0 - 2

”Bananer i Pjyamas, de stojar och står pååå.” För oss 90-talister fanns det få bättre barnserier än Bananer i Pyjamas. Med Bengt-Åke Varg som B1 och Peter Harrysson som berättarröst skapades drömmen för många av oss, att få träffa en av dom, inte Varg eller Harrysson, utan de i de blåvit-randiga pyjamasarna.

Att få möta RAIS (Rävlandas Abnorba Inkompetentsällskap) med sina blåvit-randiga tröjor är därför så nära drömmen många av oss kommer. Att de dessutom fyllt ut tröjorna med människor som pratar grövre göteborgska än Lasse Kronér himself, trots att de bott hela sitt liv i Rävlanda (med liten omnejd) gör alltid vistelsen på Bråtaredsvallen till en av årets höjdpunkter.

Veckans Klingerberg: ”Får jag ligga på skôtt eller, den sitter ju i krysset då”.

Klingerbergs förslag på var han skulle befinna sig på fasta situationer. 0 mål på 40 matcher, maybe not Klinga.

I den sedvänliga veckokollen så har Bianca Ingrosso gråtit i TV över att ha hittat 2 gråa hårstrån och Jon-Henrik Fjällgren brutit foten i Fångarna på fortet. För er som inte vet vilka dessa personer är, no worries, ni mår bättre än oss andra.

Annars spelade vårt graciösa U-lag säsongens näst sista match när TÄFF var på besök. En sketen 1-0 seger på en straff förvaltad av Magnusson och vi är fortfarande obesegrade i U-lagserien. Ska Öjersson&Boström lösa en ”Invincible” säsong? Svaret får vi den 24:e september när vi åker till just Rävlanda för säsongens sista U-lagsmatch.

Mötet Brandgult-RAIS i våras var en svängig historia. FIF tog ledningen, RAIS vände och tog ledningen, FIF vände och tog ledningen, RAIS kvitterade, FIF tog ledningen & till sist kvitterade RAIS en sista gång. Således 4-4 i en match där båda lagen i efterhand var lite besvikna med utfallet. Brandgult främst med sin insats där man inte kom upp i nivå och RAIS med resultatet då de hade några chanser i slutet.

Om vi ska hitta när Rävlanda senast besegrade FIF i seriespel får vi backa hela vägen till juni 2011. Då vann RAIS hemma på Bråtaredsvallen med 6-3, en av FIFs målskyttar i den matchen; Carl Rajala.

När vi anlände till Bråtaredsvallen var förväntningarna på topp. Förra året hade RAIS vitt vin och räkor som pris i sitt lotteri, vad skulle vi bjudas på denna gång? Rosa handklovar och buttplugg kanske?

Nervositeten fanns där, med all rätt då det inte är varje match som är seriefinal såhär sent in i serien.

Inför matchen saknades det lite folk i FIF.

Tvåmålsskytten i vårmötet Hugo Bridgeman har packat sina väskor och begett sig till Hufvudstaden för jobb. Fint ska de va!

Superduon Svanberg-Damberg saknades fortsatt på grund av skador men glädjande är ändå att Dammis gjorde smygcomeback med sina känsliga dojor på onsdagens träning.

Brandgult ställde upp med följande manskap denna lördagseftermiddag:

Gustav

Joel-Oscar©-Rajala-Larsson

Kardell-Adam E

Halvar-Anton O-Pierre

Tobbe

Avbytare: Boström, Klas, Axel & Klingerberg

Tobbe blev informerad att El Grande Gato, Yonis i Somali, gått upp jämsides i skytteligan för första gången i år. Detta skulle killen med guld(mjukis)byxorna ända på!

Uppvärmda och klara begav vi oss ut för kamp, dessa matcher är de vi tränar för och anledningen till att vi spelar fotboll. Som Herr Nilsson påpekade innan, att ha något att spela för i september är JÄVLIGT roligt.

Inledningsvis var det två lag som kände mycket på varandra. Närkamperna duggade tätt och passningsprocenten var inte skyhög inledande 10 minuterna.

FIF kom ut med matchplanen att stänga till centralt, där RAIS var väldigt duktiga på att hitta ytor under vårmötet. Detta tvingade hemmalaget att söka det längre alternativet, ett spel som man inte behärskade.

Det var dock RAIS som fick matchens första målchans efter att man återerövrat bollen högt. Gustav gjorde en fin räddning på friläget och försvaret avvärjde returen, skönt!

