Viktor Jakobsson

Foto: Peter Jonsson, Bajen Fans

19-årige målvakten Viktor Jakobsson gjorde sin bästa match hittills mot Caperiotumba. Han räddade med fötterna, med händer, kroppen och t o m med halsen! Och efter matchen fick han dessutom ständiga dunkningar i ryggen.

Vi får tag i en sliten och glad målvakt. Ännu gladare förstås om det hade blivit seger mot Caperiotumba (23-23). Och han vill lägga till en sak:

- Det kändes väldigt bra nu. Men det här var bara EN bra match. Det är mycket kvar. Och Calle Vedin, den andre målvakten är minst lika bra som jag.

Vad är det som har hänt med dig?

- Jag är mindre nervös nu än i början av säsongen. Nu känns det som om man kommit in mer, känner mig lugnare, kall. Det går ju mycket upp och ner när man är ung. Man varvar skitmatcher med bra matcher. Jämnheten får man med åren. Fast det vore bättre att hitta en högre lägstanivå än att gå upp och ner så här... Som ung har jag alltid stått bakom ett 6-0-försvar, då kommer skotten från nio meter. Nu är det avslut från kanterna, bredare, det är fler linjeskott. Då får man gå ut, minska vinklarna och komma närmare skytten. Men det känns som jag har kapacitet att spela bra.

Vad har du gjort för att bli bättre?

- Jag tycker jag blivit mer aggressiv framåt, kommit ut närmare skyttarna. Förra gången mot Tumba var jag passiv, nu tar jag steg ut i banan och skär vinklarna bättre. På niometersskotten ska jag försöka gå mer på skottarmen och inte titta på kroppen på skytten. De tär ju armen som skjuter. Allt det här är basic men bra att tränaren påpekar det.

Gör det mera ont nu?

- Får man en boll på sig så vet man ju att man tagit, det handlar det om att bli träffad och skära av så han inte kan göra något annat än träffa mig, så det vill man ju. Uteskotten handlar om att gå mot skottets väg. Man känner inte smällar under matchen, efter är det värre.

Hur gör du och försvaret för att täcka skott?

- Normalt tar försvaret bortre hörnet; om det är t ex en högerskytt på vänsternia måste man lita på att försvaret tar bortre hörnet,uppe vid mitt vänstra hörn och så tar jag andra hörnet. Så måste man köra, annars blir alla osäkra och så blir det ett mellanting och man släpper in fyra i rad.

- Men det svåra är om spelaren är skicklig och viker ner och kommer runt försvaret. Men ofta kan man se på om spelaren kommer rakt eller snett mot målet hur de kommer att göra och det finns en massa varianter av det här som jag försöker bli bättre på.

Studerar du skyttarna?

- Försöker titta på matcherna på video. När man går mot slutet av matchen och skytten är trött, det kanske är ett pressat läge då har skytten alltid ett favoritavslut och det tar man till i nio fall av tio. Calle Vedin, den andre målvakten och jag hjälper varandra med det under matcherna. Han ser om jag gör en rörelse för tidigt, var bara lugn, sälj dig inte för tidigt, säger han och tro på dig själv. Och så tipsar han om skyttarna; ”han har skjutit si och så, gå åt det hållet”.

Tänkte just fråga om det, hur är det med vänskapen med en konkurrerande målvakt?

- Alltså, Calle besitter ju minst samma kapacitet som jag. Han vill ju att det ska gå bra för mig och laget och ger råd, t ex mot Tumba om att jag inte ska sälja mig direkt och flytta mig efter en fint.

- Och jag blev mycket glad när han tog straffen igår. Och kom ihåg att det återstår minst 23 matcher den här säsongen. Jag gjorde en bra match igår, nästa gång är det Calle som gör en bra match, som inledningen mot Guif. Det är inte alls säkert att jag står i nästa match.

Berätta om skillnaden på division ett förra året och elitserien?

- Den stora skillnaden är publiken, spelet går snabbare, skyttarna är så mycket bättre. Bollen kommerfortare och det blir mindre tid att reagera. Kantspelarna har fler avslut i sin repertoar, de kan hänga länge, knorra, lobba, flippa, alltså det ser ut som om ska skjuta stenhårt, så släpper de den lätt i en båge över huvudet.

- Och skottfinter i luften, det har man inte varit med om tidigare. 

Pelle Thörnberg