1 - 3

Ja det blev ytterligare en förlust i dagens möte mot kroppefjäll. Det är tungt nu, det verkar som att vi har hamnat i vad som skulle kunna kallas en svacka, djup som marianergraven.

Vi har spelat fem matcher sedan serien vände och förlorat samtliga och det mot lag som vi i våras vann mot eller spelade lika med.

Om vi börjar med de tre matcherna innan denna, så kan jag tycka att vi spelade de matcherna med (trots att vi förlorade ganska stort) mera hjärta och vilja att försöka åstadkomma något när spelet i övrigt inte funkar. Vi tog ett ansvar på planen, klev in framför och smällde på, och jobbade relativt hårt i nittio. Vi slog bort väldigt mycket bollar i de matcherna vilket i sin tur leder till att vi konstant får jaga boll, så att vi blev trötta på slutet i de matcherna var ju inte så konstigt. För att komma till rätta med alla felpass så har vi jobbat på bra med den biten på träningarna, och det har sett bra ut. Nu tänker en del tjejer att de vet med sig att de orsakat något baklängesmål, eller gjort något avgörande misstag som två eller tre pass senare renderar i ett baklängesmål, vi kanske inte varit på tå exakt hela matchen, så ni tar min summering av de matcherna med en nypa salt.

Jag vill bara klargöra en sak! i matcher som spelas i nittio minuter, så vore det konstigt om vi inte gör misstag, vad det handlar om är att minimera antalet. I en match där vi ligger under konstant press så kommer misstagen (för våran del) centralt på mittfältet samt i backlinjen, inget konstigt alls. Om Hansson och Anna bryter tio anfall utav tretton så är det en hög procent de stoppar,

(eller mål som inte blir till) då skulle man kunna säga att de gjorde tre misstag? eller det centrala mittfältet med Natalie, Martina och Flisan som stoppade trettiotre och släppte ner tretton till backlinjen, då gjorde ju de tretton misstag? eller yttermittfältaren som slår ett felpass i magen på en motspelare som blir till ett anfal och ett mål. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar, det gäller att minimera antalet misstag. Det hänger aldrig på en eller två spelare!

Om jag skulle ge mig på att summera matchen mot Kroppefjäll då.

Jag tycker att vi har matchen i första halvlek, vi spelade engagerat och tog initiativ. Vi tar ledningen i trettionde minuten och innan det så räknade jag till åtta chanser (avslut som träffar mål) innan vårt mål, och kroppefjäll var igenom två gånger, samt tre skott från distans som var tämligen enkelt för Fia i mål.

Vårat passningsspel var godkänt och vi slog sällan en boll till motståndarna, vi hade en relativt hög press och med det så kunde vi också vinna tillbaka en del bollar i ett tidigare skede. I slutet på första när vi väntar på halvtidsvilan så blir det lite stirrigt, men vi reder ut det, Fia i mål gör en del räddningar som gör att vi behåller ledningen in i andra. Vi pratar i halvlek att vi inte får hamna i situationer där vi hamnar under press, alltså förtsätta att slå på ett till två tillslag, inte hålla i för länge, jag nämner också att vi inte får börja fega, tänka på resultat osv, utan fortsätta spela som vi gjort i första. Men vi börjar andra halvlek ganska så blekt, det var inte katastrof men inte som vi spelade i första. Jag manar på så gott det går, vi står emot en kvart då kom deras första mål, det går bara tre minuter till innan de gör sitt andra. Efter deras andra hade vi ett par hörnor som vi var stensäkra på i våras, vi gjorde mål på flertalet av dem, men inte nu inte. vi hade några frisparkar som med lite tur kunde gett oss lite hopp. Vi tappar viljan och engagemanget vi hade i första, och blir väldigt stillastående. Vi tar inget initiativ, det känns som att vi inte vill, vi accepterar ännu en förlust! Och det gör mig vansinnig! det är det värsta som finns när man accepterar att förlora innan matchen är slut. De andra matcherna så har vi jobbat på, trots att det mesta inte fungerar, tills domaren blåser av matchen. När matchen är slut så är det en oerhörd tröst för er själva om man kan känna att vi, då menar jag vi, i alla fall har försökt. Hur som helst, de gör sitt tredje mål i slutminuten och förlusten är ett faktum. Jag har som princip att inte skriva direkt efter matchen, om matchen, men idag gör jag det med risk för att låta negativ och inte se några ljusningar.

Men! jag ser ljusningar! ta första halvlek, det är det bästa vi spelat sedan vi slog Tjörn med 4-3, viljan och engagemanget har jag inte sett sedan vi slog Grohed/Ljungskile med 3-2 borta! Det finns där! jag vet! Det värsta som finns när det börjar gå illa, är när man inte tror att man duger, jag är kass, jag gör inget rätt, byt ut mig, jag gör ingen nytta, mm mm. Det handlar om att hitta tillbaka på något sätt, jag har inga svar på hur man gör, jag tror att det är väldigt individuellt det där med att tackla motgångar. Däremot så vet jag att utan stöttning så är det svårt att hitta rätt igen. Jag gör vad jag kan, och jag har inte tappat förtroendet för er tjejer, jag vet att vi kan vända trenden vi är i nu, jag vet också att det krävs hårt jobb. Nu siktar vi in oss på en vecka med bra träning, och så ska vi banne mig revanchera oss nästa söndag borta mot Stenungsund!!//Uffe