7 - 7

Klistrad straff

Lördagens dramatik i FAIK B/U-matchen mot Eskilstuna återupprepades i söndags när FAIK U17 hade seriematch i ABB Arena mot Västerås SKs 07-lag. Ett väldrillat motståndarlag med alla spelare i samma ålder och med ungefär samma kaliber, medan FAIK U17 ställde upp med en brokig skara spelare. Med Linus, Edvin och Elias frånvarande hade vi en väldigt tunn trupp och plockade in tre spelare från FAIK U14, en -08 och två 09-or. På papperet hade vi då fem avbytare, och planen var att de yngre förmågorna skulle avlasta lite när det behövdes, men med tanke på matchutvecklingen så fick de betydligt mycket mer speltid för att vi över huvud taget skulle kunna ha fullt manskap på isen. Men de gjorde inte bort sig. Leo, som spelade sin första match med FAIK U17, hängde med riktigt bra i skridskoåkningen i det defensiva styrarbetet. Stella kämpade på, gjorde några bra brytningar och skickade dessutom iväg en projektil några meter utanför straffområdet, utan att veta om det lyckades målvakten på något sätt styra ut bollen till hörna. Och Ines skapade på egen hand en straff när hon snodde bollen från en motståndare och sedan blev hakad/fälld i det resulterande friläget.

Som väntat började VSK matchen i ett hejdlöst tempo och satte hög press på oss. Det gjorde oss stressade med tveksamma passningar och mottagningar som följd. Redan efter ett par minuter tar VSK ledningen. Men vi kämpar oss tillbaka och skapar några hörnor, och efter drygt 10 minuter får vi ovan nämnda straff som Anton kliniskt sätter till 1-1. Halvleken fortsätter med både målchanser och mål åt båda håll, Jesper ger oss ledningen med 2-1 och efter två VSK-mål kan Melvin kvittera till 3-3 i 41a minuten, assisterad av Wille. Men bara minuten senare kan VSK återigen ta ledningen. I 45e minuten klistrar Elsa en straff, en viktig räddning och med blotta förskräckelsen går vi till pausvila med underläge 3-4.

Andra halvlek blir en ren kamp för att hålla siffrorna nere. Både Melvin och Viggo var illamående från matchstart, Viggo dessutom med knäsmärtor efter en bentackling i lördagsmatchen, en bit in i andra halvlek fick Kapten Wille utgå ur matchen efter två rejäla smällar på samma finger, Alvin hade ont i halsen, och Erik kunde knappt hålla i klubban efter en smäll över handleden i första halvlek. Det var kaos med andra ord! Och det blir förstås extra jobbigt när vi dessutom åker på 40 minuters utvisning mellan minut 52 och 73. VSK gör 5-3, men vi replikerar vid ett frislag till 5-4 via Filips klubba, assisterad av Elliot. Men med utvisningarna är det svårt att stå emot, och VSK gör både 6-4 och 7-4, men Elsa håller ändå siffrorna nere genom en rad räddningar. Andra halvlek är grinig och tuff med mycket hack och slag från båda lagen, men det tar nästan 80 minuter innan VSK får sin första utvisning. Men när det väl händer så förvaltar vi det väl. Viggo slår dit en hörna inrakad av Anton, 5-7, och en liten gnista av hopp tänds. VSK tar timeout, vi tackar och tar emot för den extra vilan och chansen att prata ihop oss. Och det ger resultat, i 86e bryter sig Elliot igenom och sätter 6-7 perfekt i bortre krysset. Och minuten senare gör Jesper en fin prestation, där Alvin så småningom håller sig framme och petar in 7-7.

De sista fem minuterna känns oändligt långa, och vi tvingas till flera målvaktsräddningar på både skott och friläge och får även ett par otäcka hörnor emot oss, men efter drygt 92 minuter blåser domaren av matchen. Oavgjort i matchen, men det kändes förstås som en vinst för oss med tanke på förutsättningarna.

En stor eloge till hela gänget som vägrade ge upp, och till den tappra klacken på läktaren, trots den ständiga uppförsbacken under matchen! Våra sju mål signerades för övrigt av sju olika målskyttar. Nu blir det några dagars rehabilitering innan det är dags att möta samma lag igen på lördag eftermiddag på Arena Grosvad.

/Peter A E