Det var ett laddat AGIF som satte sig i bussen mot Anderstorp i lördags. Man samlades som vanligt på thimons för en kaffe innan avfärd. Väl framme i Anderstorp märkte man att planen såg fantastisk ut. Hela anläggningen var väldigt stor och lite annorlunda mot vad AGIF var vana att spela på. Spelarna och ledarna förstod att nu är vi på en så pass bra nivå att anläggningarna vi kommer resa till är lite vassare än tidigare. Även lagen kommer att vara några snäpp vassare än i fjol. AGIF var väldigt bestämda över att man skulle kämpa och slita i 90 minuter och ingen skulle vika ner sig. Såhär i efterhand kan man verkligen säga att man levde upp till förväntningarna. Hemmalaget började i ett väldigt högt tempo och tog tag i taktpinnen direkt. AGIF fick jaga mycket boll under första halvlek, men det var man förberedd på. Man lyckades försvara sig otroligt bra med en samlad backlinjen tillsammans med det centrala mittfältet. Larry hade formerat laget enligt en 4-1-4-1-formation där backlinjen från vänster bestod av: Simon, Sven, Kalle, Ivan. Micke spelade sittande mittfältare med Niklas och Andy framför sig. Nader spelade vänstermitt och Mårten var på högerkanten. Alexander spelade längst fram och hotade hemmalaget konstant. AGIF inriktade sig mycket på omställningar och det märktes att hemmalaget kunde aldrig slappna av. Därför var det inte helt ologiskt att AGIF tog ledningen efter 15 minuter. Nader fick bollen på vänsterkanten, vände upp och slåg en djupledsboll till Alle som löpte ifrån sin försvarare, rundade målvakten och rullade in 0-1 till AGIF. Inte helt rättvist men samtidigt väldigt effektivt och påpassligt ifrån AGIF. Resterande tid blev det fortsatt mycket försvarsspel och tillslut kunde man inte hålla emot utan hemmalaget lyckades kvittera efter en duell i straffområdet. Bollen hamnar tillslut hos en AIF-anfallare som slår in 1-1. En stor lättnad för hemmalaget och tungt för AGIF. 1-1 blev också halvtidsresultatet. 

Andra halvlek blev lite öppnare då båda lagen började tröttna ganska kraftigt. Det blev ett ställningskrig där man kampade mycket om varje boll men det kändes som att Anderstorp var snäppet vassare överlag och det var inte alls orättvist när man tog ledningen på en hörna efter 51 spelade minuter. Där var AGIF lite passiva och det är verkligen något man måste förbättra om man ska kunna hota några lag i årets serie. Det måste få göra lite ont ibland och i vårat egna straffområde, är det vi som bestämmer. Då måste man få vara lite småful emellanåt. 

AGIF var inte ofarliga framåt i andra halvlek. Alexander Dannhed var ett ständigt hot och hemmalaget kunde aldrig slappna av sålänge det stod 2-1. Matchen slutade tyvärr med förlust men vi lärde oss mycket utav detta. Något som vi tar med oss är den otroligt kämparinsatsen. AGIF slutade aldrig att springa utan man kämpade i 90 minuter. Det kommer ta tid att komma in i det höga tempot i elitfyran men ju fler matcher som spelas, desto bättre kommer AGIF att bli. Nu laddar vi inför helgens match mot Smålandsstenar.

Tillsammans är vi starka

Forza AGIF!

Utdrag ifrån SMT: