1 - 4

Under söndagskvällen hälsade vi Mullsjö AIS välkomna till Vårgårda sporthall för säsongens andra match. Efter en bra insats i premiären hade förväntningarna växt bland såväl ledare som spelare. Lägg därtill att vi hade lagt till ett par tjejer i truppen och det kändes upplagt för säsongens första viktoria.

Med klanen Eliasson i kiosken, Jessica-duon i sekretariatet och en hel hop nervösa familjemedlemmar på läktaren var inramningen på topp. Ett tifo eller två och det kunde fått ett maxbetyg. Den utmärkta domarduon gjorde sig redo och med ett rungande: - Åååh WIBK, tog vi plats på de blå golvet. 

Precis som senast tog vi initiativet från start. Ett stabilt försvarspel ledde till bra omställningar där avsluten tyvärr var lite för tama och inte riktigt hotade Mullsjö-målisen. I våran egen kasse spelade Asli förtroendeingivande och 0-0 efter första 20 kändes helt rättvist. 

Då andra perioden tickade igång visade gästerna upp en lite offensivare inställning. En hel del heta chanser uppstod och våra rensningar blev lite för korta och vi kom inte riktigt ur pressen. Visst fortsatte vi fortfarande att skapa lägen framåt men det blev avslut från distans där vi inte fick fram forwards framför kassen som kunde sopa in returer eller åtminstone skymma bortalagets duktiga keeper. Strax innan matchens 30:e minut kom ledningsmålet. Det var gästerna från Mullsjö som hittade rätt. En svepande handledare fem meter till höger om Asli letade sig in i maskorna och vi var i underläge. Istället för att hänga med huvudena fick vi en liten energikick. I första hand i form av ett ganska tufft spel. Elin åkte ut 2 minuter för en höfttackling. Julia knäckte både klubba och motståndare i sitt försök att stoppa ett anfall från de blå motståndarna. Vi klarade av både utvisning och frislag och fixade kvittering. Ida fick bollen i högerposition. Vispade iväg ett rappt dragskott som svischade förbi målisen likt en Alfa Romeo i omkörningsfilen på Autobahn. 1-1.

Andra perioden slutade oavgjort och en rafflande slutperiod väntade.

Vi kom ut på lite på hälarna i början av tredje. Mullsjö tryckte tillbaka oss och hade det inte varit för vår sista utpost hade vi snabbt hamnat i underläge.

Vi fortsatte enträget med att spela längs med sargen men fick aldrig riktigt tag på bollen. Mellan minut 45 och 47 kom raset. Gästerna som lagt i turbon gick från 1-1 till 1-4 inom loppet av dessa minuter och hoppet om tre poäng släcktes. Det sista som överger människan är ju just hoppet som det så populärt heter och tränarduon gav order om att satsa framåt. Vi krämade ur det sista chanserna men utan resultat i målprotokollet. Den enda som kom med i protokollet var Julia, som med en lånad klubba i hand hellre använde huvudet. Detta tilltag gav 2 minuters utvisning.

De sista sekunderna rann iväg och ett gällt tjut hördes från bortalaget då slutsignalen ljöd.

Tjejerna gör åter en bra insats men marginalerna var små. En stor eloge till gästande Mullsjö som visade stor omtanke både till egna lagkompisar och motståndare då skador uppstod. De visade dessutom stort hjärta matchen igenom och trots att vi vinner skottstatistiken får jag nog erkänna att bortalaget vinner rättvist.

Vi knyter näven och kommer igen...

/Mattias Lisevall