3 - 0

Årets första derby de la schlätta är avklarat och slutade i en klar och välförtjänt 3-0-seger, efter en dålig första och en avsevärt bättre andra halvlek från vår sida. Detta gör att vi efter två gruppspelsmatcher ståtar med sex poäng och har skaffat oss ett fint läge inför fortsättningen.

Första halvleken kännetecknades av dålig kommunikation, ängslighet, halvhjärtat försvarsspel, idogt bolltittande och mängder av felpass. Det såg helt enkelt inte så värst bra ut från sidan. Halvlekens absoluta höjdpunkt var att Ljungsbro lyckades skaffa sig sju hörnor i ett svep (nytt rekord i svensk fotboll?), utan att lyckas trycka dit bollen.

Efter en tyst reflektionsminut och en bra halvtidsdialog spelarna emellan kom vi ut till andra halvlek som ett helt annat lag. Helt plötsligt visade vi hjärta, en helt annan tydlighet i kommunikationen, rättade till små enerverande detaljer i försvarsspelet, klev in i varje situation och visade att det var vi som skulle bestämma i andra akten samt började spela bollen till rätt adress... Detta gav ganska snart resultat i målprotokollet, närmare bestämt i andra halvleks tionde minut. Efter fint förarbete av Matte Johansson och Pierre Sundin ställdes Kalle Vrethem ren till höger en bit ut i straffområdet. Kalle visade ingen pardon när han smackade in bollen hårt vid närmsta stolpen. Skönt för oss och tungt för Ljungsbro, väl medvetna om att vi hade en bonusstraff att dra fram ur rockärmen.

12 minuter senare, i matchminut 67, var det dags igen. Efter en bortskyfflad hörna från Ljungsbros sida och därefter en fin djupledsboll och lite tråckel i Ljungsbros straffområde letade sig bollen fram till andra halvlekens lagkapten och mittback Jörgen Waltersson, som dröjt sig kvar i offensiv box. Jörgen hade kunnat avsluta själv, men fick en liten feltouch och valde istället att kyligt lägga tillbaka bollen till en ivrigt gapande Pierre Sundin, som stod och väntade mindre tålmodigt på kanten av straffområdet. Pierre fick på en härlig piprensarträff längs med marken och bollen letade sig in intill den chanslöse Ljungsbrokeeperns högra målstolpe. 2-0 och oerhörd glädje.

Här beordrade den vildsint fradgatuggande wretaianska tränarduon, som nu hade fått ordentlig vittring på sitt villebråd, att bonusstraffen omgående skulle slås. Därför stegade kapten Jörgen, alias assistkungen, beslutsamt fram och la upp bollen på straffpunkten. Ljungsbros målvakt försökte sig lite tafatt på en psykning (gick fram och plockade upp bollen och sa några väl valda), men hade han känt Jögga hade han förstått att det var helt meningslöst. Lugn som en filbunke tryckte Jörgen behärskat in läderkulan till höger (målvaktens vänster) i målet. 3-0 med 23 minuter kvar att spela och alla förstod att matchen var avgjord. Sista tiden handlade bara om ren defilering, förutom för Kalle Vrethem, som med ett gult kort i bagaget av en eller annan oklar anledning ivrigt jagade ytterligare ett. 

Tränarna är, för att sammanfatta det hela, besvikna med första halvleken och oerhört nöjda över det sätt vi tar oss an den andra. Där visar vi att vi är ett lag med elva spelare som sliter för varandra och som vågar trilla boll. Grymt skönt besked inför det fortsatta cupäventyret och inte minst: 1-0 i 2018 års derbymatcher!

Spelare som höjde sig över mängden: Fredrik Bjälmén (visade matchen igenom - med enormt hjärta, tydlighet i försvarsagerandet och flera fina offensiva initiativ - att han vill ha en av ytterbacksplatserna), Pierre Sundin (sprang som ett jehu och låg bakom mycket i det offensiva spelet, vilket 1+1 är ett tydligt bevis på), Jörgen Waltersson (försvarsgeneral med ett koppel Baresibrytningar, assistkung och säker straffskytt) och inte minst Dennis Vikman (räddande igenspikande ängel, som själv anmälde sin närvaro i Linköping lördag kväll och löste vår målvaktskris på ett föredömligt sätt - stort tack!).