”…but a giant leap for mankind.”

…och skriva av sig en gnutta.

”Att putsa kängorna mellan striderna, eller att inte göra det, kan vara det som avgör om du har torra fötter imorgon .”

Nu handlar ju inte matcherna - och det vi gör på vår fritid - på något sätt om fältstrider. Och det kommer det aldrig att få göra så länge jag har förmånen och möjligheten att få vara en del av det här gänget. Men, INGEN kan någonsin övertyga mig om att en seger inte har någon betydelse.

Vi har snackat mycket om det som inte direkt har med innebandy att göra, de senaste veckorna. Fokuserat samtalen och övningarna på det som skulle kunna anses vara universellt och oberoende av vad som utövas, oavsett var vi befinner oss; i skolan, på jobbet, hemma, på bussen, eller kanske just på innebandyplanen - moralen.

Ett begrepp med så mycket innebörd att en fånig liten ”krönika” egentligen inte räcker till.

Men något som jag anser vara fundamentalt i begreppet ”moral” är med vilken inställning man tar sig an en uppgift. Och hur man hanterar situationen sett till omgivningen. Och inte minst; hur mycket man ger av sig själv till förmån för andra. Det innebär inte att göra avkall på sig själv. Det handlar snarare om att komplettera andra och tillgodose behov. Till förmån för andra. OCH sig själv.

Och det är banne mig lättare sagt än gjort.

Alla är olika. Alla har haft sin dag. Alla har tagit egna intryck. Och alla mår som de själva mår. Det är faktum som är orubbliga. Men nyckeln i ett kollektiv är att hitta den gemensamma nämnaren som alla kan knyta an till. Som alla känner en trygghet i. Och som alla känner ett VÄRDE i. I gyttret av känslor, personligheter och egenskaper.

Även DET är banne mig lättare sagt än gjort. Frågan är om inte det är ännu svårare, att hitta den där nyckeln?

Nej, jag vill inte under några omständigheter påstå att en vinst är ett kvitto på ett nyckelfynd. Inte heller att jag och ledargänget hittat den gemensamma nämnaren hos våra grabbar. Eller att vi någonsin kommer att göra det. Men strävan efter att finna den är, vid närmare eftertanke, ett bränsle som skapar positiv motivation och energi.

”Viljan är allt.”

Grabbarna är säkert sk**trötta på de orden. Men idag - som flera gånger förr - kändes det som att det var stundens och dagens gemensamma nämnare. ALLA kunde knyta an till den; viljan. Och det kräver att alla förlikar sig med det. Först då blir måltiden komplett.

   Vi har haft en tuff period på sistone. Och då menar jag inte att vi genomgått katastrofer. Men som enhet har vi haft lite problem med att vara just…en enhet. Och det har vi vågat prata om! Man skulle kunna säga att vi har gått vägen via ”lagterapin”, där besöken kommer att bli fler. När behov uppstår. Och inte uppstår.

Men det rent sportsliga idag då?

Alltså, vi möter ett lag som vi vet skall husera i tabelltoppen, vilket de också gör. Men det har VI alla möjligheter att göra också. Inget snack om den saken!

   1-1 efter första perioden får oss att känna en viss stabilitet. Och efter den andra perioden, med siffrorna 0-0, så inser vi att vi har ALLT att vinna på att steppa upp, även om intensiteten var ganska hög i både period 1 och 2. Vi förde. Och Boxholm jagade.

   Med den kollektiva viljan, och med två individer som stack ut lite extra, så innebar tredje perioden att vi fick motståndaren dit vi ville ha den; i backspegeln.

   Noah storspelar mellan stolparna och Nils fullkomligt dominerar i matchprotokollet med sina 4 mål (av 5). Hatten av, Nils. Hatten av!

   Matchen slutar fullt rättvist 5-2 och tre Boxholmsostar ställs in i kylskåpet. 

Vi släpper inte terapisamtalen. Vi kommer snarare anamma dem ytterligare; prata om vikten av att hitta de gemensamma nämnarna, vilket ett lag behöver. För det är ju det vi är; ett lag.

Tack alla supportrar, föräldrar och övriga funktionärer och vänner. Ni är ju de facto en del av laget. På era sätt. Som är så oerhört värdefulla.

Nu tar vi sikte på tre raka bortamatcher. Närmast Mantorp, lördagen den 25/11 kl. 16:00.

Den 16/12 kommer vi hem igen… 🖤🩶

"När jag åkte av isen, när fansen lämnade arenan, oavsett om de tyckte jag var bra eller dålig så önskar jag att de säger att jag gav allt."

– Peter Forsberg (Stanley Cup-vinnare, OS-guld och VM-guld i ishockey)