3 - 6

-Emil knäskadad mot Elfhög.

-Noel fotskadad mot Elfhög.

-Jonas tvungen att jobba sent.

-Thorson sjuk.

-Samuelsson (den äldre) jobb på varmare breddgrader.

-Gunnarsson ryggskadad.

-Hallberg (den äldre) skadad i sin tredje träning efter comebacken och varit borta sedan dess.

Hur löser man det inför en viktig bortamatch när man har en mycket mindre trupp än tidigare år?

Well, man kan ju lägga sig och dö och känna allt är kört på förhand. Eller så sluts man samman och steppar upp. Årets upplaga av Brandgult har kommit väldigt långt på just den biten. Emil skadad sa ni? Då står Adam. Jonas jobb? Då skiter han i bussen och tar egen bil så han hinner till andra perioden. Noels fot var paj? Då tejpar coach Yoda skiten ur den. Gunnar skadad? Då går Mackan in på den platsen bredvid Kung Jensa.

Vilka som spelar, det spelar faktiskt mindre roll - det finns ingen spelare vi inte klarar oss utan, men det finns en jäkla massa lag som jag inte tror vill möta oss just nu så som vi kommit igång efter den försmädliga första skitmatchen mot Smedjan. Faktum är att sedan säsongen drog igång har alla uttagna spelare spelat i alla matcher (bortsett ifrån målvakter då). Det är en oerhörd styrka att ha den sortens konkurrens inom en trupp. Man går in, gör jobbet, kliver av (stämplar ut) nästa man stämplar in och fortsätter knega. Speltiden kommer självklart alltid att variera för den enskilde spelaren, men i år är vi ett lag och inte några fixstjärnor, blåstället är på och vi jobbar tills jobbet är klart.

Matchen då?

Vi kom fram ganska sent på grund av en olycka på vägen, stort tack Fröjered och dagens domarpar Kronislav & Per för att ni väldigt sportsligt sköt på matchen i en kvart så att vi kunde värma ordentligt.

Oavsett detta kändes det som att vi lik förbannat satt kvar i just nämnda buss under den första akten (om det berodde på själva förseningen eller barnkalaset som pågick längst bak i bussen låter vi vara osagt 😉).

Hemmalaget är ett oerhört ungt och talangfullt lag som jobbade stenhårt i sitt låga 2-1-2 och bjöd inte på en millimeter åt det Brandgula anfallet. För att tala lite spanska så kan sägas att efter ”dos clasicos indianos deluxos” i vår uppspelsfas så hade vi givit Fröjered en 2-0 ledning efter första akten, hemmalaget högg som kobror så fort det bjöds på tillfällen.

I pausen fick vi korrigera uppspelen, och till och med Kapten Ljunggren spottade fragma när han på ett spöklikt sätt ritade pilar likt hans eminente förebild Coach Yoda. Att den tavlan fortfarande är i ett stycke har vi förundrats över flera gånger, men det är ju bättre kvalité på dem nu förtiden, har man fått höra.

Period två igång. Allt eftersom stuvar vi om lite i formationerna och varierar antalet kedjor som rullar i matchen, och nu var det andra bullar. Bülow reducerade till 1-2 fem minuter in i perioden på en räd längst vänsterkanten som påminde om en gepard på jakt under savannens grymmaste dagar, svischelibonk sa det så låg bollen i motståndarnas mål. Ett par minuter senare smällde Bullseye-Broman himself in kvitteringen och nu var det en Brandgul maskin som fått upp ångan.

Med en monstruös press och med ett ganska så stort spelövertag kändes det väldigt ologiskt att gästerna skulle göra ett mål, men det är ju oftast då kallduscharna kommer. En lucka centralt uppstod och hemmalaget visade ingen pardon. Schmackebonk sa det i Adams ena kryss och Fröjered var åter i ledningen. Men ingen tid till panik eller reflektion, tugga på var Steffo & Yodas order. Kanske var just därför tog det mindre än två minuter för Kamholm att kvittera, denna gången på ett frislag.

Med nästan på pricken tre minuter kvar av mittperioden hajade hela det Brandgula laget till. Våran kapten & härförare, Ljunggren The Great, slog bort en passning rätt i motståndargapet. För de flesta innebandyspelare är ju inte detta något särskilt ovanligt, men iallafall undertecknad kan inte erinra mig när detta hände senast. Hur vår gode kapten svarade upp på detta? Han jobbade tillbaka bollen, satte av längst högerflanken likt en älg under jaktsäsong och smällde in ledningsbollen till 3-4 i krysset. Tack för kaffet tänkte vi. Resten av perioden var det väldigt mycket böljande spel och hawaii, det kan låta konstigt med ynka tre minuter kvar att spela, men tre minuter är som bekant väldigt mycket tid i sporten innebandy.

Period tre igång och det blev ett riktigt krig mellan två bra lag, som vill spela innebandy. Fröjered är inte på något sätt ofarliga, men ett stenhårt uppoffrande försvarsspel ifrån Brandgult kombinerat med en fullständigt genial Adam i målet stänger ner matchen. Jag kom på mig själv där i båset undradendes ifall Adam smällt upp en pressening i kassen, eller som Sanny Lindström i C Mores hockeysändningar skulle sagt på bred stockholmska ”Aaaaa Adam kommer upp stort här”. Poängteras skall att Fröjereds målvakt även han gjorde en riktigt bra match, precis som Elfhögs dito i matchen innan. Kan det vara så att serien har ovanligt många grymma burväktare denna säsongen? Det är känslan efter tre spelade matcher.

Åter till matchen. Broman tråcklade in det så viktiga 3-5 målet efter läckert förarbete av Jonas nästan tolv minuter in i den avslutande akten.

Avslutningen var galet spännande och nervös (åtminstone ifrån sidan) men grabbarna redde ut det på allra bästa sätt. Med 6 sekunder kvar satte El Capitano spiken i kistan och sitt andra för dagen snyggt framspelad av Broman som noterades för sin tredje poäng för dagen.

Målen gjordes således av Arvid Broman 2, Andreas Ljunggren 2, Anton Kamholm & Jonathan Bülow.

Kungarna fördelades enligt följande :

3 Kungar Adam Samuelsson
2 Kungar Arvid Broman
1 Konung Noel Engvall

Imorgon gästar Grästorp Fritsla, matchstart 19.30 i Kungabergshallen. Vi ses väl där? 😃

Evigt Brandgul! 🔶◼️🔶