Seriepremiär - med solklar vinst på bortaplan!

"You shall not pass!!"

Med en försäsong i branta backar och många mil i löparspåren, samt ett DM som blev likställt med "stolpe ut", så var söndagens seriepremiär oerhört efterlängtad. Linköping IBK P09 Svart stod för motståndet, i en hall som genom åren blivit lite av en... favorithall - Kärnahallen - vi trivs av någon anledning där. Och så även igår...

Jag hävdar med bestämdhet att man kan känna prägeln av det som komma skall - innan startsignalen - genom många bitar; den sociala stämningen i omklädningsrummet, blickarna i de flestas ögon och inte minst; den sena historiken av mindre rättvisa förluster (läs: stolpe ut). Lite "We´re not gonna take it, anymore!".

Men det krävs både vilja och mod för att komma till punkten där saker "vänder". Och inte minst tålamod!

Vi kan bocka av de tre bitarna i gårdagens fight.

När hallens klocka tjuter, efter tre spelade perioder, står det 1-4 på tavlan (1-2, 0-1, 0-1). Och dessa siffror är ganska talande för matchbilden; förhållandevis tight, mycket spel i mittzonen och en match där vi genom tre perioder generellt sett ligger steget före, bortsett från några få tillfällen. Och vi tar med glädje med oss att de fyra målen producerades av fyra olika spelare; Elias, Elton, Aje (Alexander) och Per. Det är fina tecken på bredd.

Som någon förälder dessutom nämnde i ett Instagram-inlägg, efter matchen: "Först på varje boll vinner matcher." Det stämmer så oerhört väl. Jämt! Det går inte att komma ifrån.

Laget - ja, alla - går in och ger sitt allt denna söndag. Och jag skulle vilja skriva något specifikt om var och en, men jag hoppas att var och en är fortsatt mottagliga för det, face to face, kommande vecka. Men det finns ett par detaljer som jag känner att jag vill nämna...

Philip Sjödén är killen som gör comeback i innebandyn, efter 3-4 år. Jag blir lycklig i hela kroppen när jag ser hur en back går in och spelmässigt förklarar för motståndaren att "det här är MIN boll, MINA ytor och MINA lagkamrater". Oerhört kul att se - som ledare - och enormt tryggt för ett lag att ha en sådan individ vid sin sida. Så ödmjuk och lugn som han är vid sidan av planen, lika extremt jobbig är han att möta PÅ planen.

Välkommen tillbaka, Philip!!

Rasmus - en av våra målvakter som fick vila detta matchtillfälle. ÄNDÅ tar han familjen med sig, sätter sig i bilen och åker till Linköping och placerar sig på läktaren för att se sitt lag vinna.

"Jaha!? Är det så konstigt?"  kanske man tänker.

Nej, det är inte direkt konstigt, men det säger så oerhört mycket mer än att man gillar att titta på innebandy.

Det är laghjärta. Punkt.

Vissa blir berörda av gulliga katter på Facebook. Jag blir berörd av stora, familjära laghjärtan. (Vi hörde dig/er genom hela matchen, Rasmus!)

Efter första perioden leder vi med 2-1.

Noah, i målet, uttryckte en viss besvikelse i periodpausen. Han hade innan start en önskan att få stoppa ned "nollan" i väskan för att ta med hem, efter matchen.

"Men om du nu helt bommar igen, resterande två perioder, så vinner vi ju matchen!?" Ord från en ledare och tillika målvaktspappa, uttryckta med en stor portion värme och en synlig glimt i ögat. (Scrolla nu upp i texten om du missade periodsiffrorna...)

Begreppet "segerbulle" har blivit än mer cementerat i det här laget. Kanske främst på ledarsidan. Och Anna har därmed insett att bakning och vidskeplighet nu måste hanteras på obestämd (läs: all) framtid i praktiken.

ALDRIG bulle före match. Den tar man EFTER matchseger. 

Vi somnade alla glada igår, törs jag påstå. 3 välsmakande bullpoäng in på kontot. Sms:en har avlöst varandra och vi tar redan sikte på nästa match; Bergs IK på hemmaplan i Åby Arena, söndagen den 22/10 kl. 18:30.

Jag tycker vi säger så här: VI SES PÅ PLATS!!

Slutligen; TACK till alla entusiastiska föräldrar, familjer och vänner. Ni vet förhoppningsvis vid det här laget att ni alla är en oerhört tacksam och viktig del av det vi tillsammans gör.

"Tuffa tider kommer och går, men tuffa människor stannar kvar."

- Antrel Rolle (Amerikansk NFL-spelare)