154 mil för att se Bajen spela

Simon Vedefors är en av alla dessa tusentals Bajare som finns runt om i landet. Men Simon är det så mycket mer. Så mycket att han och kompisen Petter Ekbäck tar flyget från Umeå för att sätta sig på ett tåg i Stockholm för att åka till sitt livs första handbollsmatch i Eskilstuna.

-Som Bajare i Umeå får man ju ta varenda chans att se Bajen spela. Det var talanglaget som spelade i Boden eller damerna som spelade i Piteå. Och nu tog jag handbollsoskulden i matchen mot Guif. Jag har sett det på tv men aldrig i verkligheten förut. Det var otroligt intensivt att sitta och se den…ja, sitta och sitta…det var mest att stå upp och skrika.
 
Det började för ett dussintal år sedan. Simons pappa arbetade i Stockholm och Simon for ner. I närlivsen på Hammarbyhöjden fick han med sig en påse med Hammarbymärket och fotbollsspelarnas autografer tryckta.  Han blev kär i på loggan och den kärleken släppte aldrig.
I Umeå anslöt han sig till Gröna Linan, det som sedan blev Bajen Fans i Umeå.
- Jag har den där påsen kvar än, säger 24-årige plattsättaren Simon. En del undrar varför man håller på, särskilt för några år sedan men nu har de sett oss sitta på krogen och skrika.
Vad händer närmast?
-Om det inte blir en ny handbollsmatch snart så ska jag nog ner på Bajenkvällen på hockeyn, i februari.
Vad är det som håller kärleken vid liv?
- Först och främst den otroliga kärleken som finns i laget, oavsett om vi förlorar eller vinner. Det spelar inte så stor roll för känslan, det är ändå alltid ett vi-tänkande. Jag har träffat så många andra supportrar till andra lag som talar om sitt eget lag som ”Vi vann” men ”Dom förlorade”.
-Hos Hammarby händer det inte. Det är alltid vi.