11 - 4

I lördags fick vi hälsa Årsta FF välkomna till ett soligt Dalbo för säsongens näst sista hemmamatch. Gästerna tackade för välkomnandet genom att göra två tidiga mål i matchen, innan vi riktigt hade vaknat. Vi hamnade lite för långt ner i positionerna och var inte riktigt på alerten när vi skulle ta tillbaka bollen. Som tur var, var Axel däremot alert i målet och hindrade Årsta från ytterligare något mål i inledningen.

Vi vaknade till ordentligt någonstans runt mitten av den första kvarten, förmodligen av klangen efter ett av Listons patenterade kanonskott i stolpen (nästa gång sitter den!).  Efter det var det istället full fart framåt! Ett intensivt jagande gjorde att vi gång på gång fick tag i bollen och kunde sätta kompisar i bra lägen och med det började målet trilla in framåt. När vi är på tårna och pressar tillsammans får vi ofta tag i bollen och dessutom i bra lägen!

Årsta FF satte in en spelare till inför den andra kvarten som blev jämn, med fint försvarsspel från båda lag, vilket ledde till något så ovanligt som en mållös kvart. Vi blev kanske lite för ivriga under den här kvarten, och valde stundtals att försöka slå snabba och långa passningar som oftast betyder att motståndarna får bollen. Men William var i vanligt ordning omutlig i målet och hindrade Årsta från att göra mål med flera fina räddningar.

Passningsspelet och presspelet återvände sedan i den sista kvarten. Och det gjorde även målen. Det kändes som att alla i laget plötsligt insåg att säsongen närmar sig sitt slut och att det inte är någon idé att spara på krafterna! 

När vi är på tårna, rör oss, hjälper varandra och pressar motståndarna är vi verkligen svårstoppade. Och det händer allt oftare! Det är verkligen kul att höra hur mycket spelarna pratar med varandra och ber om bollen. Då fungerar ofta passningsspelet också, för det blir ju så mycket lättare att hitta en kompis att passa. Kan vi bli ännu lite tålmodigare och våga passa oss fram - från målvakt och via backar till anfallare - kommer vi utvecklas ytterligare och göra det ännu svårare för motståndarna att ta bollen av oss. För visst är det roligt att ha bollen inom laget så mycket som möjligt? :) 

Axel fick mycket välförtjänt det gröna kortet. Grattis!

Till sist vill vi bara säga tack till alla spelarna för att ni så tålmodigt väntar på er tur att få hoppa in. Ni är ju oftast många som delar på speltiden och vi förstår ju att ni vill in och lira hela tiden. Trots det har ni den här säsongen verkligen respekterat att ni ibland måste vänta. Stort tack för det!

/Stolta tränare