12 - 0

SERIESEGRARE DIV4.VÄSTBO

Två matcher på 3 dagar,nästan värre än proffslagen eller det är det ju.

I måndags var det borta möte mot RÅsLB och till Lanna åkte vi. Mitt ute i skogen och från ingenstans dök det upp en fotbollsplan.

Planen mindre än snittet vi brukar spela på.

Men vi gjorde det vi skulle och åkte hem med 3 poäng och 9-1 i bagaget.

Så träningslediga på tisdagen och man själv satt hemma och funderade över planen för dagens match.seger på onsdagen och seriesegern säkrad.

Vilken taktik ska vi ha,vilken formation,vilken start elva,när behöver man vara på plats och tröjor byxor och strumpor ska fram.bollar.,västar och konor.Ja mycket far runt i en tränares huvud.

Jag anser att min uppgift är att ge laget dom bästa förutsättningarna jag bara kan.

Vaknade på natten med migrän,nej hoppas migräntabletterna hjälper.Kan ju inte missa kvällens match.meddelar jobbet att jag kommer in senare så fort migränen släppt,lyckas somna om och är på jobbet runt halv nio.

Jobb och slit och släp haha.

Vågar knappt fråga om jag får gå tidigare,men de ställer upp och jag får sluta 15.30.

Hem byta om och iväg.

Rastavallen here we come.

Backar in bilen och nu kör vi.

Fick hjälp av Moa som var tidigt på plats.

Upp med tröjorna,fram med sjukvårdsväskan,på med musiken. Go go go.

Fixa med bollarna och västar kronor mål. Tidig samling och plingar i mobilen.

Kommer sent,jobbar til 17.15,vägarbeten,fullt upp på jobbet men kommer så fort jag kan,dottern vill inte hem från dagis.

Så här ser det i bland ut i en tränares mobil,vardagensstress för alla.

Det börjar trilla in spelare efter spelare.

Och min assisterande på plats.

Lugnet börjar sprida sig eller kanske inte.

God stämning,glada leenden,några lite mer stressande än andra.

Vi är i början av september och 27 grader varmt,den nya verkligheten.

Konor utplacerade,målen och flaggor på plats.

Tack till min ovärdelige kollega som finns där när man inte hinner med.

Man måste se wierd ut när man springer runt och fixar och trixar.

Ja jag kan nog se lite sur ut när man är fullt fokuserad på uppgiften.

Tjejerna byter om och musiken hörs från omklädningsrummet .

Vi vet ju om vi vinner idag så är seriesegern vår.

Allt på plats och dags för genomgång.

Det här är en match som alla andra och så länge vi gör vårat jobb och spelar på det sättet vi kan så ska detta gå vägen påpekar jag.

Men ser också i ögonen på många att detta är tydligen ingen match som alla andra.

Vi drar några punkter som vi vill få ut.

Man känner nästan lite av spänningen i rummet.

Vi går ut på plan,musiken är med,folk börjar komma till arenan.

Vi känns lite avslagna och nästan lite ofokuserad.

Är det värmen,stressen för att hinna i tid,att seriesegern är vår om vi vinner.

Ja oftast är största fienden vad som går genom ens tankar,mindgame.

Det mentala biten är ack så viktig.

Dags för matchstart och matchen är igång.

Märks nästan direkt att vi inte riktigt är på plats mentalt. Vi stressar lite med bollen,har lite bråttom i passningarna,vi löper inte som vi brukar. Försöker mana på laget men första 20 minuterna känns krampaktigt och vi verkar inte direkt avslappnade,snacket finns inte där.

Sakta men säkert blir spelet bättre,vi lyckas göra mål och vattenpaus. Vi lyfter ett par detaljer och när vi får 2-0 så där och då känns det som att vi slappnar av mer.

Det hinner bli några mål till innan halvlek.

4-0 och nu börjar det kännas tryckt.

Och precis innan halvlek bjuder Vicki och Fanny på en riktig godbit.

Vicki lyfter bollen över motståndaren och Fanny stänker dit den i bortre burgaveln på Wolley. Wow vilket mål.

I period pausen pratar vi oss samman lite och lyfter förbättringspunkter.Vi säger också att vi kommer successivt börja byta lite.

I andra halvlek är det vi mot deras mål.

Vi hittar vägar och kombinationer,press spelet blir bättre och det  rullar på.

Dagens skratt kommer när Sara får gult kort och undrar varför.

Jag rörde henne bara med armen tycks Sara säga till domare med gester. Sanningen är en annan. Perfekt tag i tröjan och bromsen inslagen och tröjan står rakt ut. Ganska givet gult om ni frågar mig.

6.7.8.9 kommer undrar om 10an ska komma så småningom om.

Det gör den och även 11an och 12an.

Jag är väldigt nöjd över hur vi spelar fotboll,tittar inte så mycket vad som står på tavlan utan vilka vägar vi hittar,hur passningarna sitter och vad vi kan förbättra kommande träningar.

Även om man är nöjd och glad över hur vi presterar så de som känner mig vet att jag alltid försöker hitta saker vi kan bli bättre på,sån tävlingsmänniska som man är så är man aldrig fullt nöjd,sorry.

Alltid en drivkraft att förbättra.

Vi har bytt in alla spelare på bänken och det rullar på.

Alla gör sitt jobb och innan matchen är slut så har vi satt 12an också.

Signalen ljuder,segersång och vilt jubel uppstår.

Guldhattarna fram,skumpan öppnad(alkoholfri om någon undrar) och we are the champion ljuder ur högtalarna.

SERIESEGERN är säkrad,nära och kära kommer in på plan och gratulerar spelarna.

Glädjen sprider sig även i mig.

Men måste vara sjuk eller nått.föst en liten tomhet när man förstår att första måsättningen är klar.För att sen nästan direkt infinner sig tankarna,vad är nu nästa mål att nå,när vi nu redan säkrat seriesegern med dagens vinst och hela 3 matcher kvar att spela. 11 raka segrar,0 förluster,0 oavgjorda och hela 73-10 i målskillnad.

Undrar om man kan byta hjärna för nu infinner sig ny målsättning,visst hade det varit häftigt med 12 raka,13 raka ,gå igenom serien utan en förlust.

3 matcher kvar,nästa redan på söndag som är årets sista hemma match,avslutar med 2 borta.

Men som alla idrottare vet så är det svårt att njuta segernssötma när man är inne i bubblan.

När väl serien är slut och höstmörkret börjar lägga sig då ,jag tror först då man inser vilken prestation laget gjort i år.

Hur vi började förra hösten och vägen fram tills idag. Först då när man tänt levandeljus och krypit ned i soffan med en bra film,först då kanske man förstår. Eller kommer den här knäppa hjärnan att fundera på nästa säsong,nästa träning,nästa år nästa sak.

Nä ta mig tusan då ska jag njuta..

Men redan nu innan nan släcker för natten har fokuset redan infunnit sig för nästa match på söndag mot Smålandstenar hemma på rastavallen kl.17.00

Nä nu tycker jag vi tar natten och drömmer av våra prestationer vi åstadkommit.

Utvecklingen vi gjort.

3 matcher kvar ödmjukhet och fokus inför dessa börjar imorgon.

För 

We are the champions