45 minuters biltur från Vaxö IP senare och vi möttes av “femmans” charmigaste gräsplan, samt vårt klassiska derbymotstånd Roslagskulla. Och i vårsolen blev det en match att minnas, inte nödvändigtvis för att spelet var bländande.

I nybyggda omklädningsrum utan, för stunden, fungerande vatten laddade ett frånvarodrabbat IFK inför årets charmigaste bortakamp.

För dagen saknade vi målvakt med seniorrutin, två ordinarie mittbackar samt en tongivande innermittfältare. Detta innebar att tränare Berglund fick kalla in målvakt Alexander Gustafsson samt mittfältarna Herman Nou och David Alm, alla födda -02. Något som skulle lyfta oss, visade det sig.

Matchen börjar trevande, hemmalaget “Kulla” med publiken i ryggen fick till de första allvarliga chanserna medans de vitklädda “Kamraterna” fick slita för att försöka få till något slags lir på backen. Det visade sig svårt, istället flöt spelet över till något “gräsligt”.

Domherren för dagen var tydlig redan från början att det var fysiskt spel som skulle få råda, detta blandat med längre bollar och sneda studsar gav matchen en stämpel som “gräsrotsfotboll”. Dessutom i den idyll som Lötvallen faktiskt är.

Innan vi gick till halvtidsvila skulle Vaxholm ha hunnit etablera sig i matchen, rensat bort en hörna från mållinjen samt hotat att själva spräcka nollan så pass mycket att Sebastian Grulls skott från 30 meter letat sig in i ribban, ner på linjen (eller till och med förbi), och in i målvaktens famn.

Båda lagen pustade ut när halvleksvisslan kom, taktiken skulle nämligen behöva ändras.

Halvtid: 0-0

Instruktionerna var lika tydliga som enkla, grundläggande som ovanliga. Lägg längre bollar, vinn fler närkamper och gör mål.

Sällan har vi bestämt oss i halvtid för att kriga till oss en seger, men det gjorde vi nu.

Och bra ska det börja, IFK vinner boll på offensiv planhalva. Väl där hittar Niklas Holmström sin kollega Sebastian Grull som vänder och vrider på en femöring för att tillslut hitta ett skottläge med högerlädret. Från 25 meter glider bollen genom fingertopparna på Kullas keeper.

47' 1-0 Sebastian Grull (Niklas Holmström)

Sedan fortgår matchen som förut. Dock med en större press gentemot domaren som tvingades ta beslut i flertalet hårda närkamper. Spelarna skrek, bänken skrek och publiken skrek. Derbykänslan i skärgården var på topp.

Det blev inte lugnare av att “Kulla”, till hemmapublikens stora jubel, skruvar in en frispark från långt ut till vänster.

75’ 1-1

IFKs miner blev aningen dystra efter att försvarsmässigt gjort en nästintill prickfri match.
Då kliver dock Grull fram igen, på frispark. Från nästan exakt samma plats som det första målet gjordes ifrån.

Trasan flög in i exakt samma kryss. Vackert.

78' 1-2 Sebastian Grull (Frispark)

Klockan tickar på och tillslut kom jublet från bortalaget. Vi hade genomfört den plan vi i halvtid bestämde oss för, på ett underbart sätt. En krigarseger.

Fulltid: 1-2

Tack till domartrion, Roslagskulla samt publiken för årets charmigaste match!

Vi är åter på vinnarspåret, med 3 poäng upp till serieledande Erikslund KF som vi nu möter redan på onsdag.

Noterbart är att vi har 3 debutanter i laget, varav en i “kassen”. Och en medelålder i laget på 20,75 jordsnurr. Vilka ungdomar vi har i denna klubb, bra kommer det att bli.

Forza Vaxholm!

Läs Kanalens artikel här!

Från mötet mellan Vaxholm-Viksjö under 2016!

En solig men kylig söndagseftermiddag kom IFK Viksjö på besök till Vaxö IP, men fick åka därifrån obesegrade efter en anfallsinsats från Kamraterna som heter duga.

Matchens första halvlek var inte helt olik de senaste matchernas, Vaxholm låg tätt och släppte knappt förbi sig motståndarna samtidigt som när bollen väl var i vår ägo så rullade den snabbt och säkert uppåt plan.
Men halvleken verkade bli mållös, chanser uppstod men båda lagen verkade sakna riktig spets. Då kom en hörna strax innan halvtidsvilan. Alexander Meurman kliver upp, och ni som hängt med under åren vet att han specialiserar sig på att skruva in just hörnor.

Och det var just det han gjorde. Högerhörnan landade i bortre burgavlen. För ett otränat IFK-öga kan detta verka smått otroligt, men vi som sett detta ske X-antal gånger innan vi bara skakade på huvudet och skrattade.

44’ 1-0 Alexander Meurman (direkt på hörna)

Därmed kunde hemmapubliken bjuda på en suck av lättnad när vi väl gick till halvtidsvila.

