1 - 3

Förluster, förluster, förluster… Senaste veckan har kantats av förluster för allt och alla. FIF förlorade först, sedan damlandslaget i fotboll följt av deras kompanjoner i basketen. Sen har vi alla som lägger tid, kraft och pengar på Almedalsveckan för att se vår politiker ljuga, DJ-battlea och prata om vad de andra gör för fel. Där har vi de största förlorarna senaste veckan.

Hur har brandgult tacklat allt detta då? Eftersom resultaten gick vår väg i övrigt förra helgen så har det varit glada miner ändå. Det vankas också inkilning för våra nya spelare under lördagen och där kommer vi bland annat få veta vem som blivit sparkad i r*ven av en man med GO-Pro kamera och vem som akutbajsat mot en stuga i Tyskland, det vill man inte missa!

Fredagens färd gick mot Öxabäck, ett samhälle som inte definierades som tätort innan 1970 då invånarantalet nått över 200 personer. Fotbollsföreningen är ju mest känt för sitt duktiga damlag som under 80- och 90-talet skördade stora framgångar i svensk fotboll. Herrlaget har däremot knappt skördat en framgång, eller jo förresten, de kom 3:a i en inomhusturnering 2016.

Öxabäck sprang vi på hemma i seriens andra omgång. Då snöade/haglade det konstant i 60 minuter och FIF sprang ifrån till 7-2 innan matchen var slut. Efter det har Öxabäck verkligen höjt sig och låg inför matchen på en andraplats, 2 poäng bakom FIF.

Ni som kan er brandgula historia vet om att vi alltid haft det svårt på Hagavallen. Enda segern borta mot ÖIF kom 2017 i premiären och då spelades matchen på deras träningsplan. En seger på Hagavallens A-plan var därför över 10 år sedan sist. Den otroligt goe Arne Smen hade ätit grodlår och druckit diesel hela dagen så att han verkligen inte skulle vinka inkast åt oss en enda gång, precis som vanligt.

Innan matchen snodde Tôbbe åter igen åt sig musikspelaren och var DJ, med blandade reaktioner från övriga lagkamrater. Men har man som 28-åring precis investerat i ett Spotifykonto så ska man bannemej få sköta musiken, även om det är Bumbibjörnarna och Arvingarna som spelas.

Träningarna i veckan hade efter fadäsen senast haft mycket fokus på försvarsspel och noggrannhet på fasta. Ska man ligga i toppen så är det inte godkänt att släppa 6 mål i en match, det var alla överens om.

FIF ställde upp med följande elva (4-1-4-1):

Niklas

Joel-Rajala-Oscar©-Boström

Adam E

Svanen-Damberg-Axel-Kardell

Tobbe

Avbytare: Halvar, Poddig, Larsson, Anton O & Kicko

Uppvärmningen var något loj och det fanns en spänning i luften hos alla uttagna spelare. Anton Van der Olsson gick runt och körde överstegsfinter för sig själv, Karjala och Mr Insurance pratade Pokémon precis som vanligt och i omklädningsrummet satt Axel och tänkte på om man ska ha vispgrädde eller glass till kladdkakan efter matchen.

Domare Vesa Myllylä (som för övrigt redan dömt oss 4 gånger denna säsong) blåste igång den tidiga seriefinalen mellan ÖIF och FIF på anrika Hagavallen.

Lagen kände lite på varandra inledningsvis men det var Brandgult som hade mest boll. Tôbbe avlossade några riktiga missiler som måste landat på andra sidan sjön…

Efter 13 minuter så ryckte sig Budbilskungen och Samba-Svanen sig loss och väggade förbi 1, 2 och 3 gubbar innan den förstnämnde rullade in 0-1 och sitt 27:e mål för säsongen, vackert!

Öxabäck fortsatte med samma taktik, långa bollar på Skogshuggar-Emtervall på topp. Dagens backlinje löste dock varenda långboll och Öxabäck skapade sin enda riktiga chans i minut 43 när vi missade i kommunikationen. ÖIF kom 2 mot en men Nicke ”Hasse-Ravelli” Liljekvist gjorde en superräddning på mållinjen och vi gick till halvtidsvila med ledning 1-0.

