7 - 1

Får väl först av allt erkänna att innan jag flyttade till Ångermanland trodde jag Bondsjöhöjden var en förening endast för längdåkning. Detta på grund av att Anders Larsson (kom på trettionionde plats på 50 km under OS 1984, vann senare Vasaloppet) representerade BIK. Denna felaktiga uppfattning har jag förstås fått revidera. BIK är en av distriktets mest livaktiga föreningar. De har lag i många ungdomsserier samt både dam- och herrlag.

För närvarande parkerar BIK på sista plats i tabellen. Och man möter nu serieledande Akademin, på bortaplan. Faktiskt kan sånt vara en inspirerande uppgift. Åtminstone tills det inte längre är det. ”Mål förändrar matcher”, som Erik Hamréns bevingade ord lyder. Många av BIKs matcher har varit jämna, sen kan det förstås vara jobbigt mentalt om man har förlorat mycket och släpper in mål. Men ifall de leder eller om matchen är resultatmässigt jämn tror jag BIK kommer trivas utmärkt med tillvaron och kämpa hårt. Många av BIKs senaste matcher har varit jämna, även fajterna mot topplaget Sollefteå. Om jag inte läser fel när jag ser deras laguppställning har också truppen förstärkts med spelare från div 2. Så det blir säkert en tuff match i afton.

I matchen idag kommer Arvid Andersson som hittills i år spelat med P17 finnas med i laguppställningen för FV. Arvid är en rivig forward som gjort en hel del mål, både i FV och tidigare säsonger i KB65. Som konnässör av engelsk nittiotalsfotboll kan jag dock inte undvika att associera Arvid med några spelare som verkade i Premier League för 25 år sedan. Steve McMannaman, Scott Gemmill, Ray Parlour – alla hade de spelstilar för att inte tala om frisyrer som gör att jag inte kan undvika tänka på dom när jag ser A Andersson. Enda lilla problemet med den tankebanan är att alla de spelarna var mittfältare hellre än målfarliga strikers, som Arvid. Men vem vet hur framtiden blir?