Förlust hemma mot Skillingaryd

Hemmamatch på ett sommarsoligt Rastavallen. Amatörmeterologen i mig sticker ut hakan och påstår att det var årets hittills varmaste dag. Stekhett. I luften alltså. Spelet var la mer midsommarsvalt med inslag av regn. Ja, så kan det vara. Till och med i div 6 Värnamo. Götalands svar på Champions league.

Men matchen då? Jo nu var det så att Skillingaryd kom på besök med ett lag som till stora delar spelade i Forsheda förra året och har lika mycket koppling till Skillingaryd som Alexander Isak har till Bor. Ett bra lag. Med rutin. Kepsen av för scoutingverksamheten där uppe. Kan nog slåss i toppen. Sa jag förresten att det var varmt?

Men matchen då? Jo. Min mamma sa alltid att om man inte har något snällt att säga ska man vara tyst. Så vi konstaterar som hastigast att ungt lag, med hög backlinje och utan press på bollhållare får det jobbigt mot ett lag med rutinerade och kvicka forwards. 3-0 i paus var kanske inte helt rättvist men samtidigt var Skillingaryd lite vassare.

Andra halvlek är bättre från di blåes sida. Det tas betydligt fler löpmeter, vinns lite mer närkamper och skapas lite målchanser. Samtidigt såg pöjkarna från Skillingaryd (med omnejd) lite slitna ut. Men trots en helt ok insats i andra så gör BSK inga baljor. Trist. Målljummet. Det blir därför förlust för hemmalaget. Nya tag igen den 16 juni när Skeppshult får finbesök.

Några avslutande tankar:

1. Har coronapandemieländet även stoppat klassiken "fulla spannar med iskallt vatten vid sidlinjen när det är sketavarmt ute? 
2. Ingen som känner en forward som stänker in 25 baljor per säsong som letar klubb? 
3. Man saknar nog ändå kasta golfbollstävlingen i paus. Fanns något där.