All Star Team Damer

Alla har vi varit unga. Marianne Arvidsson var damlagets gigant. Kallades bara för "Ebba", därför att hon kom från Öxabäck och där fanns en klassisk Ebba

Damfotbollen i Mora är kanske okänd för många. Ändå spelade Moras damer fjorton säsonger i näst högsta ligan. Och laget har inte varit fattigt på profiler. Som »Ebbas. Ja, hon heter inte Ebba. Hon heter Marianne Arvidsson men kom till Mora från topplaget Öxabäck.

Och i västgötska Öxabäck fanns den legendariska Ebba Andersson. Alltså fick Marianne namnet Ebba, så kan man få ett namn som tydligen varar hela livet. När Ebba, förlåt Marianne, kom till Mora 1977 då började det bli riktigt bra klass på fotbollsdamerna. En storhetstid som varade till 1991.

En lika stor legendar i klubben, ja kanske ännu större är Ingrid Sparr, som fortfarande går under namnet Sparris. Men hon var allt annat än en sparris i målet, ja så långt därifrån man kan komma. Även hon har luktat krutrök i högsta serien, under några år i Göteborgslaget Stenkullen.

En större publik har också sett henne på senare år eftersom hon kört is-maskinen i Mora Ishall. Det finns många spännande berättelser när vi träffar Ebba och Sparris och tränarna Åke Johansson från 70-talet och Bosse Thunberg från 90-talet. Vi fick höra berättelsen om spelaren som alltid liftade till matcherna.

-  Är du inte rädd, frågade lagkamraterna?
- Nej, jag har en kniv i ryggsäcken, blev svaret.

Och berättelsen om den duktiga spelaren som i flera år skjutit många frisparkar med framgång.

-  Sikta mer mot bortre stolpen, sade Åke Johansson. Efteråt kom spelaren och frågade Åke på fullt allvar.

- Det där med bortre stolpen. Vad är det för något? .

Och vi har Moraspelaren som självaste Pele blev så förtjust i att han bjöd henne på middag. Detta sedan han gett henne ett fint pris i en turnering i USA. Sparris berättar också en egendomlig historia hur det kunde gå till på den gamla goda(?) tiden.

-  När det var stor klubbfest efter säsongen bjöds killarna in medan tjejerna fick betala 50 kronor. Det där blev förstås besvärande för klubbledningen och för att det skulle se snyggt ut gav de oss en femtiolapp innan festen och med den betalade vi. För det skulle fortfarande se ut som vi betalade.
- Men vi skall samtidigt komma ihåg att vi hade en bra pressbevakning och intresset var bra.Vi var speciellt glada att Mora-Nisse och hans fru kom och tittade på våra matcher. Det stärkte oss. Vi bad Åke och Bosse, Ebba och Sparris snickra ihop ett Mora damer »All Star Teams under olika epoker. Det blev spontant så det behöver inte betyda att millimeterrättvisa skipats:

Så här blev laget enligt 4 4 2 modell:

Målvakt:

INGRID SPARR - Stor och kraftig och respektingivande. Hon hade hett humör, var orädd och det var nog en och annan av motståndarna som tänkte sig för när »Sparris« kom utrusande.

Backar:

• AGNETA ABRAHANISSON - En strateg och en riktig kämpe.

• KARIN PALMBERG - Libero. Mycket snabb. En nyckelspelare.

• BIRGITTA OLSSON (Åke Johanssons sambo) — Här var det ingen som komförbi. Stark på huvudet och rensade bort många bollar.

• LISA TÖRNK VIST - Snabb, vänsterfotad.

Mittfält:

• LOTTA THUNBERG - Tränare Bosses dotter som den stora fotbollsikonen PeD blev så förtjust i vid ett möte i USA. Lotta bor fortfarande i USA. Hon var en komplett spelare, duktig att dribbla och hade starkt spelsinne.

• SARA BUDEI - Slitvarg som aldrig gav upp. Hamnade så småningom i Ornäs.

• ÅSA NORELL- Också en slitvarg. Ombesörjde ofta frisparkar och hörnor.

• CHRISTINA BRYKT - Hon hade också snabbheten. Inte rolig att möta. Hon hamnade sedan i Brage.

Forwards:

• MARIANNE ”EBBA” ARVIDSSON - Teknisk Sköt så hårt att tränaren bad henne vid träning: »Skjut inte sönder Sparris«.

• ÅSA YNGVESSON - En riktig måltjuv med bra bollsinne. Blev också bra i innebandy.

På bänken:

• LISEN VOGT, (det var hon med kniven i ryggsäcken),

• INGER-SKOGLUNDHASSIS,

• EVA SKOGLUND,

• INGMARIE ÅBERG.

- Det här laget skulle nog klara sig rätt bra i en ganska hög serie, funderar Ebba och Sparris.

Bland ledarstaben runt damerna nämns Gunder Eriksson som såg till att de fick en egen budget. Ett annat viktigt namn är Jan »Kofots Ålander som ofta körde damfotbollens egen bil. En blå-vit amazon.

Mora har avancerat i seriesystemet, men faktiskt bara en gång vunnit en serie. Det var 1980 och den tränare som tog upp laget i nästa högsta serien igen var Ken Nilsson. Idag sportjournalist som hårdgranskar Mora IK:s . matcher i FM Mattsson Arena.

Mora klev då upp igen efter ett år i div III.

1991 föll laget ur tvåan igen och 1992 fanns faktiskt inget damlag i Mora. Bosse Thunberg kom nu in i bilden och förde upp laget från femman till trean. Detta med ett mycket ungt lag. För tredje gången blev IFK Mora DM-segrare (1999), de tidigare segrarna, 1977 och 1984, tränades laget av Åke Johansson och Ove Sundin.

Tre gånger under 90-talet vann IFK Moras damjuniorer DM.

2001 drog sig damlaget ur serien och var borta de nästkommande åren. Spelar numera i div 5.

Åke Johansson heter alltså tränaren som på allvar drog igång damfotbollen. Känd som en hårdför spelare i Sörsjön som det inte var roligt att möta. Det kändes liksom.

- Det fanns några tongivande spelare i IFK Mora på den tiden. Åsa Mattsson, Karin Palmborg, Margita Juhlin, Birgitta Olsson, Ulla-Karin Enlund och Ulla Hedberg för att nämna några. De var stommen i laget, berättar Åke. Tiden med fotbollstjejerna är den roligaste i min karriär, de var så trevliga att jobba med. Det var inget tjafs. Inga gängbildningar.

- Jag instämmer, säger Bosse Thunberg. Damerna ville verkligen lära sig, var mera noga med att ta till sig detaljer än vad herrarna ibland kunde vara.

Egentligen började damfotbollen med herrlagets ungerske tränare Mathias Toth på 70-talet. Eller rättare sagt det var spelarfruarna som körde igång. Mer på skoj. Så småningom kom yngre tjejer in och det blev mera allvar över verksamheten.
Rättvik var den dominerande damklubben i fotboll (bland annat med SM-final mot Öxabäck). Men IFK Mora kom ifatt och förbi och med Brage som den stora utmanaren. Tyvärr är inte damfotbollen stor i dagens IFK Mora. Det är ju inte herrfotbollen heller.

- Det beror på spelarbrist att vi sjunkit, säger alla fyra. Konkurrensen från innebandyn är stor. Och det är flera lovande tjejer (och killar) som flyttar och studerar och jobbar på annan ort.

Uppdaterad: 8 juni 2016.                                                                Text: Bo Thunberg