7 - 1

Efter en skön inledning på seriespelet, om än med varningsflagga för ett knackigt eget spel, var det dags för stormöte - Brage på Domnarsvallen i Borlänge. Att de skulle bli svårt var uppenbart, de imponerade i ligacupen i vintras och vann sin premiär med 5-2.

Vi hade de bästa möjliga förutsättningarna med till synes fräscha grabbar, en skön resa i stor buss utan stress och en matpaus med bra mat, samt en Superettan-arena.

Tyvärr kunde vi inte bjuda upp till riktig match, vi inledde med att skänka bort bollen de första 20 minuterna, så vi fick en konstant press emot oss. Att göra egna misstag straffas obönhörligt på den här nivån och trots flera vassa räddningar av Kalle så stod det 0-3 efter 33 minuter.

Då hade vi dock börjat rulla lite boll, och hemmalaget hade respekt för oss och föll tillbaka när vi rullade. De var dock väldigt täta bakåt och vi hade synnerligen svårt att hitta några öppningar.

Det kändes trots allt som att vi hade växt in i matchen, när de gjorde 0-4 strax före halvtid.

Nu gällde det att kliva ut i andra och åtminstone putsa till siffrorna. Men icke, 0-5 i 51:a minuten. En i våra ögon billig straff och 0-6 i 55:e minuten...

Både vi och de började rulla in byten så att alla fick speltid och trycket minskade en del.

När 04:a-Alex satte fart längs vänsterkanten i 58:e minuten och fortsatte med en djupledsboll till Waldo valde deras försvarare att bara gå på kropp. Frispark ett par meter utanför straffområdets vänstra hörn. Waldo tar den själv och oj, oj, oj... över muren och ändå extremt hårt precis under ribban och målvakten chanslös, 1-6.

Fyra minuter senare matchens sista mål, 1-7, och det trots en lång rad högkvalificerade räddningar av Kalle.

En noterbar detalj är att vi hade mer bollinnehav mot Brage än mot Ekerö! Men Brage nådde hel vägen fram till mål, och ofta in i straffområdet: 17 av deras 19 avslut gick på mål. Vi hade 3 av 7 avslut på mål.

Ett ljus i mörkret var att vi lyckades försvara mot det fysiskt starka Brage på de 7 defensiva hörnorna (precis som mot Ekerö). De gångerna hemmalaget nådde högst och nickade så var det aldrig ostört. Ett tecken på att en av våra tidigare achilleshälar har åtgärdats.

Nu väntar en riktigt träningsvecka inför sista matchen före uppehållet, serieledarna Stocksund hemma på IP. Frågan är om vi då också måste ha extra snackträning, om det hjälper. Vi har haft ett stort lyft med snack i laget på träning, men på match så försvinner det. Hade det funkat hade sannolikt flera mål förhindrats.

Christer&Jesper&Robban