Halvtid: 1-0

Matchbilden håller sig hyfsat likadan även under kampens andra halva, förutom det faktum att Kamraterna blev än mer effektiva. Kontringarna vi fick till slutade i en mängd farliga lägen, varav ett där Felix Naeve hittar “Murre” i en lucka mellan Viksjös mittbackar. Ensam med målvakten gör “Murre” sen inga misstag.

60’ 2-0 Alexander Meurman (Felix Naeve)

Spelet är inte bländande men trots det känns allt stabilt, IFK har ett självförtroende som lyser starkt och därav mottar vi bort eventuella farligheter samt fortsätter leverera framåt.
Till nästa mål assisterar istället Meurman en fristående Einar Tedborn, som bara har kassen framför sig. Inga misstag där heller.

69’ 3-0 Einar Tedborn (Alexander Meurman)

Nu väntade vi bara på spiken i kistan, och den kom. Gissa från vem? Sebastian Grull hittar Meurman med en längre pass längst vänsterkanten, sedan ligger trasan i nätet igen.

77’ 4-0 Alexander Meurman (Sebastian Grull)

Gästerna var dock snabba att reducera bort vår spik i kistan, och låg på sista minuterna. Men nervöst blev det dock inte. Istället blåser domarna av till hemmapublikens stora glädje!

Fulltid: 4-1

Underbar seger! Tre segrar av tre möjliga, en säsongsinledning som inget Vaxholmslag sedan 2004 har kunnat mäkta med!

Tack till Domarteamet, IFK Viksjö och hemmapubliken på 95 glada för en trevlig kamp!

Nu väntar toppkonkurrenten Olympiacos på bortaplan under fredagskvällen, ett lag vi bekantade oss med under säsongen 2017. Det blir en värdemätare, och vi kommer förberedda!

Forza Vaxholm!
Artikel om vår inledning i Åkersberga Kanalen.

Det var dags för hemmapremiär, mot ett på förhand segertippat FC Djursholm. Inför 153 vittnen lös solen över Vaxö IP samt IFKs fotbollspojkar, som dagen till ära kom iklädda ny skrud och spelglädje.

Den första halvleken inleddes som matchen skulle fortskrida, med ett bollinnehavande Djursholm och ett Vaxholm som ligger tätt för att sedan straffa bortalaget med effektiva kontringar.

För trots att de rödklädda hade bollen så fick dagens målvakt Lamin inte mycket att agera på i kassen, istället vann IFK alla lösa bollar och med vår nyfunna bollsäkerhet kunde vi kontra.
En av dessa kontringar innebar att Alexander Meurman dribblade till sig ett inspelsläge från höger. När bollen väl kom rullandes från “Murre” in mot straffpunkten stod Einar Tedborn där och sköt in 1-0 upp i nättaket.

25’ 1-0 Einar Tedborn (Alexander Meurman)

En bra start innebar självförtroende för Kamraterna som fortsatte sätta stopp för eventuella genomskärare, allt hamnade antingen i vår ägo eller Lamins stabila händer.
Dessutom blev kontringarna allt mer frekventa, och bara minuter senare hittade Josef Dahlin vår magiker “Murre” som med bredsidan skruvade in 2-0.

30’ 2-0 Alexander Meurman (Josef Dahlin)

Djursholm verkade smärre förvånade över den vändning som matchen tog, vilket inte var så konstigt med tanke på att de ändå rullade boll.
Men fotboll är en tävling i konsten att göra mål, och där låg Vaxholm i framkant.

Halvtid: 2-0

Andra halvan av hemmapremiären blev dock en aning mörkare, solen började långsamt bege sig neråt och planen stod i skuggor. De rödklädda pressade ner oss till eget målområde och vår försvarsvilja sattes på prov. Men trots den höga pressen blev halvleken ett sömnpiller då målchanserna uteblev. Istället blev det ett ständigt bollande fram och tillbaka. Djursholm spelade boll på vår planhalva tills vi återvann den och i hopp om kontring slog en längre boll mot en trött "Murre".

Ingen halvlek att hänga i granen.

Trots detta sömnpiller uppstod ett ögonblick av dramatik då IFK med 9 minuter kvar att spel satte 3-0 efter slalomåkning samt mål av “Murre”

81’ 3-0 Alexander Meurman

Ett mål som de flesta trodde var spiken i kistan. Men direkt på avspark, ordagrant, kom reduceringen. Djursholms Emrik Lennartsson drog till från mittpunkten och det blev till ett vinnande koncept.

82’ 3-1

Det blev nervkittlande då bortalaget fick till ett par farliga hörnor, men närmare än så kom de inte.

Fulltid: 3-1

Två segrar av två möjliga, en säsongsstart som vi inte har haft sedan 2012. Otroligt kul! Då vi dessutom bjuder publiken på lite propaganda i form av sol, mål och seger!

Hoppas bara alla återvänder när det är dags igen, nämligen på söndag 15.30 mot IFK Viksjö!

Tack till Djursholm, domarteamet och Vaxholmspubliken för en trevlig kamp!

IFK trummar vidare, och slipar på spelet tills söndagens batalj. Ses där!

Forza Vaxholm!