6 - 0

Årets svåraste match för U-laget stod på programmet. Tun är alltid tuffa att möta och vi väntade oss en svettig afton.

Vi gick in i matchen med föresatsen att spela bestämt och vara nära i markeringarna. Jag tycker vi lyckades bra med det. Visserligen hade Tun mycket boll och vi blev tillbakapressade men under första halvtimman skapades inte några riktigt heta chanser framför Agnes i målet. Det kändes inte orealistiskt att vi skulle kunna hålla undan till halvtidsvilan. Under den sista delen av halvleken tvingades vi dock släppa till såväl 1-0, efter ett inspel från vänster, som 2-0 på ett genombrott i mitten. Tyckte nog att första målet luktade offside men från mittlinjen kunde varken jag eller domaren avgöra det...

Matchbilden förändrades inte så mycket efter paus. Tun ökade på sin ledning till 3-0 efter c:a 10 min och kort därefter fick Agnes en otäck smäll i huvudet vid en utrusning. Hon gjorde ett försök att fortsätta men kände sig yr och såg allt annat än fräsch ut och hon var tvungen att avbryta matchen. Som tur är hade vi Linnea R med i laget denna kväll. Hon har ju agerat "räddande ängel" några gånger tidigare och drog nu på sig målvaktströjan. Efter målvktsbytet blev vi en period satta under hård press, det blev lite oro i leden innan vi kom in i matchen igen. Linnea avvärjde många bollar men tvingades kapitulera 3 gånger under den sista halvtimman.

Sammanfattningsvis är hemmasegern odiskutabel även om den kanske blev något eller några mål för stor. Tun kommer med största sannolikhet att stå som seriesegrare i oktober när vi ska summera säsongen. Jag tycker hela laget ska ha en eloge för att vi aldrig gav upp utan kämpade hårt alla 90 minutrarna. Stort tack till Linnea som lojalt ställer upp för laget och ställer sig mellan stolparna när det behövs. 

Matcherna kommer tätt nu. Möjlighet till revansch ges redan på söndag då vi åker till Strängnäs för att möta Viljan.