1 - 3

Efter förra helgens bleka insats mot Marieberg åkte vi till Stockholm för bortamatch mot Stuvsta IF, ett av topplagen i vår serie. Sandra Lifvakt var tillbaka på mittfältet och med oss från 01/02-laget hade vi Wilma Malmsten, en talangfull spelare som blivit uttagen till Halmstad-lägret i sommar. Känslorna inför matchen var försiktigt positiva. Den här gången var det motståndarna som skulle ha pressen på sig att vinna på sin hemmaplan. Våra förhoppningar var att passningsspelet skulle se bättre ut än det gjort hittills i serien. Ambitionen var att rulla ut bollen mer på våra backar och bygga spelet därifrån.

Stuvsta inleder matchen starkast och sätter oss under press direkt när vi får bollen. Vi blir stressade och lyckas inte äga bollen mot dem. De uppträder stabilt, håller bollen inom laget och lyfter iväg på ett tillslag när det behövs. På mittfältet har de en spelare som vänder bort sina motståndare med säker bollbehandling (nr 11?). Helt rättvist så gör de 1-0 i 15:e minuten, även om situationen och avslutet inte såg så märkvärdigt ut. De äger hela första halvlek och vi kommer endast till några halvchanser. Med det trycket de hade mot oss borde de kanske gjort något mer mål och vi känner oss rätt så nöjda med att ”bara” ligga under med en boll när vi går till halvtidsvila.

När vi kommer ut till andra halvlek, så börjar vi sakta men säkert att höja oss. Fortfarande så stämmer inte passningsspelet, men vi börjar gå in i duellerna mer, samtidigt som Stuvsta verkar slå av på takten. Inledningsvis har de dock ett par farliga lägen, där Jessica Lennström i målet visar klass och håller oss kvar i matchen. Så kommer äntligen en boll i djup från Ellen Erlandsson till undertecknad. Målvakten kommer ut och det känns som ett läge att lyfta bollen över henne. Bollen seglar in bortre hörnet och vi har 1-1 i 62:a minuten. Nu känns det som om vi börjar vakna till på allvar och tro på oss själva. Stuvsta känns passiva och vi maler på. Det är misstänkt straff när Wilma Malmsten faller i straffområdet, men domaren friar. Tio minuter senare hittar vi nätet igen. Isadora Freberg tar sin egen retur och gör ett riktigt Dora-mål, alltså ett drömskott utifrån. Vild glädje bryter ut efter ledningsmålet i 73:e minuten som innebär 1-2.

- Jag minns inte målet helt, säger Isadora Freberg. Men jag hade ett friläge som jag sköt mitt på målvakten, sedan tar jag min egen retur och skjuter i krysset.

Efter ledningsmålet har vi segervittring och försöker göra det svårt för motståndarna. De kommer inte upp i samma nivå som i första halvlek, samtidigt som vi försöker pressa dem mer. Sandra Lifvakt och Maja Persson bytte positioner med varandra, vilket föll väl ut. Med fem minuter kvar öppnar sig ett nytt läge för oss när Ellen Erlandsson lyfter in bollen mot undertecknad, som tar med på bröstet in mot mål och lobbar över målvakten. 1-3 är ett faktum i 86:e minuten och matchen känns avgjord. Vi jobbar på de sista minuterna och kan sedan jubla över vår oväntade seger.

- Jag upplever att vi stundtals spelar så som vi vill spela och då ger det utdelning, säger Isadora Freberg. Många bra individuella prestationer och fina kombinationer inom laget. Det är kul att spela då! Vi vinner matchen för att vi krigar, som det alltid står i alla referat, men vi gör verkligen det och därför vinner vi.

Stuvsta IF är mer trygga i passningsspelet än vi, men tack vare en stark upphämtning i andra halvlek där vi gjorde mål på våra chanser, samtidigt som Jessica Lennström vaktade målet bakåt, så kunde vi ta med tre poäng från stora Stockholm hem till lilla Katrineholm. Nästa helg möter vi Södersnäckorna hemma på Backavallen.

Matchfakta:

Stuvsta IF – DFK Värmbol, 1-3
Målskyttar: Lisa Moberg 2, Isadora Freberg

Skrivet av Lisa Moberg #19