1 - 2

IFK Rössjöholm - FCÖ 1-2 (1-1)

Målen, Richard, självmål.

Ett mycket diciplinerat FCÖ tog alla tre poängen med sig hem från besöket på Lärkevallen och mötet med IFK Rössjöholm. Siffrorna blev 2-1 till bortalaget efter en hel del kamp.

Redan i matchinledningen tvingades Örkelljunga till två byten, båda försvarsspelare. Detta trodde man nog lite till mans skulle störa rytmen och ge hemmalaget ett stort psykologiskt övertag. Och visst tog Rössjöholm tag i det hela! Hela första halvlek präglades av ett kompakt spelövertag för det vita IFK utan att lyckas skapa så värst många heta målchanser, en knapp handfull kanske. FCÖ:s försvar sattes verkligen på hårt arbete vilket man klarade av oerhört bra. Under hela matchen funkade verkligen försvarspelet kanonbra, från målvakten Patric till ensamme Jacke på topp, under sista 20 minuterna, Nille. Dnt uppgjorde taktiken följdes till punkt och prick. Heder åt alla 16 spelarna.

Ganska logiskt tog IFK ledningen, på frispark genom deras specielle målskytt, Alban Jusefi. Frisparken var nog feldömd, men kanske skulle hemmalaget istället haft en straff en stund senare. Lite knäckande för IFK var säkert kvitteringen till 1-1 ett par minuter före paus. Dels just före halvtidsvilan och dels var det ett olyckligt självmål.  Skönt i alla fall för FCÖ, som ditills varit tillbakatryckta utan några rejäla målchanser, men med ett suveränt försvarsspel.

Redan i inledningen av andra akten fick hemmalaget ännu en missräkning, som nog gjorde att de gick ner sig änne mer i psyket. Bortalaget kontrade in sitt andra mål och tog överraskande ledningen. Målskytt var Richard, som åter visade sin näsa för mål.

Sedan inträffade något konstigt. FCÖ tog nästan helt över matchen och visade prov på vackert passningspel, höll bollen inom laget, visade kyla, fortsatte att följa direktiven. Fotbollen kan vekligen vara konstig! IFK hade någon vass chans, men där var Patric verkligen på hugget och räddade.

Pris som FCÖ:s bäste fick Emil, som 10 minuter i början, och 5 minuter i slutet var ytterback, resten som en utmärkt mittback tillsammans med Tilling. Säkert Emils bästa match för året, men som tidigare skrivits var hela försvarslinjen på tårna i alla 90 minuterna. Och Filles insats på ytterbacksplatsen gick inte av för hackor.

Innermittfältsparet Micha och Mattias var en konstellation som var stora bollvinnare och dominerade långa stunder mittfältet, med god hjälp av övriga längre upp, Johan, Krille, Jacke, Richard, och i slutet Nille.

Alla kunde gå av planan i Lärkeröd med högburet huvud, nöjda med sina insatser som gav tre välbehövliga poäng.

Björn