4 - 7

Idag hade lag vit bortamatch mot LB07. Ett lag som har utvecklats väldigt bra det senaste året. Deras passningsspel och mognad på planen, har tagit dom långt i cuper och serier.

Idag hade jag och Kim, som ledare, en målsättning. Vi skulle hem med tre poäng och gruppseger. Det lag vi kom till limhamn idag, var ett på papperet väldigt starkt manskap.

I omklädningsrummet sa jag kort och konsist till spelarna att vara lugna i huvudet, lita på varandra, vad vi kan åstadkomma tillsammans som ett lag. Det blir mindre och mindre av våra direktiv vid genomgångarna och det är naturligt. Killarna har lärt sig.

Det var kallt idag och planen låg som ett bevis för det. Hela konstgräset var fullt med isbitar.

Matchen började bra. Redan efter tio minuter ledde vi med 1-3. Detta resultat verkade stå sig halvleken ut men någon minut innan halvlek, gjorde LB07 2-3.

Halvleken dominerades av oss stundtals. Som vanligt var det vi som stod för tanken med spelet. Malmökillarna kämpade på bra och kontrade bra. Men det var vi som hade direktpassningar, väggpassningar och tunga skott. Ett från Alexs vänster som var värt ett bättre öde.

Andra halvlek körde igång. Ställningskrig där vi låg mer på deras planhalva än de på våran.

Oturligt nog bjöd vi in dom i matchen. En misslyckad utsparkar och så stod det 3-3.
Nu kändes det inte så bra längre. Jag såg att vissa spelare började tvivla. Matchen höll på att väga över till hemmalaget. Förbannad blev jag eftersom det var vi, FC Trelleborg som verkligen spelat boll. Jag kände att nu jäklar måste vi upp på tå. Jag började coacha hårt. Killarna måste vilja vinna!! De gör ju allt rätt. Tillfälligheter skall inte få avgöra till motståndarnas fördel.

Killarna sansade sig och sedan gick det av farten. Slutsiffrorna blev 4-7. Där Hampus gjorde några avgörande räddningar. Spelarna visade mognad och ett jävlar anamma när det behövdes.

Hela laget var bra idag. Inte var dag man slår en etablerad klubb som LB07 på deras hemmaplan.

Lite kuriosa.
Oliver spelade exemplariskt idag. Visst, han kunde passat vid några tillfällen. Men han kände att han behövde prova själv. Hitta tillbaka till sitt självförtroende. Och det gjorde han med råga när han gjorde sina ruscher från halva plan och snurrade upp de två stackars backarna i motståndarlaget. Fortsätt nu så Oliver.

Jag nämnde för Sebastian att göra det han är bäst på. Slå bollen förbi motståndaren och stick sen allt vad du kan. Ingen hinner med dig. Och jag kan lova, de som var där fick se minst två sådana ruscher på vänsterkanten. Sebastian lämnade allt bakom sig. Allt handlar om att tro på sig. Själv.

Jag kommer ihåg ifjol när skegriekillarna börjat hos oss. Jag kommer ihåg en vilsen, försynt Erik. Lång, gänglig och..... Nervös. Jag kommer ihåg när han började hyperventilera i sif cupen i Svedala. Han kunde inget om positioner eller spelförståelse.

Idag är det en helt annan kille på plan. Han har etablerat sin högersida och börjar göra mål i var och varannan match. Idag fick han också frispark mot sig för att han var för tuff i en närkamp. Stolt Conny;-).

// Tränarna