2 - 1

Det var ett Ämterviks FF som haft sin beskärda del av motstuds och frustration som äntrade lövviksvallen på Torsdagskvällen. 5 inspelade poäng på senaste 9 matcherna är inget som någon i varken trupp eller ledarstab känner sig speciellt nöjda med.

Vi har sedan matchen mot Velen tränat vid ett tillfälle och vi har när besvikelsen lagt sig nyktert insett att det kanske inte bara var ris som vi tar med oss från den matchen. På veckans träning har vi pratat om att vi måste sätta lite mer fart i grejerna och inte ta fullt så många tillslag när vi transporterar boll och bygger upp vårt anfallsspel. Vi har också konstaterat att en del av orsaken till den skrala poänginsamlingen är relaterad till att vi inte riktigt arbetat som ett lag. Division 5 är väl om man skall vara elak en division som man jobbar hem snarare än att det är den individuella prestationen som avgör och sett till inställning, kämpaglöd och vilja att springa den extra metern för att skapa utrymme för sin kamrat så har vi brustit en del under våren.

I dagens match tar vi några steg framåt, inte bara Simen som för dagen fick spela Forward, utan också ÄFF som lag. Stämningen känns positiv och rätt redan från start och det tar inte mer än 10 sekunder innan Jonatan Klang tar första avslutet på mål. Avslut på mål har vi haft för lite av i ÄFF i år och även om det fanns nån förståsigpåare som tycker att det kanske fanns bättre spelalternativ så noterar vi att Klangs skott direkt visar ambitionen att vinna som fanns i dagens ÄFF

Första halvlek kom att innehålla ett stort bollinnehav för Ämtervik, vi rullade bollen mellan lagdelarna och vi har under veckan insett att det är bättre med 2 bolltoucher än 4. Vi sliter ganska bra som lag under hela halvleken och vi kanske inte skapar de heta målchanserna men vi äger spelet och det känns som att Sifhälla får slita lite för att freda sig. 0-0 står sig och vi går in för halvtidsvila.

I halvtidsvilan pratar vi egentligen bara om en sak och det är att yttermittfältarna måste komma in i plan för att skapa spelvägar och inte minst ytor för våra ytterbackar. I första halvlek så kommer vi inte alls runt på kanterna och vi slår inte ett enda framgångsrikt inlägg.

Det tar i andra halvlek inte många minuter innan vi tar oss runt på kanten, Adam Axelsson Gullström slår med sina för veckan nya skor, ett hårt inlägg efter marken och där finns den i halvtid inbytte Anton Johansson som lätt stöter in bollen och 1-0 är ett faktum.

Det känns som att här är det lite motigt för Sifhälla och Ämtervik saktar inte ner, vi fortsätter jobba och vi släpper egentligen inte till nått farligt bakåt förutom på någon fast situation. Men där finns Henrik tryggt och tar hand om bollen. Någon som också tar hand om Bollen är den i forwards-sammanhang nyförvärvade Simen Gravdal som kämpar fast en boll längs kortlinjen och snett inåt bakåt hittar Jocke Hellberg. Jocke vet vi sedan förra säsongen kan det här med att struta in bollen från liknande lägen och han gör så klart inget misstag och helt plötsligt står det 2-0 till Ämtervik.

Vi fortsätter efter målet att tugga på men när allt känns ganska tryggt och positivt lyckas domaren hitta en hands i straffområdet? Ingen aning om det var rätt eller fel men en straff skulle hursomhelst slås. Straffen satt som de ofta gör i mål trots att Henrik kastade sig i rätt riktning och 2-1 stod det runt 70-75:e minuten.

Ali kommer in och ersätter Klang och den sista kvarten handlar mycket om Ali, Adam och Anton. Anfallsviljan sjunker av naturliga skäl lite i Ämtervik och fokus vrids istället över till att hålla spelet så långt från Ämterviks mål som möjligt. Vi lyckas ganska bra med det tycker jag, speltempot går ner och så även Simen som får finna sig i att bli mållös i sin nya forwardsroll. Vi ställer om lite grann och spelar sista delen av matchen i en 4-1-4-1 uppställning där vi kostar på oss lyxen att ha en städgubbe bakom de annars utmärkta innermittfältarna.

Vi spelar således av matchen och 2-1 står sig, sista 10-15 minuterna kanske vi inte vinner samba-VM på men vi vinner 3 poäng och ett stärkt självförtroende efter en tuff vår. Vi agerar moget och till och med Henrik Olsson verkar falla in ett riskeliminierings-tänk då han i minut 85 i sin 193:e match för Ämtervik faktiskt genomför sin första utboxning av bollen i en trängd situation.

När domaren blåser av är vi mer än nöjda med 2-1. Verkligen skönt och jätteviktigt med 3 poäng. Men skönast är att vi idag vinner som ett lag som kämpar för varandra och där alla har en bra attityd, såväl de 11 som för stunden spelar och de 5 som sitter bredvid.

Vi tar också med oss att vi även fått en väderspåman i föreningen som tvärsäkert inför dagens match konstaterat att regn, horisonten till trots, det faller det minsann idag inte i V:a Ämtervik med omnejd. Jag antar att det handlade om att de åskmoln i omklädningsrummet som vi tyvärr sett de senaste matcherna idag lös med sin frånvaro när segern skulle firas in.

/Rasmus