1 - 2

På lördagen åkte vi till Enstaberga för bortamatch mot IK Tun, en resa på cirka 45 minuter, så det var en match av derbykaraktär. Vårmötet slutade 2-2, så vi räknade med att det skulle bli en jämn tillställning. Planen var väldigt mjuk av regnet och dessutom lite långhårig, men vi vande oss snabbt vid underlaget.

Vi inledde första halvlek i offensiv anda och kom till flera farliga målchanser. En boll gick i stolpen och de som gick på mål räddades av IK Tun:s målvakt. Det var riktigt nära flera gånger, men det var verkligen stolpe ut för vår del i första halvlek.  Istället var det Tun som gjorde 1-0 i ett läge där vi inte fick bort bollen ur straffområdet. Det kändes väldigt onödigt med tanke på att det var vi som hade haft flest målchanser. Under stora delar av första halvlek så ägde vi dessutom bollen och vårdade den fint. Vi vann bollar på innermittfältet och kändes överlag som ett starkare lag än Tun, så målet speglade inte matchbilden.

I halvtid pratade vi om att vi skulle fortsätta på samma sätt, för spelet var bra och om vi fortsatte på samma sätt så räknade vi med att utdelningen skulle komma till slut. Även i andra halvlek rullade vi bollen till varandra och kom fram i flera anfall. Till slut hittade undertecknad in med ett inspel till Maria Aronsson som kunde tråckla in bollen till 1-1. Målet gav oss energi och vi jobbade på för ett ledningsmål. Efter mycket om och men så kom äntligen ledningsmålet på Anna Björsons hörna, som via målvaktens boxande händer gick in i mål.

Vi lyckades hålla undan för Tun:s anstormning de sista minuterna och kunde glädjas åt våra tre poäng. De senaste två matcherna har laget växt ihop och börjat hitta varandra i passningsspelet på ett bättre sätt. Det finns också ett annat lugn och en tilltro till vår förmåga att spela bra fotboll. Äntligen börjar vi hitta det vi saknat under våren…

Matchfakta:

IK Tun – DFK Värmbol, 1-2

Målskyttar: Maria Aronsson, Anna Björsson

Skrivet av Lisa Moberg #19