Vädret visade sig också ha schizofreni och bytte mellan regn/kyla till strålande sol/värme från minut till minut.

Efter 19 minuter rundade Tôbbe hemmalagets nummer 16 och blev nerdragen i straffområdet. Herr Nilsson stegade fram och borrade in 1-0 till FIF, förlösande!

3 minuter senare rundade Tôbbe hemmalagets nummer 16 (japp, samme gubbe) och blev neddragen precis utanför straffområde. Tôbbe själv stegade fram och borrade in 2-0 till FIF, förlösande!

3 minuter senare rundade någon i FIF hemmalagets nummer 16 (japp, samme gubbe) och blev neddragen precis utanför vårt straffområde. Domaren stegade fram och borrade upp det gula kortet till den stackars ynglingen som verkligen fått en katastrofstart på matchen. Orsakat båda målen och varnad inom 6 minuter, ajajaj.

Koncentrationen i Brandgult var på absolut högsta nivå och Rävlanda hade väldigt svårt att skapa chanser. De fick fortsatt förlita sig på längre spel. Roligt i sammanhanget var att efter vårmötet fick vi kritik av RAIS för att ha en plan och de var ”långa bollar på Tobbe”. Efter 30 minuter här hade hemmalaget inte gjort annat än slagit långt och FIF ledde med 0-2. Fotbollen ska segra osv...

Goran i kassen bestämde sig från ingenstans för att ge bort en hörna men parerade detta med en superräddning på efterföljande nick. FIF gick således till pausvila med en förvånansvärt betryggande tvåmålsledning.

Det gjordes två brandgula byten i pausvilan. Varnade Antonio Olsén bytte med Axwell och Klasse-Klättermus kom in istället för Jean-Pierre Kamkian.

Axel orkade hela 11 minuter innan Antonio var inne på planen igen. Visst skyllde den otränade på ont i hälen men de flesta vet att det endast handlade om orken.

Snacket i paus var annars mycket enkelt. Nu stänger vi igen butiken och åker hem med tre poäng. Det får se ut precis hur som helst så långe vi gjort mer mål än motståndarna när domaren blåser av.

Andra halvlek bestod således av väldigt få passningar till rätt adress i FIF. Tur var att även hemmalaget hade problem med sitt passningsspel. De spelade fint i backlinje och vände upp över mittfält men där var det roliga över. Vi räknade det till prick femtioelva gånger som bollen rann ut över linjen efter ett hemmalagsanfall och det skapades bara en bra chans för reducering i andra halvlek. Då var Goran där igen med sin högernäve och stod för en av årets svettigaste räddningar.

En missad straff av domaren (jajemän, nummer 16 som var där och rev), missat friläge och en jävla krigarinsats senare så blåste dagens rättskipare av denna seriefinal.

Backlinje+Goran skötte sig utmärkt, innermittfältet måste sprungit varsitt marathon och de offensiva gubbarna slet också dom rumpan av sig. Detta är vad som krävs om man vill vinna serier. Nu är det 4 matcher kvar och först ut är Hajom hemma på söndag. Börja där så kan vi få en mer än rolig avslutning på seriespelet!

Till sist vill vi också tacka Rävlanda för en trevlig tillställning. Bra stämning på och utanför planen. Ni får läsa detta med glimten i ögat!

Ett stort tack till alla våra supportrar också, ni kommer vara guld värda i slutet av serien!

Matchens topp 3:

1. Planen. Att vi gick miste om en gräsmatch är nästan alltid tråkigt. När konstgräsplanen är så fin som Rävlandas så spelar de mindre roll, fantastisk matta!!
2. Domaren. Känsla för spelet med fördelar och hur hårt det fick smälla. En av årets bättre domarinsatser.
3. Klingerberg. ”Ni ska vara klara och redo att hoppa in” var ordern från Sammi till avbytarna. 1 spelare på bänken hade inte med sin matchtröja ut. 1 spelare hade inte koll på var han hade lagt sin tröja. 1 spelare fick efter matchstart jogga tillbaks in i omklädningsrummet och hämta sin tröja. Mr Klepto Klingerberg.

Kungajakten A-lag 2019:

3 kungar Gustav Svensson

2 kungar Oscar Nilsson

1 kung Joel Sivedal

Då laddar vi om för hela säsongens sista hemmamatch. Den spelas hemma på Kungaberg nästa söndag (15/9) med avspark 15.00. Se till att boka upp det redan nu, vi behöver ert stöd i kampen om uppflyttning! #ForzaBrandgult