2 - 3

IFK Wreta Klosters herrar begav sig idag till Motala IP för seriepremiär mot Kristbergs IF i division 5 västra Östergötland. Solen sken, fåglarna kvittrade och Wretagrabbarna var taggade till tänderna i omklädningsrummet. På läktaren återfanns också en från de brittiska öarna influgen Gordon Cunningham S:r med sitt vakande skotska hököga. Det skulle visa sig att två Gordon Cunningham blev en för mycket för Kristberg att hantera.

Vi hade inför matchen pratat om att hålla ihop lagdelarna på ett bättre sätt än vad vi lyckats med i flera av försäsongsmatcherna och även att vara mer aggressiva i återerövringsfasen än tidigare. På båda dessa punkter får laget med beröm godkänt i första halvlek, vilket också gjorde att Kristberg dels fick svårt att skapa chanser och dels flertalet gånger i panik tvingades slå bollen ut över sidlinjen. Ytterligare en sak vi lyfte i matchplanen var att försöka komma runt mer på kanterna och slå fler inlägg än i tidigare matcher. I matchminut 13 lyckades vi med just detta, då Pierre fick bollen ute på vänsterkanten och måttade in bollen i straffområdet. Mottagare av bollen var en pånyttfödd Carl Nystrand, som levererat strax under tränarnas förväntningar med fyra mål på fem försäsongsmatcher. Efter lite sedvanligt bolltråcklande placerade Carl med hjälp av en enkel och effektiv bredsida matchbollen i motståndarmålet. 1-0 i det här läget var fullständigt rättvist, då vi inlett matchen på ett klart bättre sätt än Kristberg.

I mitten av halvleken uppstod en otäck situation då kapten Tage fick se två utsträckta Kristbergsben komma flygande i full fläng, följt av att han fick motta ett dussin dobbar rakt över smalbenet. Hur Tages underben klarade av att hålla sig intakt och hur tilltaget inte kunde rendera i ett rött kort var det nog inte många på plats som inte ställde sig frågande till. Med en hårt lindad kylpåse över smalbenet tvingades Tage lämna planen, vilket gjorde att tränarna tvingades genomföra några rockader (värt att notera är dock att vår benhårde *höhö* lagkapten åter stod redo för avspark när andra halvleken tog sin början!). Efter denna incident jobbade sig hemmalaget mer och mer in i matchen och skapade flera farliga situationer. Med lite otur (med Wretaögon sett) hade de mycket väl kunnat få såväl en straff (efter att målvakts-David för en kort sekund misstogs för att vara inhyrd av TV4 som gladiator) som en utvisning på inhoppande och med två utsträckta ben hoppande Fredrik Bjälmén med sig. Som väl var blev inget av detta verklighet. Efter en väl genomförd första halva och en något mindre väl genomförd andra halva av halvleken gick vi till halvtidsvila med 1-0 i ryggen.

I halvtid pratade vi om att utnyttja Kristbergs svagheter och våra egna styrkor på ett bättre sätt. Gordon Cunningham S:r på läktaren hade noterat att deras vänsterback hämmades av en knäskada och inte kunde maxa i löpduellerna, vilket bidrog till att vi bestämde att dels sätta ännu hårdare press än i första på deras båda ytterbackar när de fick boll och dels se till att få ut bollen mer på kantytorna för att på så sätt kunna utmana ytterbackarna mer. I matchminut 61 gav detta utdelning, efter att en för dagen storspelande Nimal vunnit boll på egen planhalva, tagit med den framåt och slagit en krossboll mot vänstersidan av planen. Bollen spelades därpå in i straffområdet, där lite flipperspelande uppstod. Och vem dyker upp när flipperspelande i straffområdet uppstår? Just det - Carl Nystrand. 2-0 och Carls sjätte mål på de senaste fem matcherna - börjar han månne hitta målformen?

Efter målet gnetade sig Kristberg på nytt in i matchen och efter 65 minuter spelades en hög slumpartad luftpastej in i Wretas straffområde. Om det var en alldeles för starkt lysande sol, en på det luriga konstgräset alltför högt studsande boll eller efterdyningarna av ett något för mysigt fredagsmys som gjorde det står skrivet i stjärnorna, men i vilket fall missbedömde en i övrigt duktig Adam bollbanan. Kristberg tackade och tog emot och kunde retfullt enkelt lägga in bollen i mål. 2-1 och nerv igen. Nervositeten höll dock inte i sig alltför länge. Fyra minuter senare ägde nämligen matchens absoluta höjdpunkt rum, då Pierre fick på en riktig drömträff på högersidan strax utanför straffområdet. Bollen fick en enorm fart, wobblade och skruvade sig på samma gång och letade sig upp i det bortre krysset. Det är sådana mål som gör att man älskar det här spelet! Och vem hade poängterat att Kristbergsmålvakten borde testas med distansskott? Japp, mycket riktigt: Gordon Cunningham S:r på läktaren.

Nu skulle det väl en gång för alla vara ridå ner för Kristberg? Icke. Med cirka tio minuter kvar av matchen slarvades det på nytt i eget straffområde och ytterligare en höjdboll letade sig över en lite felplacerad Classe och deras forward smällde utan pardon in reduceringen till 3-2 på halvvolley högt i bortre hörnet. Vid det här laget hade solen i kombination med många mils löpande börjat att ta ut sin rätt på båda lagen och det hela andades mer och mer Hawaii. I det absoluta slutskedet av bataljen fick Kristberg en hörna och spänningen var olidlig. När vi i efterdyningarna av hörnan fick en frispark visste vi dock att de tre poängen skulle landa där de hörde hemma - i Wretaägo. Lättnaden och glädjen var påtaglig när domaren blåste i pipan för sista gången.

Stort beröm till samtliga spelare och en eloge till Christos, som tvingades nöta bänk hela matchen men inte visade några sura miner för det - cred! Hela laget gör en jättebra insats försvarsmässigt och visade ett flertal gånger upp även ett fantasifullt och kreativt anfallsspel och även inslag av mer systematiskt anfallsspel som vi nött på träningar och pratat mycket om - kul att se! Till kommande matcher kan vi bli bättre på att släppa bollen till våra lagkamrater i ett tidigare skede och undvika att ge bort för enkla mål till våra motståndare. Vi har även lite andra bitar att jobba på, men det tar vi på träningarna. På det stora hela känns det dock efter seriepremiären lovande - vi blir att räkna med i år!

Matchens lirare: Nimal Kailasanathan och Tages vänstra smalben.