0 - 2

Det rullar på, hösten är här och nu är det bara en match kvar på denna säsong. Matchen vi spelat idag gav ett positivt resultat, men den lämnade en del övrigt att önska. Vi blev också tvugna att spela 9 mot 9 på våran begäran vilket var lite synd. På pappret så talade allt för Sjuntorp, vi har radat upp fina och respektingivande resultat och prestationer mot tufft motstånd, men även om det blir tre poäng så är känslan efter matchen lite sisådär.

MV: Jovana

HB: Sofia "otto" (Grattis på födelsedagen!)

MB: Sara

VB: Angelica

HCM: Louise (C)

VCM: Linnea

OM: Jelena

HF: Sandra E

VF: Sofia A

Sandra O, Amelie

Det ligger en helt annan utmaning i att spela mot Skoftebyn som dominerar spelet och sen spela en match där spelet svänger och böljar på ett helt annat vis. Vi har inte spelat så mycket 9 vs 9 och det är lite ovant vilket påverkar spelet, vi har blivit så bekanta med vårat vanliga spel nu under hösten så att omställningen gick inte helt enligt planen. Den första 20 minutersperioden i första halvlek är jämn med kanske lite övertag för SIF, men sen tar Göta/Edet för sig mer och mer och har matchen innan Sandra E kan göra 0 - 1 i minut 38, det är ett skott på första stolpen som målvakten borde ha tagit men halkar och kommer fel. Målet kommer mycket lägligt och det känns som om vi kommit in i matchen igen delvis. 

Vi kommer fel in i matchen, vi är inte på tå och vi är inte inne i rätt mindset och det påverkar alla moment, det är inte underskattning, det är snarare en passivitet och obeslutsamhet som spökar. Svårt att ta sig ur. Spelet stämmer dåligt och bollar sprids, missas och stressas iväg, det hackar betydligt och vi kan mycket bättre, frustrerande för alla. Men chanser har vi som hade räckt till ett par tre mål i första halvlek men avsluten ville inte vara med oss idag.

I paus så ändrar vi från 3-2-3 till 4-1-3 och dels så har det effekt i sig men vi är också tunga att möta och det börjar visa sig undan för undan när vi klöser oss tillbaka och skaffar tillbaka initiativet i matchen omgående i andra halvleken. Men åter igen så hamnar vi i en period där vi bjuder på alltför mycket enkla misstag och G/E har chanser att kvittera under en 15 minuters period. Men vi reder ut det och ju längre matchen går så börjar G/E att vackla, vi skapar 7 - 8 frilägen eller nästintill plus ett par andra chanser utan att för den delen övertyga i matchen. Till slut så får Angelica in 0 - 2 i minut 73 efter att ha vunnit sin löpduell på andra stolpen och kan nicka in bollen från nära håll. Det är inte mycket mot vårat mål i andra halvlek och matchen är avgjord med 0 - 2 målet. Resten av matchen avlöper i samma mönster, vi har chanser men det var som fördömt idag. Det kommer att släppa.

Men men..vi får med oss 3 poäng och en hållen nolla till i statistiken, den tredje i rad. Vi har jobb att göra när det gäller att spela bollen och föra matcher, hade serien sett annorlunda ut så kanske vi fått mer tillfällen att spela och träna på det. Men vi kommer ta oss dit och uppnå det målet också, det är jag helt säker på.  

Vi har ju som mål att göra oss själv stolta, att följa matchplanen och att vara bra nog att kunna uppfylla planen. Denna gången så kan vi inte vara stolta över våran insats, det ligger inom vår förmåga att spela bättre, reagera fortare, vara bättre förberedda och vara påkopplad och alerta. Vi pratar inte om någon katastrof på något vis, men jag vill att vi ska ha en självbild där vi inte är nöjda med denna prestationen. Låt detta vara en motivation att ta revansch i nästa match så vi kan göra oss själva rättvisa. 

Vi tar dock med oss att vi skapar chanser, så det kommer lossna, vi vinner matchen ändå och vi håller nollan, det är bra, men nästa gång så ska vi göra allt det andra rätt också och knipa 4e platsen, har vi flyt så kan faktiskt 3e också vara möjlig, vi får se.

Ladda om, nu är det bara det stekheta derbyt mot Åsaka kvar den 28e, upplagt för en tight och hård match, då gäller det att börja redan nu att jobba för att vi ska kunna uppnå våra mål.