1 - 0

Så var den då här, den ljuva kvällen för seriepremiären och fy vad oljuv den var. Sol förvisso men det kändes som nordpolen låg på andra sidan Vänern och att Järpåsvallen hade varit ett Mekka för Sveriges vindkraft. Detta var dock inget som märktes på de för kvällen blå-vita tjejerna som innan match kändes nervösa men som så fort domaren blåste till spel tog tag i taktpinnen och lämnade den inte åter.

Vi hade innan matchen bestämt oss för att pressa motståndarna högt för att vinna bollen tidigt. Taktiken lyckades näst intill perfektion och våra chanser är många ocg offside-löpningarna ännu fler, lite kyla där och frilägena hade avlöst varandra. Räknade till åtta klara målchanser, varav ett stolp- och ett ribbskott. De gånger Järpås spelar sig förbi våran press blir det mest solo-räder som vår backlinje har bra koll på. Motståndarnas vassaste lägen tillkommer de vi är slarviga i uppspelsfasen och de får ställa om på oss. 0-0 i halvtid känns lite missvisande.

De fem första i andra är matchbilden helt förändrad. Järpås/Saleby vinner alla bollar och etablerar, om man bortser från en trippelhörna i första, för första och sista gången press på oss. Stina Gustafsson visar här klass: När lagkamraterna sparkar på bollen som om den vore förpestad suger hon in bollen och täcker den och får härigenom en "lätt" frispark med sig. Undertecknad och tränarkollegan blir givetvis rörda av denna rutin uppvisad av en tjej som inte ens fötts när vi gjorde debut i seniorsammanhang, om sen 16-åriga Stina är ung eller vi gamla ligger i betraktarens ögon.

Vi återfår igen spelövertaget och trycker motståndarna längre och längre tillbaka i planen. Vi börjar också vinna bollen högre upp men timingen i den sista passningen saknas. Under denna press tvingas vi till en rad byten vilket skapar oro då ledarstaben knappt vet själva hur vi har det. Givetvis kommer då som ett brev på posten en boll in i vårt straffområde, en halkande mittback, en bra vändning och ett klassavslut och vi ligger under med 1-0 med 20 minuter kvar. Från bänken försöker vi förmedla att det är gott om tid kvar och vi fortsätter att hota men saknar det sista lilla plus att Järpås/Saleby sätter in Jennifers klasskanrat morsa som visar att gammal är äldst.

Med tio kvar satsar vi allt framåt men lyckas inte att skapa mer än ett par halvchanser. Förlusten är ett faktum då den väldigt duktige domaren Fredrik Pettersson sätter pipan till munnen för sista gången under kvällen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att försvarsspelet är väldigt bra ikväll och de gånger vi gick bort oss sköter Lovisa målvaktsspelet som en modern målvakt. Hon agerar flera gåner utanför sitt eget straffområde och är lugn och säker med fötterna, ibland kanske för lugn... Framåt har vi däremot en del att jobba med men idag ställde även avsaknaden av naturgrästräning till det.

En ny sak för i år är att vi kommer dela ut utropstecken till de tre spelare spelare som utmärkt sig mest med en liten kommentar:

!!! Lisa Björk, matchens i särklass bästa spelare. Brytningssäker och slog inte bort en passning. Grym!!

!! Amanda Andrén, ligger i första halvlek helt rätt i sin press och tvingar hela tiden JS-högerbacken att välja ett svårt alternativ.

! Lovisa Gidstedt, chanslös på målet. Rullar igång bollen på ett bra sätt och är lugn med fötterna.

Hemmapremiär 2 maj mot Kållandsö, som det ser ut i dagsläget på Lunnehov!

Med upptinade fingrar// Per