabb frispark från vänster till höger, och sen är vi slarvigt positionerade då de gör 3-2.
Man får inte släppa till, även om man leder med 3-1 och spelar på tilläggstid. Det är väl en nyttig läxa att ta med sig.
Men överlag är jag väldigt nöjd. Fjärde raka segern nu och mot ett motstånd ur en högre division.
Vi har pratat en del om hur beroende vi är av vår ordinarie startuppställning för att spelet ska sitta men idag tyckte jag vi såg många fina exempel på vilket potential som finns på bänken också. Aco Azizovic gör en fantastisk match. Han har bra energi och står för en massa fina aktioner.
Charlie Sjöblom var inställd på att börja på bänken idag men fick snabbt ställa om och gå in och ersätta Schepler, vilket han också gör riktigt bra. 
Sen tycker jag även att Nils gör det fint när han kommer in efter att Calle åkt på en smäll.


På tisdag är det dags för Sleipner att testa sig mot ett lag från division 1. Då möter vi nämligen IF Sylvia på Östgötaporten. Avspark klockan 17:30.
Väl mött.