-

Segerjubel som troligtvis hördes ända till Sandsbro!

Segervissa och aningen ofokuserade gick tjejerna till batalj mot Sandsbro för andra helgen i rad.

Självförtroendet pyrde som glöden i fnöske efter förra veckans bortaseger med 4-2.

Sanningen kom snart ifatt när domaren tutade, och vi blev snart varse att en seger gör inte sig själv.

Floder av skott forsade fram från tjejernas fötter men bittert for bollarna som bålgetingar utanför och i stolpar, ribbor och allt möjligt, än inom den eländiga rektangeln..

Så kom det. Dagens första, bästa och, som det senare skulle visa sig, enda riktiga anfall signerat Sandsbro.

1-0

Hur kunde detta hända? 

Var är våra positioner?

Vad gör vi nu?

Jo det ska jag berätta - vi mobiliserar! 

Vi tog tag i bollen och bestämde att nu ska den in. Tjejernas blickar blev fokuserade, och likt en tigers blick -totalt livsfarliga!

Anfallet därpå -stolpe, räddning - stolpe och hur många räddningar som helst, men till slut kunde Emma dundra in bolleländet!

1-1! Vi var tillbaka! Lagkänslan, positionsspelet, kampviljan!

Jag kunde ana "We will rock you" i bakgrunden -troligtvis bara i undertecknads fantastier- men nu tog vi kommandot!

Tjejerna passade, spelade och kämpade för varandra.

Vi anande vad som komma skall, vi stoppade alla motståndarnas möjligheter och vi hade till och med hjälp från åskådarhåll med motståndarnas hörntaktik. :)

Vi var Bamse med Dunderhonung, Batman med muskler och Stålmannen med utanpåliggande kalsonger (har han verkligen kallingarna utanpå?) på en och samma gång.

Adea passade på att dundra in ett hat-trick som ledde till slutresultat på 4-1! 

Vi alla tackar publiken för stödet, det fanns nog inte en strupe som inte var hes, inte ett öga som var torrt, inte ett föräldrahjärta som inte bankade av stolthet på "läktaren".

Undertecknad önskar er alla en fantastisk midsommar så hörs vi snart igen!