12 - 3

FAIK B/U fick vara med om den enda match som spelats i Lesjöfors på 2 år då man på Stålvallen förlorade klart med 3-12. Slutresultatet skvallrar om en ojämn match, men tro det eller ej, matchen var spelmässigt helt jämn och FAIK B/U försökte föra spelet, men 8 bolltapp på egna tredjedelen ledde till lika många baklängesmål, och då är det svårt att vinna. Redan efter 37 sekunder gör Lesjöfors/Filipstad 1-0 på en för lös bakåtpassning, och 2-0 kommer i 13e minuten då en skruvad boll i motsol ställer Elsa. FAIK B/U får energi av reduceringen i 21a minuten då Elsa kastar långt på Edvin Jansson som gör mål på skott utifrån. Tyvärr kan hemmalaget utöka i 24e minuten. I 43e minuten blir Norda huvudskadad och våra spelare stoppar spelet, men inte domaren, varpå Bandybaronerna får göra 4-1 helt omarkerade framför mål, surt.

Vi tycker i halvtid att vi hängt med bra spelmässigt men att vi måste spela tightare i defensiven. Tyvärr blir vi för överambitiösa och går bort oss gång på gång och Lesjöfors kan kontra in boll efter boll. I 63e minuten kan Ludwig Rickmar sätta sitt första mål för säsongen på assist av Wille Söderberg, reducering 8-2 och i 66e minuten arbetar matchens lirare* Albin Forsberg fram en chans som Wille Söderberg förvaltar fram till 8-3, men närmare än så kommer vi aldrig. Trots förlusten måste man känna sig som lite av en vinnare. 1. Vi fick ihop lag till den längsta bortamatchen för säsongen utan hjälp från A-laget som spelar fredag och söndag. 2. Vi fick uppleva propagandaväder för bandy, sol, -2 och vindstilla. 3. Vi fick ta del av ett stycke bandyhistoria, kanske i värsta fall den sista matchen på den före detta elitarenan. 4. Över 100 människor kom för att se matchen, vilket är väldigt ovanligt i division 2. För egen del är jag så tacksam för att jag fick uppleva detta. Äkta bandynostalgi när den är som bäst.

Coach Alm

* Som tack för sitt slit har Albin nu säkrat upp en årskonsumtion av knäckebröd till familjen!