1 - 1

Daniel Källsholm gjorde Sleipners mål.

Solen har brett ut sig över det som brukade heta City Gross Arena men numera går under namnet Fastighetsteknik Arena, och det blåser. När vi kommer fram är det tretton grader varmt ute. Den här tiden på året kallas allt oftare 'den femte årstiden' nu; vårvintern. Vi kallar den "när försäsongen drar igång", vilket förstås är lite mindre tidseffektivt, och lite mindre världsvitt. 

Planen för dagen var inte särskilt krångligt formulerad: vi skulle "störa" Lindö, vi skulle vagga dem och dra nytta av deras svagaste lagdel: backlinjen.  Vi hade tänkt oss en öppning där vi lade första halvan av första halvlek på att pressa tillbaka Lindö och hålla dem i schack. En central instruktion var att behålla agressiviteten oavsett på vilken planhalva vi befann oss.
Det gick väl...sådär med det.
Det ska sägas att det var ett rätt reducerat IKS som drog ut på fälten bakom Kungsängen. Sjukdomar, skadekänningar och en inte helt optimal planering ledde till att både Simon Dogan och Mikael Lindskog fick vara med på avbytarlistan "ifall ifall".

(Spoiler: ingen av dem kom in.)

Lindö satsade på att nyttja sitt fysiska övertag och tvingade Sleipner att börja om så fort gästerna fått tag i taktpinnen och försökte koppla grepp om den.

Vi var aningen tillbakapressade, och fick alltför ofta vända oss till den okreativa nödutgång hemmåtpassningen fungerar som. När bollen nådde mitten stod Lindös jättar genast i vägen och så var vi tillbaka där vi började.
Men.
Trots en ganska kärvig inledning var det Sleipner som tog ledningen i den elfte minuten, då Daniel Källsholm, fint framspelad av Gil, gjorde sitt första mål (i sin första match) sedan återkomsten.

Minuterna som följer på ledning är ofta knepiga. Det är så mycket som far runt. Det här var inget undantang. Laget lyckades inte samla sig ordentligt, och istället röck Lindö fram med sina stora mittfältare och så var vi tillbaka på egen planhalva igen.
Kvitteringen kom i form av ett inlägg och ett skott i den sjuttonde minuten.

Matchen gick rätt mycket i stå sedan. Inget av lagen lyckades låsa upp det andra.
Den sista kvarten blev det fart på Sleipner. Då hade frustrationen över att hållas gisslan på mitten vuxit så mycket att laget rage-reste sig och tog sats framåt. Aco Azizovic hade en bra möjlighet men ribban kom i vägen och mer än så var det inte.

Givet hur många som saknades den här dagen är 1-1 mot ett Lindö med fint självförtroende ingen ordentlig värdemätare. 
Nästa lördag möter vi Mjölby hemma på Östgötaporten, och då är förutsättningarna annorlunda.
Klockan 12:00 drar den matchen igång.
Varmt välkomna då.