5 - 4

Det var grått och mulet över Fritsla. Men det var knappast något nytt, det hade ju varit det i nästan sju månader nu. Folkmassan som så tålmodigt samlats ovanför limsjöbackens topp dag in och dag ut hade börjat avta, folket i byn hade till slut börjat tappa sin tro.

För faktum var att efter sju månaders innebandytorka verkade hoppet till slut vara ute. Alla skolutflykter, fullknôkade bussar lastade med utsocknes beundrare & turister samt inbokade studiebesök med högt uppsatta politiker hos stormästaren själv sedan länge hade avbokats, ingen hade sett galaxens hjälte Hugo Skywalker sedan Fritsla missade den åtråvärda kvalplatsen säsongen anno 2018/19.

Ryktena om hans exil var många. Det sades att han gått under jorden, bestigit Mount Everest i bar överkropp utan syrgastub, på egen hand renoverat den kinesiska muren enbart utrustad med en banan och en boomerang, åkt på bakhjulet genom hela Singapore på en crescent compact och gjort ett försök att tömma hela världshaven på plast med en gaffel och ett cyklop. Men inget hade läkt de djupa sår som fjolårets missade kvalplats skurit i vår hjältes själ.

Men en dag i Oktober ringde det på dörren vid det röda huset vid limsjöbackens krön. Det var Coach Yoda som uppenbarade sig, trots att han lovat att som han själv uttrycker det, aldrig krusa en spelare oavsett status (läs: galaxens rättmätiga utsända superhjälte). Klockan ringde, och ringde - men ingen öppnade. Till slut tröttnade han på dessa ungdomliga fasoner och helt sonika teleporterade sig innanför dörren samtidigt som han muttrade ”Hugo hämta, oavsett insats jag ska” för sig själv.

Han ansåg ju sig själv för gammal för uppdrag likt dessa, förr i tiden (eller i sin prime som han själv skulle uttryckt det) kunde han plocka ner Jerker på en volley, eller Jesper H på en smash - men dagens ungdom förstod sig inte på skillnaden mellan en portionsnus eller lôsnus och sannerligen inte en burköl kontra en iskall guiness på tapp. Men gnistan fanns fortfarande där inne i vår legendariske härförares bröst och han visste mycket väl att antingen gör han detta själv, annars lär det väl aldrig hända.

Väl inne i det nedsläckta huset kollade Coach Yoda sig omkring och observerade omgivningen, som han alltid gör. Det låg Jenka-tuggummipapper & snusklubbspinnar över hela vardagsrummet. Det var tydligt att Husvagns-Gunnar & Marre ”PH” Ivarsson nyligen varit här, säkert på något sånt där jädra LAN tänkte Coach Yoda. Bara tanken på sådana nymordeniteter fick han att drabbas av yrselattacker likt Åkeson två byten in i en vanlig serielunksmatch.

Till slut ignorerade vår eminente Coach vardagsrummet och gick vidare mot vår hjältes alldeles egna pojkrum (en dröm för bra för att vara sann för gemene tonårstjej) och smällde upp dörren med en välriktat Bruce Lee-spark. Synen som mötte han var minst sagt oväntad. På väggarna (som var målade i Brandgult) hängde det signerade posters på gamla hjältar som Bullen Pettersson, P-A Halvarsson, Johan Andersson, Tompa Hagert och övriga Brandgula legender med överskriften ”The first Avengers” inristat i svart.

Längst in i rummet var vår hjälte djupt försjunken i någon form av utomgalaktisk dvala samtidigt som hans kropp sprang på ett löpband med ändlös energi. När Coach Yoda försiktigt men bestämt närmade sig löpbandet noterade han att displayen avslöjade att Hugo sprungit i sex månader och tjugosju dagar. Nu får det banni mig vara nog med det här tramset! Ut ifrån fickan drog han fram Jerker Anderssons mytomspunna måltuta som gemene Fritslabo trott varit förlorad för alltid. Med ett hej dundrade måltutsfirande rev han av en symfoni som fått självaste Johann Sebastian Bach att vrida sig i graven av avund.

