8 - 5

Efter femton bedrövelser och ännu mera återbud var det dags för Brandgult att bege sig till Trollhättan och match mot topplaget Elfhög.

Efter inte mindre ön sex (!) långtidskador och sjukdomar som verkar sprida sig likt en ebola-epidemi i laget har vi minst sagt varit hårt ansatta sista tiden. Senast fick vi till och med ställa in matchen hemma mot Säven när bland annat både Emil & Adam var otillgängliga, och spela match utan målvakter är ju inget önskescenario för något innebandylag. Återigen, stort tack till Säven som hade stor förståelse och visade en riklig dos av sportsmannaanda.

Denna matchen skulle vi ursprungligen åka med en sjuttonmannatrupp. Det slutade med återbud i lika rapp takt som när mjältbranden kom i brevlådan och Bernehag åkte hem och lät farsan öppna posten för man vågar inte läsa skiten.

Väl till start var vi tio utespelare. Två kedjor, chansen till förändringar högst begränsad. Men Coaches för dagen Kapten Ljunggren och Nestor Andersson sydde i bussen ihop en gameplan som gubbarna i laget svalde med hull & hår. Här skulle kämpas till sista blodsdroppen!

Vi utgick oerhört lågt och jobbade enbart med hög energi i egen zon och gick på kontringar när tillfälle gavs. Florbäck (som utlovat lagfest om han gjorde hattrick kvällen till ära) smällde in 0-1 redan efter 3 minuter snyggt framspelad av en för dagen lysande Noel Engvall.

Samma Engvall förskaffade sig ett friläge drygt halvvägs in i första akten och blev nedsparkad, där missades en fantastiskt solklart straff ifrån rättskiparna men vi fick åtminstone med oss en utvisning. Ett för dagen helt nykomponerat powerplay lyckades skapa riktigt bra chanser och närmast var nog Samuel ”Gekås” Nystedt som var som en bålgeting framför kassen. Bra PP, men dessvärre ingen utdelning.

Elfhög hade oerhörda problem med det aggressiva brandgula försvarsspelet i första perioden och vi bjöd inte på en tum i egen zon. Tyvärr kommer kvitteringen till 1-1 med enbart 11 sekunder kvar av perioden lite slumpartat av en boll som kastades in på vinst & förlust och den letade sig efter lite flipperspel in bakom Adam i målet.

Andra perioden startade med att Marius ”Marre” Ivarsson krigade in 1-2 (hans andra A-lagsmål, även det var i Trollhättan) och firade som man bör med att vilja krama hela hallen när han pumpade sina armar upp & ner likt Arnold Schwarzenegger på 80-talet - Underbart Marre!

Elfhög börjar här ta över lite mer och pressade lite högre på oss. Broman smäller in ett stenhårt skôtt ifrån halva plan efter en smörpass av Almqvist som gjorde comeback dagen till ära, med två sprickor i axeln. Särskilt smart? Förmodligen inte, men att hjärtat är Brandgult kan jag garantera för när det krisar så ställer världens bästa #7 alltid upp om vi så skulle behöva sätta fast klubban med mitella på han.

2-3 och ledning igen, men i slutfasen av andra perioden börjar orken (helt logiskt) att tryta och ta ut sin rätt. Två mindre bra aktioner - ett huvudlöst byte när Elfhög har frislag i hörnet på vår zon och en rejäl felpass - gör att hemmalaget vänder på steken och gör två mål på lite drygt 30 sekunder. Tungt, men bara att tugga i sig. Grabbarna lyfter upp spelet en aning och trots några bra lägen faller inga mer mål i den andra perioden.

Det gör att ett av våra delmål för dagen ”det ska leva in för sista perioden” uppfylls. Tyvärr får Elfhög utdelning på en klassisk ”kontring-på-kontring” redan efter 30 sekunder i den sista perren. 5-3 och då är det såklart tuffare. Jonas står för dagens prestation när han i boxplay gör 4-5 ensam mot tre hemmaspelare. Det var mô mos på dom kôrvarna som Elfhög köpte där (det sjukaste av allt var nog att målvakten höll på att göra säsongens räddning på avslutet).

Dock hinner vi inte reda ut hela det numerära underläget utan med 17 sekunder kvar kommer 6-4. Efter dryga 11 minuter tar vi timeout och går ner på folk (fast det egentligen inte går) och går för det. Då rinner det iväg lite och Elfhög pillar in två bollar innan Jonas snyggar till siffrorna till slutresultatet 8-5 med 30 sekunder kvar att spela.

Vad säger vi om detta då? Självfallet är det rättvist att Elfhög vinner, men jävlar vad vi krigade trots allt manfall. Vi sprang och slet i 60 minuter och gjorde det absolut bästa vi kunde ha gjort, vilket hedrar varenda Brandgul gubbe som var med. Bra gameplan ifrån Olle & Steffo och hela laget köpte det fullt ut. Det var kul att se alla kämpa för något större, för laget, för varandra - för klubbmärket på bröstet. Det bygger vi vidare på i veckan då serieledande Smedjan gästar oss på Onsdag!

Vill även tacka dagens domarpar, säsongens bästa hittills. Det missas en solklar straff till oss och en ännu solklarare utvisning på Jens (nu har vi lärt oss att Jensa inte lär bli någon pokerspelare, för mer skyldig har jag nog aldrig sett någon någonsin se ut när han slog bort bollen framför mål i ribbhöjd). Men det är inte missarna man bryr sig så mycket om, utan att få ett bra flyt i matchen och en trevlig jargong. Det lyckades dagens domarpar Carl & Ola galant med. Mycket mer begär man inte.

Målen för dagen gjordes av Jonas Almqvist 2, Marius Ivarsson, Robin Florbäck & Arvid Broman.

Kungarna för dagen fördelades enligt följande :

3 Kungar Jonas Almqvist
2 Kungar Arvid Broman
1 Konung Marius Ivarsson