5 - 2

På söndagens morgon gick resan till Idrottens hus i Lidköping. Dimman låg tät utmed Varaslätten och resan dit blev därför varken sevärd eller något att yvas över för morgontrötta tonårsflickor. 

Väl på plats piggnade nog de flesta till då högtalarsystemet i hallen dånade ut vad som mina gamla öron uppfattade som topp 20 på technolistan. Efter en stunds kontemplation och nynnandes ett par strofer på Sven Bertil Taubes version av "Förlorad igen" lyckades jag samla tankarna och tillsammans med säsongsdebuterande Frieda Ovemyr inledde vi tjejernas uppvärmning.

Med 2 kompletta femmor och Nelly mellan stolparna tog vi plats då de bägge rättsskiparna pockade på uppmärksamheten.

Första perioden blev en jämn historia. De syntes att tjejerna var taggade men vi hade svårt att skapa riktigt tryck mot Lidköpings bur. Ett par förstklassiga räddningar av Nelly och hemmalagets dito höll ställningen vid 0-0 efter de första 20. 

I den andra perioden föll vi tillbaka något. Anfallen blev korta och när vi väl fick fast bollen så var bollförande spelare på tok för ensam. Halvvägs in i perioden såg det ut som vi fått en pingisboll att lira med då det var förbenat svårt att hitta rätt i bollkontroll och med passningar. Lidköpingsflickorna däremot hade kvar innebandybollen och hotade gång efter annan. Utdelningen skulle heller inte vänta på sig. Inte mindre än tre ggr fick den fingerflinka stereoskötaren knäppa på kvarglömda toner från lördagskvällens raveparty. 3-0 med bara ett par minuter kvar av den andra perioden. När klockan precis passerat 19.00 lyckades Ida bryta ett uppspel i höjd med mittplan. Trumpinnarna till ben sattes igång och hon forsade igenom det lidköpingska försvaret. Allena med burväktaren gjordes heller inget misstag och reduceringen var ett faktum. Ett kramkalas utbröt på den vinröda bänken och hoppet tändes.

Då tredje perioden skulle starta kändes det som vi hade något på gång. Och då firma Karlsson-Westerlund med lite smånätt spel framför motståndarmålet krigade in 2-3 med ca 5 minuter spelade var det drag under galoscherna i den lilla sporthallen. Elin W var sist på bollen och gjorde sitt tredje mål för säsongen.

Viljan att satsa framåt blev kanske lite för stor. Kort efter 2-3 målet spelades en Lidköpingsforward fri och ensam med Nelly och med gott om tid stänkte hon in 2-4 i nättaket. Detta kunde fått vilken luttrad bollspelare som helst att hänga med huvudet men inte våra tjejer. Viljan fanns där fortfarande och de närmaste minuterna visade vi stor desperation. Med 5-6 minuter kvar kom nästa kalldusch. Efter ett suveränt anfall som den gamla ryska KLM-kedjan kunde varit stolt över rakades 2-5 in i ett tillspillogivet mål och rullgardinen drogs ner. Med knappa 2 minuter kvar fick vi chans till spel i numerärt överläge men utan att skräda orden, och med en gnutta självinsikt, kan jag nog slå fast att det är en spelform vi behöver träna på. 

Matchen slutade 2-5 och trots ett tappert och uppoffrande spel gick vi återigen lottlösa från matchen. Men efter en förlust kommer alltid en ny chans och snart plockar vi våra första tre poäng.

/Mattias Lisevall