2 - 3

Efter en match som går till historien som en av de märkligaste bataljer som skådats på norra halvklotet stod det klart att IFK Wreta Klosters tappra kämpar kunde vända hemåt från Norrköping och mötet med FK Elit med tre färska pinnar i bagaget. Grymt skönt och viktigt inför fortsättningen av Danske Bank Cup!

När vi anlände till Sydvallen, som var tänkt att fungera som matchplan, möttes vi av en konstgräsplan som var mer vit än grön på en betydande del av ytan. Stora förrädiska isfläckar låg som ett lapptäcke på planen och vi insåg direkt att det inte skulle gå att spela fotboll här. Våra företagsamma motståndare kunde dock snabbt fixa fram en ny spelduglig plan åt oss i Ektorp, så efter ombyte var det dit vi fick bege oss istället. Detta gjorde att vi inte hade möjlighet att värma upp och förbereda oss i tillräcklig utsträckning, vilket man kunde se spår av inledningsvis i matchen. Spelet var osedvanligt knackigt, även för att vara en säsongspremiär. 

Det stod ganska snart klart att motståndet var av typiskt division 6-snitt - en handfull spelare med sköna individuella spetskvaliteter och ett gäng utfyllnadsspelare. Vi kände tidigt att "det här kommer vi att ta hem", trots vår tveksamma inledning. Spelet böljade under de första 20 minuterna och båda lagen skakade fram tre-fyra halvhyfsade eller t.o.m. bra lägen. Bl.a. hade Marwan ett rungande skott i ribban. Efter dryga kvarten spelad ringde det i hesa Fredrik för första gången, då den oerhört blås- och kortglade (13 gula och 1 rött i en väldigt vänskaplig match kändes väldigt konstigt) domaren signalerade för frispark i en situation där ingen annan närvarande hade kunnat drömma om att blåsa. Bjälle visade handlingskraft och satte in en perfekt och resolut axel mot axel-tackling och erövrade bollen. Detta resulterade förutom i en feldömd frispark även i gult kort. Som om inte det vore nog fick frisparksskytten drömträff med högerdojan, Danne halkade och föll ned på knä på mållinjen och bolluslingen seglade in i det bortre krysset. Frustrationen hos Wretas tränarduo var total. Åtminstone trodde man att så varit fallet fram till den tjugonde matchminuten, då Bjälle på nytt var i farten och åkte på ett andra gult och tvingades lämna planen. Nu kokade det över på tränarbänken! Kommunikationen med the man in black var i det här läget inte av högsta kvalitet. Efter en skön kämpamoral, en handfull missade jättelägen och en praktträff från 20-22 meter av Jonas i den 30:e matchminuten gick vi trots den tidiga utvisningen av planen med 1-1 för halvtidsvila. 

Att vi var en man mindre på planen hade inte märkts nämnvärt under de avslutande 25 minuterna av första och så fortsatte det även i andra halvlek. Vi såg klart starkare ut än våra motståndare, såväl muskel- som konditionsmässigt (tack Marwan och Matte för en eminent fysträning!) och intrycket från första bestod: det här skulle vi bara vinna. I den nioende minuten av andra kom dock kallduschen: Den ene av Wretacoacherna hade med frustrationen och adrenalinet pumpandes lyckats glömma bort att motståndarna förfogade över en bonusstraff och vad än värre var hade informationen om att så är fallet i den här turneringen inte nått den andre Wretacoachen. Om vi säger såhär: Det hördes en och annan vildsint svordom på skotska vid ena sidljinjen... Hursomhelst satt straffen mitt i mål och domaren antecknade 2-1 till hemmalaget i protokollet.

Efter tjugotalet minuter av halvleken bestämde sig Pep och Klopp (oklart vem som är vem) för att justera spelsystemet från 4-4-1 till 3-4-2 och även byta position på några av spelarna på mattan, vilket skulle visa sig vinstgivande. Vi lyckades etablera ett allt större tryck framåt, samtidigt som motståndarna gick ner mer och mer i tempo och hotade mindre och mindre. Det ska dock noteras att tre-fyra långa, höga bollar på djupet hade kunnat ställa till det och det small i trävirket även i Dannes målbur. I träträffar slutade det totalt 5-2, eller något i den stilen. Med kvarten kvar att spela fick vår för dagen mest framstående och produktive spelare ett läge i straffområdet, efter att tidigare under matchen på egen hand både skapat och bränt fem-sex jättelägen. Kalle Vrethem tryckte in 2-2 och nu gick segervittringen igång ordentligt på de tio krigarna i rött. Tio minuter senare kom till sist det förlösande segermålet, då Viktor efter lite studskaos i offensivt straffområde kunde stänka dit trean på halvvolley. Sista fem minuterna handlade sedan bara om att säkra ledningen, vilket utfördes med god precision.

Vi kan summera säsongspremiären enligt följande:

1. Bra inställning på samtliga!

2. Utbredd ringrostighet, precis som det ska vara i årets första match.

3. God taktisk disciplin, men utrymme för finputsning finns.

4. Det viktigaste: vi står på tre poäng efter omgång ett!

Nu ser vi till att genomföra riktigt bra träningar i veckan och ladda för nästa batalj, som kommer att bli betydligt tuffare. På söndag klockan 12.00 väntar Borens IK, som också vann sin första match (3-1 mot BK Ljungsbro). Forza Wreta!