3 - 5

När Gubben Frost tagit semester var det liv och rörelse "en masse" både i och utanför vår sporthall. Försäsongstränande fotbollspelare hade slängt understället och snötäcket hade lättat från Björkvallens artificiella matta. 

Själv hade jag spenderat större delen av vilodagen inuti hallen, tre matcher och hopp om 9 poäng in i den WIBK:ska klubbkassan. Då vi kammat noll i de första två sattes nu all tillit till vårt 02-gäng.

För första gången denna säsong fanns jag inte i ledarposition utan i en mer tillbakadragen roll på ömsom sitt- och ståplats.

Två rödklädda lag tog plats på den azurblå mattan. Förvisso två vitt skilda nyanser men för undertecknad med något defekt färgseende skulle det bli jobbiga 60 minuter. Gästerna från Lidköping tog ganska omgående tag i taktpinnen. Inom loppet av de första skälvande minuterna hade vår duktiga målvakt Asli räddat oss med ett antal svettiga räddningar. Bortalaget spelade rakt, tryckte upp en forward högt i banan och fick oss att tappa positionerna något. Då vi kom upp på offensiv tredjedel blev avsluten allt som oftast lite för tama eller träffade sargen bakom röda målburen. Perioden led mot sitt slut då Nelly fick bollen i högerposition. Ida sökte sig in i slottet, ropade till sig bollen och med klockan på 19.46 hittade hon favoritmaskan och gav oss ledning in till paus. 

Lika bräcklig som oväntad skulle denna ledning visa sig vara. Vårt, för dagen utmärkta, sekretariat hade knappt hunnit starta tidtagningen i period 2 innan gästerna kvitterat. Jag som fortfarande filosoferade över underfundiga formuleringar lyfte inte blicken förrän den tillresta klacken jublade över kvitteringen och kan därför inte beskriva kvitteringen med andra ord än känslor av vemod och besvikelse. 1-1 efter 20.05.

Nu fick gästerna medgång. Våg efter våg sköljde över oss och framförallt var det en Fröjd att se gästernas nummer 18 med kvicka steg avancera på vår vänsterkant. Med en blandning av rappa avslut och fina inspel gjorde hon livet surt för oss under en 10-minutersperiod. Två mål skulle dessutom falla. 1-2 efter dryga tre minuter då en Lidköpingspelare blev allena framför mål.

Knappt två minuter därefter kom 1-3. Ett fint anfall och skottet från vänsterkanten var vackert placerat i den bortre burgaveln.

Nu började goda råd bli dyra. Kämpaglöden fanns fortfarande hos oss och efter den smärre chocköppningen av gästerna i andra perioden började spelet nu jämnas ut. Då drygt halva matchen var spelad fick Ida bollen i bra läge. Klubban stod en båge då den trycktes mot golvet och med ett swiiiiisch drämdes bollen upp i nättaket. 2-3 efter 11.10.

4 mål fördelat mellan de bägge lagens nummer 18 och inte var det slut än. Efter 17.23 var det dags igen för gästernas nr 18 att fastställa sitt hattrick. Återigen ett väl placerat skott från vänsterkanten. En skymd Asli var chanslös och 2-4 var ett tungt bakslag strax innan vila.

Pausen bjöd på en välbehövd vila. Som skribent saknar jag,likt i handbolls-EM , en mikrofon i den lilla samlade klungan. En förmodad analys är ändå att Affe och Frieda sparade på de taktiska råden och gjorda sitt yttersta för att gjuta mod inför den stundande avslutningen.

Å vad som än sades där nere i sarghörnet så gav det åtminstone för en stund en positiv effekt. Öppningen av tredje perioden bjöd på chanser åt bägge håll men det var våra tjejer som skulle få jubla först. Firma Lisevall/Olsson var igång igen och Ida gjorde sitt tredje för dagen då bortamålisen inte lyckades stänga igen alla glipor. 3-4. Med ca 15 minuter kvar att spela blev det nu lapp på luckan på läktaren. Inte så att det var nära kravaller eller risk för bengaler men det var högljudda stämmor som ojade och åååade då halvdana chanser utbyttes mellan lagen. En knapp handfull minuter senare var det dags att vittja nätet igen. I en snabb omställning kom det som skulle komma att bli spiken i kistan. 3-5 och något av den geist som byggts upp på läktaren försvann i stratosfären. Luften gick ur oss något sista tio. Visst ökade vårt bollinnehav något men avsluten kom från ganska avlägsen distans och utan trafik framför kassen. Klockan klämtade och några mer baljor fick vi inte se denna dag. Idas tre mål och Aslis fina målvaktsspel gladde denna dag och vi gör en stark kämpainsats. Lidköping är dock det bättre laget och vinner välförtjänt. Kul också att se att Alma och Lisa tar för sig .

Efter en lång dag ska det nu bli skönt att släppa innebandyn för ett tag men kanske kommer John Blund att så ett litet frö som gör att drömmarna fylls av studsande bollar, slashande klubbor och ettrigt trampande fötter...

/Mattias Lisevall