Reaktionen blev fullständig och total. Det var som att hela Fritsla vred över till att än en gång bli Sköna, Gröna Fritsla - trots att vädergudarna haft Marks kommun i ett stenhårt höstgrepp under de senaste veckorna. Molnen skingrades, solen sprack upp, regnet upphörde tvärt och folk vallfärdade till Limsjöbackens topp på vad som kändes som bara några ynka hundradelar.

Nu stod det nästan tre tusen Fritslabor utanför vår hjältes föräldrahem. De hade väntat så länge, men kunde det verkligen vara sant? Är han tillbaka? Skall vi återigen gå i krig tillsammans i Kungabergshallen i vår outtröttliga jakt på en plats i innebandyns finrum - Division 2?

Ytterdörren mot folkmassan small upp med ett öronbedövande brak. Ingen vågade säga ett ord eller röra en fena. Ut ifrån skuggan kom en ung, men ack så ärrad kille i bar överkropp och en Rambo-liknande bandana. Han höll något i handen. Han klev närmare folksamlingen (vid det här laget kunde man hört en Svenljungabo falla till marken i den mest solklara av filmningar) och nu såg de utsvälta Fritslaborna vad det var han höll i handen, och de fylldes ånyo med hopp i bröstet.

Hugo lyfte sin hand i skyn samtidigt som han tände upp sin så ikoniska och efterlängtade lightsaber. Ett Brandgult ljus fyllde hela Fritsla by.

Kära Fritslabor sa vår hjälte. ”Tack för ert outtröttliga tålamod. På Fredag den 11:e Oktober skall Brandgult än en gång äntra Kungabergshallen och all form av motstånd kommer att neutraliseras likt hur Gekås Nystedt tömmer en lagerhylla i Ullared”.

Limsjöbacken fullständigt exploderade! All sorg, tomhet & livlöshet i byn var som bortblåst. ”BRANDGULT ÄR TILLBAKA!” Ekade gata upp och gata ner över hela underbara, fantastiska Fritsla. Ordföranden i Fritsla IF, Niklas Lindelöf, anordnade en karneval i byn så snabbt att man kunde tro att han var självaste Micael Bindefeld.

Men vad hände med Coach Yoda då? Han hade för länge sedan teleporterat sig tillbaka, hem till gärdebovägen. Folkmassor, uppmärksamhet & ståhej var inget för vår gode coach. Han satt hellre hemma i soffan med en väl avvägd Guinnes (på tapp) och såg Manchester City torska mot Wolverhampton - och mös. Snart, tänkte han. Snart är det dags att äntligen slåss för Fritslas ära igen. Det är ju trots allt vad livet handlar om.

Fritsla IF besegrade i Fredags IBK Elfhög i en galen match som hade det allra mesta av vad en premiär kan erbjuda. Storpublik, straffmål, straffmissar, utvisningar, sena (Brandgula) vändningar och dramatik in i den allra sista sekunden. Anförda av vår

Hjälte Hugo Skywalker visade vi upp vad hårt jobb kryddat med en fantastisk lagmoral kan åstadkomma tillsammans. Den slätstrukna insatsen i premiären borta mot Smedjan var som bortblåst.

De Brandgula målen gjordes av Jonas Almqvist 2, Arvid Broman, Joel Sivedal & Andreas Ljunggren.

Kungar blir sällan så svårt som den här gången att dela ut, då ingen (utespelare) faller ur ramen och gör ett fantastiskt jobb för klubbmärket på bröstet. Men ett beslut måste tas, och är taget. Kungarna för dagen fördelades enligt följande:

3 Kungar Andreas Ljunggren
2 Kungar Jonas Almqvist
1 Konung Jonathan Bülow

Låt mig avslutningsvis be om ursäkt för att själva matchinnehållet eventuell kan ha kommit lite i kläm i detta referat jämfört med vår hjältes resa. Men vad är vi utan våra hjältar? Eller som han själv sa i omklädningsrummet när han höll sitt sedvanliga efter matchen tal ”With great powers comes great responsibilities, nu tar vi med oss detta inför fredag boys- mot Tiiiiiidahôlm!”

Skulle även vilja rikta ett extra stort tack till alla er som var och tittade på matchen. Jag hoppas ni inser hur fantastiskt kul det är att spela inför en sådan härlig publik, och hur ni förgyller våra fredagskvällar!

Tillsammans är vi Evigt Brandgula 🔶◼️🔶