Klara för Division 5 - efter ett lärorikt år

Och där avslutades ytterligare en säsong. 

Tjugotvå matcher färdigspelade och vi hamnade på en elfteplats. Näst från slutet. Med degradering som konsekvens. 

Välförtjänt. 

Detta är något som inte skett på mycket länge. Att ett A-lag i Vaxholm tvingats ur en serie det vill säga. 

‘98. Det var senast. Tjugo år. Då var knappt undertecknad född. 

Men tiden har gått fort, uppflyttningar förbi “sexan” samt “femman” har genomförts och tretton raka säsonger i Stockholms högsta division spelats. 

Tretton raka. 

Med både positiva och negativa resultat. Allt ifrån “kvalkänningar” 2008 & 2010 till “hjärtat i halsgropen” 2006, 2011 & 2015.

Men likt alla andra framstående sviter inom idrotten fick även vår ett slut.

Hur bittert det än må vara så är det ett faktum, ingen förblir felfri.

----------

Och det finns ingen annan att skylla än oss själva.

För det började inte bra i vintras. 

Dålig närvaro och ett engagemang som innebar att alla träningsmatcher förutom en var tvugna att ställas in. 

Och när mars gick mot sitt slut fick vi konstatera att kraven likväl målsättningarna var tvugna att sänkas. För att kunna hålla laget levande och slippa tvingas dra sig ur.

Men i takt med att gräset växte och bollarna pumpades så dök allt fler spelvilliga förmågor upp på träningarna. A-laget skulle förvisso överleva men lungorna var små och bollskickligheten låg. 

Spelet fungerade därav inte när väl Viggbyholm besökte oss i premiärkampen. 0-6 blev slutsiffrorna till motståndet. Och 0-6 satte även ribban för resten av säsongen. 

0-6

0-3

3-6

0-7

1-5

1-6

2-7

Så har siffrorna allt för ofta sett ut.

En sommar kom, och vi hoppades på förändring. Men inte mycket hände. 

Istället fortsatte förlusterna och några spelare hoppade av båten.

Men vi var några som vägrade falla utan kamp. Däribland huvudtränare Peter Gustafsson som i sin fjärde säsong ville rädda laget så pass mycket att han överlät visselpipan till Oscar Wigart i hopp om att det skulle innebära en mental svängom. 

Med sju matcher kvar att spela.

Vi tog poäng mot konkurrenten Husby strax efter, men i slutändan fick vi se just Husby ta allt fler segrar mot lag vi inte hade en spotsyvel mot.

12 poäng bakom Husby FF när de sista matchrapporterna skrevs innebar att vi nästa år får husera i Div 5.

--------

En säsong kantad av förluster och mål i egen bur kan i siffror sammanfattas såhär:

Placering - 11 av 12

Poäng - 10

Vinster - 3

Oavgjorda - 1

Gjorda mål - 28

Insläppta mål - 89

Publiksnitt: 80

Flest mål - Mikael Klaving & Oscar Wigart (5)

Flest assist - Mikael Klaving & Dodoo Altankhuyag (3)

Flest varningar - Patrik Börjesson (6)

Flest “matchens lirare” - Patrik Börjesson (3)

-----------

IFK Vaxholm kan dock stoltsera med att vi slussat in yngre förmågor till Div. 4. 

Femton & sextonåringar vid namn Alexander Danneman, Carl Jaginder, Rasmus Beck, Atle Johansson samt Sixten Stenqvist. 

Med fler på lager i ålderskullarna 02/03.

Bådar mycket gott. 

-----------

Och så lämnar vi en era. 

Tyvärr inte med huvudet högt. Men med framtidsinspiration. 

För vi är faktiskt förlorare, som erkänner oss besegrade av motstånd som varit bättre. För ja, vi har varit sämre, betydligt sämre än våra motståndare. 

Och därav vill jag, undertecknad, tacka er. För att ni har visat oss hur det är att förlora, på riktigt. Förlora rejält och bli degraderade. Att förlora med inte bara ett mål, utan två, tre, fyra, fem, sex och sju.

Tack. För nu vet vi hur det känns när man inte ger precis allt för att få vara med i IFK Vaxholm.

Att göra precis allt för att dyka upp varje träning, varje match. I snö. I värme. I seger. I förlust. 

Att göra precis allt för att få vara med sen när vi i slutet av 2019 firar seriesegern i Division 5.

----------

Det som väntar laget nu är träningsuppehåll. Och att ladda batterierna.

Samtidigt som IFK Vaxholm med ljus och lykta letar huvudtränare/ledarstab till nästa säsong. 

Något vi hoppas kunna presentera inom kort.

Stort tack för årets säsong alla motståndare! Alla domare! All publik och inte minst alla bollkallar/bollkallor!

Förhoppningsvis ses vi igen 2019.

På samma underbara plats, men med andra mål- och förutsättningar!

Egil Gustafsson