Serieseger i div:4

Saknas på bilden gör Camilo och MIlton

Målsättningen inför säsongen var rätt klar, vi skulle tillbaka till div:3 igen för att få någorlunda bra matcher nästa säsong och minska glappet till a-laget. Inget orimligt mål, men klart det fanns en del frågetecken inför säsongen. Både jag och Spires kände tidigt att det finns många oslipade diamanter i laget. Att vi skulle kunna dominera matcher var vi inte oroliga över, utan frågetecknen fanns i vem som skulle göra målen och vilka ska spela mittback? När vi kom till föreningen hade vi endast en mittback i truppen och det var Nasir. 

Vi förde en dialog med Hannes om han kunde spela mittback och sedan hade vi Philip Sving provtränandes hos oss. Hannes var öppen för idéen att spela mittback och även fast Sving hade problem att hänga med i tempot på träningarna så såg både jag och Spires en stenhård mittback med perfekt mentalitet. Tränade alltid 110% och missade aldrig en träning. Det var egenskaper vi ville ha. 

Nästa problem var att backarna inte var speciellt sugna på att träna försvarsspel på träningarna. Det var oftast lite gnäll och sura miner om man var tvungen att försvara på en övning och inte fick anfalla. Jag och min tränarkollega kände att så kan vi inte ha det, utan vi behöver få spelarna att älska försvara målet. Spires fick börja elda på backarna att de skulle "håna" anfallarna om de inte gjorde mål, ofta blev det tävlingar där förlorande lag fick göra armhävningar. Nasir gick från att vara lite sur över att försvara, till att fira varenda brytning och väldigt noga räkna Camilo's och övriga grabbarnas armhävningar vid vinst. Det tror jag blev en av nycklarna till att vi idag står som seriesegrare. 15 insläppta mål färre (i skrivande stund) än de som släppt in näst minst mål i serien. 

Jag tänker att jag kommer göra en längre sammanfattning efter säsongen med lite roliga anekdoter från säsongen, lite hyllningar till olika spelare och övriga personer i föreningen. 

Men anledningen till att vi vinner är för att vi självklart har ett bra lag, men också att det är ett gäng som förstår vad konkurrens är. Vi har haft en trupp på 22 utespelare och 2 målvakter och många unga spelare klarar inte det. Många tycker inte det är kul om man inte startar varje match och byter lag eller ännu värre, slutar med fotboll. Men inte i vårt lag, här firar man sin konkurrent på sin position som om man vunnit VM guld. Jag tänker när Adam avgör mot Sollefteå hemma på Skyttis och Leo H skriker "Yes Adam" typ 10ggr, det gjorde mig varm. 

Vi ledare har haft lyxen att kunna ställa över spelare som haft dålig attityd ibland, eller tränat dåligt av olika anledningar och ändå känner man sig helt trygg med laget. Mot Sollefteå på Skyttis saknar vi 4/6 av våra bästa poängspelare i div:4, ändå vinner vi komfortabelt. 

Jag vill rikta ett stort tack till alla ledare i föreningen som gör en massa jobb bakom kulisserna för att vi ska kunna spela fotboll, jag vill rikta ett stort tack till alla samarbetsföreningar som utbildar duktiga spelare och människor som vi får äran att jobba med, jag vill rikta ett stort tack till Alexander Spires som gör ett otroligt jobb både på träning och att få ihop en grupp som trivs ihop (jag kunde inte önska mig en bättre kollega & kompis), jag vill rikta ett stort tack till alla föräldrar som för 16-21år sedan valde att skaffa barn (hehe) och gör en massa jobb för att vi ska kunna få spela fotboll och slutningen vill jag rikta ett stort tack till alla spelarna som har lagt ner en massa tid och energi på att spela fotboll. Många har spelat matcher både fredagar och lördagar under året och det gnälls aldrig. Oftast vill spelare som inte ska spela matchen också följa med och titta och det gör en tränare varm i hjärtat. 

Nu är säsongen inte över ännu, utan vi ska spela 4 matcher till i div:4, men nu på onsdag tänkte vi fira seriesegern efter matchen mot BIK. Jag hoppas att så många som möjligt av er föräldrar och andra supportrar vill komma och fira med oss. Är det något jag uppmanar alla som håller på med idrott så är det att fira när man vinner för du vet aldrig när du får göra det nästa gång igen. 

Ses på onsdag! 

//Kristoffer Westerlund