2 - 1

Målskyttarna Lina och Frida samt kapten Tilda

Dags för vår näst sista match för säsongen då Åby IF kom på besök till Svartåvallen. Vi börjar dock inte där utan vi börjar vid två otippade poängförluster för Borensberg de senaste tre omgångarna. Borensberg som var i serieledning efter att de slog oss första matchen har lite otippat spelat lika mot först Zeros och så sedan igår mot Lotorp vilket gör att vi för första gången under serien ligger i tabelltopp med lika många matcher spelade. Med två matcher kvar har vi plötsligt kampen om seriesegern i våra egna händer. Kvällens match mönstrar vi i stort sett fullt manskap av vad vi har att tillgå och det borde inte vara några problem att tagga till inför matchen. Åby har blandat och gett lite i serien vad det verkar men vi räknar absolut inte med någon enkel match som förra året då vi vann med 14-1 och Lovisa hade lekstuga med 10 mål. Åby har hållit nere siffrorna ganska bra och lär vara helt taggade för att visa att de kan bättre än senast. Lovisa föresten fick lite svårare att upprepa sin bedrift då hon återigen fick starta som mittback.

Matchen startar och det är ett högt tempo direkt där båda lagen verkar spelsugna. Vi sätter press högt och skapar något litet läge för att i nästa stund ligga i motsatt läge, det vill säga att Åby skapar någon halvchans. Efter 8 minuter tror jag att vi har tagit ledningen då Frida får till ett fint skott men bollen tar i underkant ribban och ner på mållinjen. Väl där så har vi någon spelare på plats men det är ändå tillslut en Åbyspelare som får bort bollen. Vi tar över lite mer av själva spelet och skapar några bra lägen genom skott utifrån och på en hörna är det riktigt nära att Lovisa nickar in ledningsmålet men bollen räddas på mållinjen. Bakåt är det lite småskumt på några hörnor och det blir ett superläge för Åby när bollen slås i insidan av stolpen och går parallellt med mållinjen innan vi kan slå bort den före en motståndare. Straxt före halvtid får vi ett bra läge vid ett efterspel på en hörna då Sara får skottlägen men målvakten gör en bra räddning och ser till att första halvlek slutar 0-0.

I halvtid pratar vi om att minimera våra felpass och kolla upp innan vi slår iväg bollen då det är när vi slår iväg bollen i blindo som Åby kommer till sina chanser (känner ni igen situationen?). Vi tjatar även, som vanligt, på Frida att hon ska ta fler skott när hon kommer rättvänd mot målet.

Rättvänd mot målet är precis vad hon kommer bara ett par minuter in i andra halvlek, framspelad av Alicia, och hon tar skottet. Jag vet inte om jag står lite dumt till men jag tycker att det ser ut som ett halvdåligt skott och tittar nästan undan men målvakten står ganska långt ute och bollen går in i bortre gaveln och vi har tagit ledningen. Sorry Frida ska aldrig kolla bort igen. Matchen fortsätter i ganska högt tempo men där båda lagen har ganska svårt att skapa några vassa chanser och jag tycker att klockan tickar iväg alldeles för sakta. Med dryga kvarten kvar kommer dock en djupledsboll från Åby där vi inte hinner med och de slår in kvitteringen. På något sätt kändes det lite snopet då det kändes som vi ändå hade bättre koll bakåt i andra halvlek än i första. Tyvärr får vi väl säga att det är snyggt spelat och hänga i den kvart som är kvar då vi känner att vi måste vinna matchen för att ha en chans att ta hem serien. Vi flyttar upp Lovisa vilket gör att vi får det lite stökigare hemma men får lite mer tryck framåt. Vi skapar något bra skottläge utifrån men bollen går straxt utanför. Klockan som förut gick alldeles för sakta rusade nu iväg och jag vet inte riktigt om jag var, arg, nervös, besviken eller uppgiven när vi med två minuter kvar att spela kommer ute på högerkanten genom Molly som slår ett inlägg. Målvakten når inte riktigt upp till bollen, hon är på den men kan inte hålla den, och bakom henne kommer en inbytt Lina och springer in både sig själv och bollen i mål! Om det var svårt att sätta ord på känslorna innan måle så var det desto lättare efter….total ren och skär glädje! De sista minuterna händer det inte mycket utan domaren blåser av och vi har tagit en riktig kämpaseger.

Vet inte riktigt hur man ska sammanfatta matchen mer än att det känns så förbannat skönt att laget inte ger upp i ett tungt läge utan fortsätter att kriga och slita vilket till slut ger resultat. Åby är inte alls ett dåligt lag idag och även fast jag inte tycker att vår seger är orättvis så var det en match som hade kunnat sluta hur som helst. Alicia gav kaptenen vidare till Tilda som springer som en furie på planen och är med och skapar en hel del lägen och kämpar om bollarna i defensiven. Som vanligt välförtjänt men hela laget ska ha en eloge för att de aldrig slutar kämpa.

På söndag är det dags för vår sista match då vi åker till Kimstad för en stenhård match där det förmodligen kommer avgöras om vi går segrande ur serien eller hamnar på en andra, eller möjligtvis tredje, plats. Nu är det full fokus och ett jäklar anamma som gäller ända fram till söndag!