Ett guldskimrande avslut

Guldlaget DSK Herrjunior 2023

Denna vecka firade vi av DSKs Herrjuniorer födda 2004 som gjort sin 14de och sista säsong som ungdomslag inom DSK och nästa år går upp i vuxenverksamheten. Laget vann också sin Sanktanserie så vi passade på att fira guldet ihop med föräldrar, supporters, ledare och spelare från alla åren i DSK. DSK-pizza från Deli Italia stod förstås på menyn och våra generösa sponsorer hade ordnat DSK-dekorationer och guldhattar.

Här kommer historien om laget:

Efter fotbollsskolan skapades laget 2010 med nästan 50 spelare och ett gäng föräldrar som tränare under den mycket engagerade Oskar E’s ledning. Efter några år valde just hans son att satsa helt på en annan sport och vi tappade även en bra ledare. När andra nu förundras över hur det kan komma sig att Sverige har ett juniorlag i cykel som står sig i världseliten, så vet vi i DSK P04 precis varför: de har ju Oskar.

De stöttande föräldratränarna ersattes av den första av våra duktiga proffstränare, Carlos, stöttad av lagledare Anders och Jocke, och så småningom Afshin. Utbildningsnivån höjdes precis i den ålder när spelarna behövde det och gänget spelade flera Sanktanserier  - för att passa olika behov och utvecklingskurvor. Laget åkte iväg på roliga cuper, bl a till Västerås, Linköping, Örebro, Sundsvall och Mariehamn. Fotbollen är också i fokus på dessa resor, men det finns mycket annat som etsat sig fast i minnet, som Mellofinal i en skolsal, ett bra äventyrsbad och en vinnarpokal full av godis från lagets egna Sundsvallssponsor Dollarstore.

När lag går upp på 11:11 sker det precis i en ålder då vissa spelare är mer seriösa med fotbollen medan andra fortsätter bara vilja ha roligt eller har en annan sport som sin första, och när tillväxtkurvan för killar i allmänhet skiljer sig som mest mellan individer. Det är också då akademilag behöver fylla på sina trupper. Det ledde till att vi tappade så många spelare att vi som minst bara var 8. Lite svårt med 11:11 då. Men med nya duktige tränaren Danny B, nya lagledaren Maria, mycket hjälp av DSKs 05-trupp och en stark sponsor som gjorde att laget inte ekonomiskt belastade andra lag i DSK, kunde vi börja bygga igen.

Detta blev mycket framgångsrikt och vår superduktige tränare Cesar, stöttad av Gui och Danny W tog över och byggde vidare med samma fokus på att fotboll ska vara rolig alla dagar, individuell högkvalitativ utveckling, kamratskap och respekt. Laget fick successivt nya spelare – killar som aldrig spelat fotboll, skolkompisar från andra lag - och återvändare som avslutat sin elitsatsning men längtade efter kompisarna och ville spela högkvalitativ fotboll men parallellt också fokusera på skolan. Det goda kamratskapet gjorde att det fungerat fantastiskt bra trots olika kompetensnivåer. Den som började med fotboll förra året har förstås inte samma skills som den som vunnit fotbolls-SM, men alla bidrar med sina styrkor både på och utanför planen. 

Kronan på verket under denna era var en veckas träningsläger på Cypern, till Cesars hemtrakter som proffs. Som det första laget på plats efter Covid fick vi VIP-behandling som ett proffslag vi också och hade en fantastisk vecka med träning på deras natursköna arena, full service från arrangören Pantelis och massor med aktiviteter inklusive match mot det lokala laget, helkväll på autentisk restaurang, häng vid poolen och en oförglömlig internmatch på stranden i solnedgången.

Under den sista säsongen tog Victor över som mycket engagerad tränare och totalt ca 25 04-or och ett tiotal stöttande 05-07-spelare har spelat med laget under säsongen som resulterade i en himla massa skoj, en stark laganda och en tydlig serieseger i Sanktan. Laget har under säsongen haft nästan lika många målgörare som spelare, inklusive inlånade spelare och målis(!). En tydlig markör på att laget spelar just som ett lag. Den allra sista matchen i Sanktan (då seriesegern redan var klar) blev tyvärr en WO från motståndarna. Då samlade DSK HJs spelare istället spontant alla killarna nere på Vallen och spelade internmatch, +3 grader varmt, 16 sekundmeter i byarna och regn. Fotbollsglädje och kamratskap…

Nu är spelarna vuxna, de jobbar, pluggar högskola och vissa gör militärtjänstgöring. Väldigt många vill fortsätta spela fotboll för DSK, klubben i sitt hjärta. 

Vi ses på Vallen!