Lövbiff och sirap…

Jag kommer ihåg en lördag, för omkring 26-27 år sedan, i ett cupspel där vi mötte Finspång…

Junior i ett A-lag.

Rimligt nervös.

Och i samma kedja som ett av mina främsta föredömen som ung.

Vi vann med 5-3. Och även om vi inte gynnades av segern i cupspelet så kändes just den segern som en av mina största, inom innebandyn.

Kanske inte så konstigt, då mina möten med Finspång - historiskt sett - uppenbart varit svåra nötter att knäcka. Och frågan är om jag tagit med mig ”förbannelsen” vidare, upp i vuxen ålder…?

   Dagens möte gjorde sig icke besvär att ändra karaktär, sett till utgången. En jämn match. Men med det där förbaskade uddamålet till Finspångs favör… 4-5 (2-3, 1-1, 1-1).

   Det är de facto ALLTID kul att möta Finspång. Mest för att det är resultatmässigt jämnt. Två lag som spelar innebandy på två helt olika sätt. Och sett till P07/09:s möten med dem så har de lyckats bibehålla övertaget. Och det är inte sagt att just det är speciellt kul. Inte heller att man ibland hinner simma 100 m. fjäril i sirap innan bollen hämtats och frislaget utförts (jag menar då inte just Åby’s frislag…). Men derbyprestigen kittlar lite extra och som sagt; jämnheten. Det är match till sista sekunden. DET är kul!

Men smolket i bägaren handlar idag inte om vår uddamålsförlust.

Att få erfara att en förening, som jag normalt sett respekterar högt i innebandyns värld, inte har lyckats förmedla vad sportsmanship och god moral innebär är oerhört tråkigt. Men med den historia de lyckats skapa, sett till ålder och erfarenhet som förening, så är jag övertygad om att de hanterar det på bästa sätt. Värderingar och moral är grundbultar i lagidrott - oavsett om du är 13 eller 53 år gammal.

Över till några av dagens glädjeämnen…

Laget är återigen en helhet idag. Jag har sagt det förr och det tål att upprepas; man trivs i närvaron av det här gänget. De spelar med hjärta och har stora utrymmen för skönt ”tugg” både före, under och efter matchen.

   Isac gör en soloräd från egen försvarszon, som går så snabbt att domaren utsåg Viktor som assisterande till målet. Ett mål som inte kan träffa krysset mer än Isacs.

   Rasmus ledarskap i målet är en fröjd för en tränare att lyssna på. Låter som fåglarnas vårsång i ett innebandyöra. Kanske en gnutta mer militäriskt än en gultofsad nypon-sparv, men det är ju precis det man vill höra under en match. Ett solklart tecken på en målvakts närvaro och engagemang.

   Och Elton… frågan var befogad idag, efter 3 gjorda mål av lagets totala 4; ”Vad har han ätit?”.

Svar: Lövbiff! Utan några speciella tillbehör. Lövbiff och…någon sås. Frågor på det?

Inför lördagens bortamatch mot Solfjädern vill jag ödmjukt, men bestämt, uppmana laget att äta lövbiff. Till frukost. Och någon sås till det.

Men, inga individuella prestationer utan ett lag i ryggen. Tack för era insatser idag, boys! Tack till var och en av er!! Ni gör ALLA saker som kan nämnas. Både på och utanför planen. Och tack ledargänget, sekretariatet och alla stöttande hejarop från familjer och vänner. Vi hör Er, vi ser Er och vi uppskattar Er. Enormt mycket!

Ta hand om er, innebandyvänner. Och ge gärna varandra en påminnelse om betydelsen av att vara ett föredöme; sportsligt, mänskligt och kamratligt.

Det är, och kommer alltid vara, större är en resultatmässig vinst…

Nästa match:

Borta mot Solfjäderstaden P09

Radiomasten Innebandycenter, MOTALA

Lördagen den 4/3 kl. 14:00

"Sport bygger inte karaktär. Sport avslöjar karaktär." — Heywood Broun (Känd amerikansk sportskribent)