5 - 5

...men det borde ha varit tre. Första advent bjöd på riktigt innebandyväder. Snålblåst, duggregn och några små snöflingor som försökte göra sig sedda.

11 flickor tog sig till Stadsskogen för att på den Stillahavsblå mattan försöka kuva IBK Alingsås.

En bra uppvärmning gav en skön känsla innan match och med konvalescenta Emma G med på bänken pumpades mod in i våra vinrödklädda tjejer.

Första nedsläpp vanns av hemmalaget och det tog ett par byten innan vi hittat positionerna och fått upp flåset. Mitt i en bra period skulle dock Alingsås ta ledningen. 1-0 och vi fick börja jaga. Det var på ett frislag kvitteringen skulle komma. Filippa vispade iväg bollen strax innanför mittlinjen och med tryck framför hemmamålisen slank det 26-håliga plaststycket in i målet. 1-1 och vild glädje utbröt. - De e min dotter dé, hördes från läktarplats och vår målskytt hade svårt att hålla tårarna borta.

Nu var det medgång och 30 sekunder från periodvila vann Nelly bollen i sarghörnet och hittade Julia framför mål. En snabb vändning och ett avslut till vänster om målvakten och känslorna svallade igen. 1-2.

Periodpausen bjöd på en uppsjö av visdomsord men framförallt vikten av att vara på tårna från start fastnade på näthinnan hos undertecknad. Ett par snabba starter för att göra tjejerna redo hanns med innan andra perioden blåstes igång.

Knappt hade 1 minut passerat innan potatisstadens stolthet kvitterade. Ett missförstånd i det egna lägret gav hemmalaget fritt fram och 2-2 tändes på resultattavlan. Inga nedslagna miner syntes utan likt Ivanhoe svingade vi oss tillbaka i sadeln och pressade på för att återta ledningen. 2 minuter senare efter ett förarbete som av någon besynnerlig anledning försvunnit från mitt sinne, dök bollen upp framför Nelly ståendes halvannan meter framför offensiv kasse. Med god "hand-eye coordination" som dom säger på andra sidan Atlanten smaskade tränarens dotter på volley upp bollen i nättaket till bortaledning. 2-3.

Ytterligare ett mål skulle falla innan periodpaus. Halvvägs in i matchen kvitterade Alingsås till 3-3 med ett mäktigt skott där ribba möter stolpe.

Tilläggas bör att Frida i vänsterposition träffat insidan av stolpen med två nästan identiska träffar. Marginalerna var emot oss i denna andra period.

Då vi tog sats för att starta period 3 pumpade blodet lite extra. Jag var tvungen att lätta lite på munktröjan och ta några djupa andetag. Måtte detta nu bära hela vägen till tre poäng. Tjejerna är så värda att känna segerns sötma ännu en gång.

6:46 in presenterade sig Julia igen. Vår allt-i-allo center tillika lagkapten fick ånyo bollen på bladet och tryckte in 3-4. Återigen framspelad av Nelly.

Försvara en ledning...dit har vi inte kommit ännu i taktikens ABC, så devisen anfall är bästa försvar gjorde bäst att efterlevas. Och Fridas skottvilja var inte slut. Då kollegerna på hemmalagets bänk började planera för en sista tokoffensiv stack Larsen upp och pricksköt in 3-5 mellan benen på målvakten.

med bara 3,5 minut kvar började nog det drömmas om seger i fler än ett huvud på den träsmaksframkallande bänken. 

Men då Alingsås reducerade till 4-5 med knappt tre minuter kvar visste vi att det skulle bli en strid ändå in i mål. Å lite orutin var det nog både ute på plan och på tränarbänken. Då matchens 10:e mål föll med två minuter kvar att spela och 5-5 kritades ner i sekretariatets protokoll var det svårt att inte yppa några mindre väl valda ord eller ta ut sin frustration på den hårda vägg man stundtals lutat sig mot under matchens gång.

Med ett sista långskott från Ida som träffade målvaktens mask blåstes tillställningen av och en något besviken skara begav sig mot mittcirkeln för de sedvanliga avtackningarna. Återigen glädjer vi vår trogna publik med kämpaglöd och stundtals fint spel och visst hade vi innan matchen varit ganska nöjda med en poäng.

/Mattias Lisevall