0 - 2

Jan Nilsson målskytt igen.

Det blev tre poäng för ÄFF mot Rinn på bortaplan. ÄFF vann med 2-0 efter att lagets riktiga krigare och lagspelare gjort varsitt mål och därmed tagit någon form av ansvar. ÄFF har det på nytt ganska jobbigt med det egna spelet får sägas och inte blev det enklare när dagens domare helt tappade kollen på vad som var hans uppgift. Domarna har det inte alltid lätt men ibland får de faktiskt göra ett försök att stävja lite när det barkar iväg. Ingen gick som tur var av planen med någon allvarlig skada efter alla tuffa, ibland skapligt okontrollerade och dumma, satsningar i dueller. När det i sin iver att stoppa en motståndare satsas så att det drabbar en egen spelare kan det enbart ses som korkat. Domarens nivå gav matchen en viss karaktär och den räckte fler spelare hos hemmalaget upp handen och gillade vilket gjorde dem allt starkare i matchen och ÄFF allt svagare. Hårt arbete var något Rinns spelare sannerligen inte hade något emot och de stod upp bra försvarsmässigt såväl högt upp i planen, på mitten och i försvarslinjen. ÄFF skapar en del chanser med avslut från Gustaf Jansson och Johan Ahlberg ganska tidigt i matchen. Johan bränner också ett friläge efter en kvart och Simen Gravdal skjuter 5-6 meter över från hyfsat läge utanför straffområdet. Efter knappa tjugo minuters spel håller sig Jan Nilsson framme efter en hörna och skickar med en sträckt högervrist in bollen lågt i målvaktens vänstra hörn. Rinn är långt i från ofarliga och med snabbe Robin Ericsson på topp så hotar de ett antal gånger med flera nästan- frilägen som följd. Sista fem minuterna innan paus blir ÄFF märkligt passiva där bara fyrbackslinjen och Gustaf ute till höger kommer någorlunda rätt och alla som hade räknat med att ÄFF skulle sprudla av revanschlusta i offensiven hade kalkylerat fel. 

Pausen kommer lägligt och även om kvällens ÄFF- supportrar nog spekulerade och hade önskningar om byten i paus så kom samma elva ut till spel på nytt. Nu hade domaren bestämt sig för att blåsa emellanåt och ingen begrep nåt så nu blev det i stället irriterat och fel fokus på det hos en och annan ÄFF- spelare. Om det var dåligt spel mot Emtarna senast så var första kvarten i andra halvlek denna gång otroligt nog ännu sämre. Jonas Melin i målet spelar stabilt tillsammans med kvällens mittbackar men till sist behövdes en riktigt svettig räddning på ett friläge snett från höger. Till sist fattade även lagledningen hos ÄFF att byten måste göras för så här dåligt får det inte vara om man ska kunna stå för sin insats när slutsignalen ljuder. Inhoppande spelare gör denna gång verkligen det som förväntas när de går in och förbättrar läget. Det kommer ett andra mål som faktiskt är riktigt läckert i all offensiv bedrövelse. Colin Acuna väggspelar i straffområdet med Patrik Söderwall och hittar sedan snett inåt bakåt till Simen Gravdal som denna gång håller avslutet under ribban och in i målet. Där och då dras verkligen en lättnadens suck och matchen kan spelas färdigt utan den där jätteoron över ett mål för hemmalaget. Det blir nu lite löjligt att använda klyschan om att det är starkt att vinna utan att spela bra även om det till viss del är sant. Nu är det tredje matchen i rad som ÄFF inte direkt sprudlar av den spelglädje som fanns i laget tidigare och det har en hel del viktiga anledningar som nog samtliga som sett de senaste matcherna genomskådat. ÄFF har nu 16 poäng av 18 möjliga vilket tack och lov är ett bra facit efter en tredjedel av serien. Idag delas tydliga plus ut till Jonas Melin, Jan Nilsson, William Johansson och Gustaf Jansson. Hårt och rejält jobb samt en ödmjukhet till det som ska göras och inget annat. Enkelt men sant.

Laget; Jonas Melin- Josef Daher, Jan Nilsson, William Johansson, Magnus Gravdal- Niklas Ivarsson, Dawid Norell, Simen Gravdal- Johan Ahlberg, Andreas Svanberg, Gustaf Jansson.

Byten; Colin Acuna- Johan Ahlberg (67), Jonathan Klang- Dawid Norell (67), Patrik Söderwall- Andreas Svanberg (70), Alex Nilsson- Gustaf Jansson (76) samt Christoffer Branzén- Niklas Ivarsson (85).