3 - 3

Solen gassade, fåglarna kvittrarna, vinden var lite lagom fläktande och gräset var grönt. Förutsättningarna för en välspelad och vacker fotbollsmatch fanns där helt klart. Det var åtminstone vad vi trodde, tills vi kom fram till planen och fick skärskåda mattan på nära håll. Det sammanfattande omdömet blev "lika gropig som månens yta och nästan lika långhårig som Dee Snyder (Twisted Sisters ikoniske frontman)". Illa, riktigt illa. Det är något oklart vad ÖFF:s reglemente säger, men att presentera en matchplan som ser ut såhär borde inte vara ok ens i en division 5-match långt ute på den östgötska vischan, kan tyckas.

Trots mattans lurviga yttre hade vi ambitionen att försöka rulla boll så mycket som möjligt, även om vi i taktiksnacket inför matchen givetvis lyfte fram de monstruöst långa gröna stråna som en inte ovidkommande faktor och förklarade att det också var helt ok att då och då måtta långa bollar mot vår stora tunga centertank samt slå tidiga inlägg. Någon kvart in i första akten kunde vi konstatera att det där med att rulla boll i Österstad, det är bara att glömma helt och hållet. Därför gick vi successivt över till utstuderat långbollstjongande, vilket också blev huvudstrategin i den uttalade matchplanen för andra halvlek.

Själva matchen då? Tja, det blev vad det blev. Första halvlek präglades av tuff kamp på mittfältet, omställningsspel, långa bollar på Bengt från Österstad och halvtaffliga försök att rulla boll varvat med långa bollar från vår sida. Antalet målchanser blev relativt stort åt båda håll. Andra halvlek handlade om långa bollar mot vårt straffområde, långa bollar mot Österstads straffområde, långa inkast in i vårt straffområde och långa inkast in i Österstads straffområde. Den inte alltför månghövdade publiken hade helt enkelt gjort klokt i att bege sig någon annanstans än till Östvalla denna utsökta försommareftermiddag. Åskådarna kunde efter slutsignalen månne trösta sig själva med att de åtminstone hade fått bevittna en högdramatisk avslutning.

I den 16:e matchminuten fick kantspringande Pierre Sundin bollen av Jonas Wetterhäll, nästan nere vid mittlinjen. Fylld av långskottssjälvförtroende, efter två riktiga praktträffar tidigare under säsongen, tvekade Pierre inte en sekund när han tog några kliv framåt och inåt i banan och tog i för kung och fosterland. Bollen rörde sig i hög fart, påhejad av en smula medvind, och dess 40 meter långa luftfärd slutade med att den seglade över Österstadskeepern och in i nättaket. Pierre Sundin - drömmålens mästare!

Fem minuter efter vårt ledningsmål hamnade bollen i mittcirkeln, där duellspel uppstod mellan en av våra mittbackar och Österstads ena innermittfältare. Vinnande ur duellen gick Österstads mittfältare, som fortsatte aktionen med att slå en hög boll på djupet över vår andra mittback. Österstad bjöds här väldigt enkelt på ett friläge, som förvaltades på bästa sätt av deras forward. Avslutet satt lågt intill Danne Johanssons vänstra stolpe och hemmalaget var ikapp. Första kvarten kändes vi som det klart bättre laget och efter 1-0 trodde nog de flesta närvarande att det hela skulle sluta med en säker Wretaseger. När vi på nytt (det var inte första gången i år) släppte in ett billigt mål tog nog funderingarna en annan riktning.

I den 27:e minuten svarade Kalle Vrethem för ett fint frisparksförsök. 25 meter från mål lite till vänster i planen skruvade Kalle bollen mot närmsta krysset och länge kändes det som mål, men den 46 år gamle hemmamålvakten visade upp en sidledsförflyttning i 25-åringsklass och lyckades rädda.

En halvtimme in i matchen skadade kapten Tage tyvärr sitt knä och prognosen är illavarslande. Oerhört tråkigt. Det är bara att hålla tummarna för att han så snart som möjligt kan vara tillbaka på planen. Trots skadan på vår energiske och hårt jobbande lagkapten lyckades vi på nytt ta ledningen i den 33:e matchminuten. Jonas Wetterhäll svarade för en patenterad soloraid, släppte ut bollen till Kalle på högerkanten. Kalle gick runt sin ytterback och slog ett inlägg (något vi pratat om inför matchen att vi skulle göra mycket idag) som nådde debuterande Joakim Gillner inne i straffområdet. Joakim fick anstränga sig för att nå först på bollen, men efter att ha stångats som en tjur kunde han få en tå på bollen, som vallades på målvakten och studsade fram till Pierre som enkelt kunde bredsida in bollen till 2-1.

