Johan i fel lag

Al bandy hade 11 utespelare klara för spel, och kände sig därför tvingade att tacka nej då Johan Land erbjöd sina tjänster. Föga anade någon att han då skulle kliva in i rollen som den försmådda älskarinnan och söka tröst hos våra värsta konkurrenter Häppstars.  Dagen innan cupen drabbades laget dessutom av diverse sjukdomar och vi kom till spel med nio utespelare till slut.  Innan första matchen meddelade cupledningen att även trean i gruppen skulle gå till slutspel. Det nya upplägget skulle innebära att gruppettorna gick direkt till semi, och tvåorna mötte treorna i kvartsfinal. Detta beslut skulle ju ha mindre betydelse för oss eftersom vi förväntade oss vinna gruppen ganska komfortabelt. 

I första matchen mötte vi Goodyear och kunde odramatiskt vinna med 4-0. Goodyear har visat i Korpen att man är ett spelskickligt lag, men vanan med ett högre temop blev avgörande i Al Bandys favör.

Match nummer två gick mot Wolfkillers som vi känner sedan tidigare, och även i år kom vi att mötas i turneringen. Denna gång blev det ingen planenlig vinst tyvärr. Wolfkillers kämpade på  bra och vi hade behövt minst en period till för att kunna nöta ner dem till en seger. En pinne fick vi i alla fall med oss då matchen slutade 1-1.

Lite bättre skärpa hade vi igen i match tre då vi mötte RAIF, laget som vi mötte i semin i Korpens slutspel, och som har haft en stark vårsäsong. Vi var bra med från start och kunde vinna med 3-1.

Efter två vinster och en oavgjord kändes saken biff inför sista matchen mot Ribba In, som vi känner igen från serien som Fyra Kronor. 5-2 och 7-2 i Al´s favör i årets möten kändes respektingivande. Ribba In´s målvakt hade dock inte tänkt släppa i närheten så många mål idag. Han tog allt förutom ett tröstmål vi fick till på slutet, men då var det redan för sent. Ribba in hade redan satt två mål på oss genom ett par kliniska avslut, och det blev således förlust 1-2.

Al Bandy gick alltså vidare som trea i gruppen, föga smickrande resultat från ett lag som missat final endast två gånger på 13 år. Hade vi gjort bättre ifrån oss om vi inte vetat att tre lag gick vidare, eller om ursprungliga upplägget med endast två lag vidare hade gällt? Undertecknad vill i alla fall gärna tro det.

Lördagen började chockartat med nyheten om att Häppstars åkt på stryk i sin öppningsmatch mot ett okänt lag 1337 Elite med hela 4-0. Oj! Häppstars blev i alla fall tvåa i gruppen till slut och ställdes alltså mot Al Bandy i Kvarsfinalen. Matchen blev som vanligt fantastiskt rolig. Al Bandy tog ledningen med 1-0 och vår känsla var att vi hade greppet. Häppstars kvitterade genom ett tur mål av Johan Land, och vi kände oss alla lite ledsna. Storebror Tobbe knackade dock in matchavgörande målet på gammalt Lennart Werner-vis och Al Bandy var i semifinal igen.

I semifinalen mötte vi RAIF för tredje gången denna säsong, och en trygg 2-0 ledning blev till en otäck 2-1 ledning efter att vi tydligen haft dåligt murbruk då vi murade upp på ett frislag. Vi höll dock undan och vann.