FIF gjorde några byten i paus och pratade mycket om att fortsätta hålla koll på långbollarna och vinna andrabollar. ÖIF valde då att plocka ut Skogshuggar-Emtervall och då trodde nog många att de skulle ändra sitt spelsätt, men där hade vi fel… Julgransfötterna i den gul-svarta backlinjen hade dock för det mesta otroligt svårt att hitta rätt adress med sina lôngbollar.

Domaren som i första halvlek kastat upp gula till Brandgula spelare som protesterat (Adam E, Kardell & Többe) valde i andra att inte höja ett enda gult trots tröjdragningar och snack. Skönt får båda lagen. Vesa, om du läser detta så gillar vi dig, jättemycket. Vi har dessutom berömt dig som en av seriens bästa domare (referat mot RAIS) och vi hoppas verkligen att våra vägar möts i höst!

Nu till slutet av matchen. Det började kännas som att Brandgult skulle åka hem med 3 poäng när klockan tickade upp mot 75 minuter. Då kom kallduschen. Öxabäck bröt ett uppspel och kontrade in 1-1 med 12 minuter kvar att spela, mycket tungt… Det tyngsta var att se Öxabäcks lille terrier till vänsterback fira vid vår bänk som om det vore en Champions League Final som avgjorts, men matchen var icke över…

Det hela böljade nu fram och tillbaka. FIF mönstrade seriens överlägset vassaste offensiva trio med Budbilskungen, Samba-Svanen & Anton Van der Olsson, nu skulle matchen avgöras.

ÖIFs målis kom ut på en långboll och fick inte iväg den riktigt (han kallas också för Mellis) utan bollen landade rakt på fötterna hos Badbolls-Axel. I efterhand har undertecknad fått berättat att hela j*vla laget tänkte; SKJUT INTE!. Ingen yppade sig högt så bollen gick iväg mot det tomma målet och seglade rakt in i bortre krysset, 1-2!!

Vilt jubel uppstod och hela truppen hamnade i en hög för att fira målet, det var väl slut nu? Nej det var tydligen 4 ½ myyyycket långa minuter kvar att spela. Det var dock ingen match för FIF och innan Vesa blåste av så hade Anton Van der Olsson gjort sitt första mål i den Brandgula (för dagen svarta) tröjan. En offensiv brytning av Samba-Svanen som lirar ut den mot Olsson som i sin tur likt en högerfotad Robben smekte in den i bortre krysset. Decididamente. Finto. Victory!

Brandgult avslutar vårsäsongen på bästa sätt och seglar upp med 5 poängs försprång i serieledning. Mycket, mycket skönt. Eller som Lilja så fint och känslosamt uttryckte det; SÅ HÄLVETES JÄVLA HÄLVETES GÖTT MED 3 OTROLIGT VEKTIGA JÄVLA POÄNG.

Matchens topp 3:

1. Målen. 3 mål på Hagavallen för första gången på snart 10 år. Alla tre fantastiska fotbollsmål, mums!

2. Mr Magalufs Fair play. Tajt match, många tacklingar och kamp om varje boll/chans. Då valde El Chapo Halvarsson att kasta sig mot en boll (som var på väg till inkast djupt ner på offensiv planhalva) och peta ut den till inspark istället. Fair play eller bara dumt?

3. Stödet. Många Brandgula supportrar på plats denna fina fredagskväll. Ni är guld värda och vi hoppas verkligen att stödet fortsätter på samma sätt i höst.

Kungajakten A-lag 2019:

3 kungar Axel Lindelöf

2 kungar Oscar Nilsson

1 kung Carl Rajala

Nu väntar ett litet uppehåll innan vi kör igång igen. Den 9 augusti tar vi emot Björketorp hemma på Kungaberg i uppstarten av höstsäsongen. Vi ses då! #ForzaBrandgult

En vårsummering kommer i dagarna!