Österstads mycket duktige vänstermittfältare och bäste spelare för dagen ville inte se Wretaledning i halvtid och utmanade gång på gång Marcus Sundberg på högerbacken. I den 39:e minuten lyckades han tyvärr lite för bra med detta projekt, då Marcus kom på efterkälken och satte krokben för den framstormande Österstadsspelaren. Straff! Danne gick åt fel håll och Österstads straffskytt kunde enkelt placera in bollen i det andra hörnet.

2-2 var ett halvtidsresultat som en bekymrad tränarduo inte var nöjd med. Efter den första kvarten hade vi tappat initiativet, gått ner i tempo, varit riktigt dåliga i närkampsspelet och tagit många felbelsut. Vi hade helt enkelt inte gjort någon vidare bra halvlek. Tränarna efterlyste därför ordentlig uppryckning i andra, framförallt vad gällde inställningen och närkampsspelet. Effekten av det snacket blev...sådär. Det var egentligen inte förrän sista tjugo av matchen vi började visa lite pannben och ställa ordentliga frågor till Österstads backlinje. Här förtjänar inhoppande Marcus Svanberg lovord, då han mer än någon annan idag visade hjärta, inställning och framåtanda. Han fick ordern "gå in med en jävla energi och visa de andra vad som krävs!" och följde ordern till punkt och pricka - tack Marcus!

Om andra halvleken finns egentligen inte jättemycket mer att skriva än att långbollarna haglade fram och tillbaka, att en hel del chanser slumpades fram åt båda håll, att Österstad tilläts göra ett nytt billigt mål efter obeslutsamhet av oss i eget straffområde och att matchen kunde ha slutat hursomhelst. Nedan följer tots detta en längre utläggning.

Österstad hade tidigt i halvleken gjort 3-2 och fram till den 73:e matchminuten handlade allt om att få in en kvittering och få vittring på den där trepoängaren vi hade tänkt oss att åka hem med. Lägen skapades, men bolluslingen ville inte in. Bland annat noterades två jättelägen för skarprättare Pierre, Dessvärre hade han uppenbarligen ställt om siktet i halvtid, vilket i efterhand var ett ytterst oklokt beslut. 

Kalle Vrethem hade efter 55 minuter tvingats lämna planen, fullständigt tröttkörd. Efter en kvarts vila fick han dock order att på nytt äntra planen, den här gången i en central position på mittfältet och med syftet att djupledslöpa och öka tyngden framåt. Bytet fick nästan omedelbar effekt, då en lång djupledsboll letade sig fram till just Kalle, som nickskarvade och hittade Joakim som löpte sig fri och enkelt kunde placera in kvitteringen bakom Österstadsmålvakten. 3-3 och energiboost i Wretalägret.

Fler byten av offensiv karaktär gjordes och nu satsades allt på att få in även ett segermål. I den 85:e matchminuten kom så CHANSEN. Debutant-Jocke blev på nytt friställd i straffområdet och såg kylig ut när han såg till att lägga bollen tillrätta intill högerfoten innan han måttade en enkel bredsida mot mål. Hela aktionen andades 4-3 och en efterlängtad vinst, men på nåt vänster lyckades den rutinerade burväktaren stå i vägen och chansen gick om intet. Tråkigt för Joakim, som annars svarade för en mycket lovande debutmatch, och tråkigt för resten av laget.

Dessvärre var det inte slut på dramatik i och med detta. Österstads hörnor och långa inkast ställde under slutminuterna till med stor oreda i vårt straffområde och det var nära flera gånger om att de lyckades trycka in ett vinstmål. Bland annat noterades två avslut tätt över ribban från nära håll. Ett annat farligt läge räddades av Jörgen Walterssons beslutsamma panna. Den absolut farligaste chansen avvärjdes dock med en fantastisk reflexräddning av Danne, efter en resolut och välplacerad nick från nära håll, med 20-talet sekunder kvar av matchen. Uppseendeväckande nog var det inte en Österstadspanna som tvingade Danne till monsterräddningen, utan en Kalle Vrethem med akut solsting. Danne svarade utöver denna räddning för ett flertal andra svettiga räddningar under matchens gång, bland annat ett farligt friläge, vilket han förtjänar ros för.

Att åka hem från Österstad med en poäng är inget annat än en stor missräkning. Med lite oflyt hade det till och med kunnat sluta med inga poäng alls, helt enkelt för att vi svarar för en insats som är långt under vår normala standard. Till nästa match mot Strålsnäs måste vi koppla på vinnarskallarna, vara på tå från det att domaren blåser igång matchen till dess att han blåser av den, vara noggranna i allt vi gör och ge allt för varandra ute på planen. Strålsnäsmatchen är vår första match för året hemma på Kungsbrohov. Nu är det dags att visa hemmapubliken hur bra IFK Wreta Kloster anno 2018 egentligen är!