1 - 1

Glädje effter 1-1-målet vid en tilltrasslad situation. :-)

Precis tittat färdigt på hur Premier League slutat för denna gång, Manchester City står som slutsegrare efter en lång säsong och vinstmarginalen är nästan så liten som den kan bli. Festligheter förbereds och det är världens karusell som ska visas upp, bland annat så har Man City med ALLA sina anställda som jobbar med anläggningar, physio, mat och självklart tränare plus spelare i mängder, förvånad över omfattningen. 

I kontrast så spelar vi också fotboll, inte samma exponering, inte samma krav, personalen runtomkring...ja de e samma som tränarna som fick starta dagen med att hänga lite lite tvätt och se till att linjeringsmaskinen har fått ett nygammalt batteri, förhoppningsvis så ska det lösa bekymmret med våra roundupskadade linjer nere på vallen. Vi fick inte med några vattenflaskor så Niklas fick köpa med sig flaskvatten på vägen, och efter matchen så ska de regn och svettblöta kläder o skorna tas om hand. 

Det är inte så att jag gnäller om det, på något sätt så är det givande och utvecklande som person att hålla på med sånt här oavlönat jobb om man så får säga. Och det är inte bara jag eller våran stab utan en massa andra som gör samma sak i olika områden. Sjuntorps IF fyller 100 år och mängden eldsjälar, både spelare, ledare, föräldrar, supportrar och vänner som gjort att vi kommit såpass långt är värt att reflektera över när man representerar Sjuntorps IF.

Idag så har vi spelat på ett regningt Vänersvallen mot VFK U som ställer upp med flera ordinarie div 2 spelare och med flera avbytare. Före matchen så har vi fått återbud på Ida (sjuk), Sandra O (nackbekymmer) och Elin G plus Sandra E var inte heller i bästa hälsa heller, men vi ser ut enligt följande:

MV: Jovana

HB: Sofia B

MB: Amelie

MB: Sara

VB: Elin R

DM: Louise (c)

CMv: Linnea

CMh: Verona

OM: Sandra E

VF: Angelica (Grattis på födelsedagen)

HF: Sofia A

Avbytare: Rebecka, Elin G

Matchplanen är satt sedan tidigt i veckan, det blir en svår match på konstgräs mot ett skickligt VFK som spelar med stort kunnande spelmässigt och med snabba duktiga spelare över hela planens delar, vi har jobbat med överflytt och att täcka ytor defensivt på träningarna i veckan och det visade sig vara nyttigt.

Direkt efter avspark så sticker vi upp och skapar nästan en halvchans lite på slump, men sen så får VFK tag på bollen och börjar rulla boll, bygger upp spelet ända från mittbackarna som parkerar tio meter från mittlinjen på egen planhalva och gör spelvändning efter spelvändning med stort tålamod och kvalite' och vi jobbar från sida till sida med hela vårat lag på våran planhalva.

Det är nervöst att se hur det utvecklar sig, men vi jobbar ihop och flyttar över exemplariskt gång efter annan. När matchen väl har satt sig så känner vi oss trygga med matchbilden, vi är hela tiden på rätt ställe först och vi spelar enkelt och väldigt defensivt och tycka vad man vill om det, men det är ett seriespel där poäng läggs ihop vi sysslar med, och ibland så är det faktiskt lättare att skapa fler chanser genom att spela på detta vis. För vi skapar en handfull chanser, och ännu fler "jädrar va nära det kunde blivit farligt" lägen. Vi har tre st framåt med bra speed i pjucksen, och när vi vinner bollen så spelar vi ett par enkla pass ur situationen och hittar upp på forwards, lägger hem och då skapas en potentiell löpduell över 40 - 50 m och där är vi farliga.

Det är hela matchbilden, massivt bollinnehav för VFK, dom skapar lägen men det farligaste uppstår i lite tilltrasslade situationer och vid individuella prestationer eller misstag, men det är få sådana lägen, Jovana i mål kan freda sig och är jätteduktig som Idas vikarie.

Vi spelar så väldigt vackert, det är nästan som en stor squaredance eller ett sånt där litet pussel där en ruta är ledig och alla nummer ska på plats (nej det är ingen ny app utan bara en gammal referens ok ; ) ) precis allt vi tränat på över hela vinterna och fram tills nu tar vi fram och använder när situationen kräver det. En mot en, press/understöd, överflytt, tacklingar, prat, pepp, fart, bollkontroll och allt detta i en mycket fin laganda över hela laget hur mycket man än spelade eller i vilken roll. 

Det är stängt i mittkorridoren och framför våran backlinje, på kanterna så tar våra forwards ett stort defensivt ansvar och våra ytterbackar är fasta och resoluta och sätter stopp för deras försök att hitta runt och bakom oss. Allt detta görs möjligt av våra centrala spelare som ligger rätt och delar inte ut några gratis kvadratmeter utan en schysst fight.

Vi klarar 0 - 0 in i paus och vi får ta oss in i värmen en stund, väldigt kallt och grått över Vänersborg idag, såklart så var det bättre väder i Sjuntorp. Det är ett fortsatt peppat SIF som är nöjda och glada över hur bra vi spelat, det börjar kännas att fasen vi kan ta en poäng här på riktigt mot ett väldigt bra lag. Ett par små grejer att ta upp bara men vi är överens om alla dessa.

Andra halvlek startar på samma vis VFK har bollen och vi jobbar på precis på samma vis. Men så i minut 63 så tar VFK ledningen efter en hörna, en boll som inte rensas bort i första läget hamnar mitt mellan ett par spelare i målområdet, det blir ett rensningsförsök som olyckligt studsar på en spelare in i mål och VFK har 1 - 0. Det blir så ibland både för och mot alla lag över en säsong, sånt som händer. Vi laddar om och skakar av oss detta, faller in i formation och jobbar på en liten stund. Sen flyttar vi fram och börjar stressa dom i uppbyggnaden, vi nyper bollen flera gånger och stormar fram i kontringsförsök och hittar några fina väggspel som är nära att hitta rätt.

Och till slut så gör det också så, Sofia A har tagit sig ner till höger ytterkant av straffområdet, fightas för att behålla bollen och blir knuffad i ryggen och det är frispark fem meter utanför straffområdet. Vi flyttar fram med alla utom två, ställer upp oss centralt och vi eldar på från bänken. Sandra E slår en fin båge in mott straffpunkten och vi är först på bollen, den dimper ner på bortre ytan i målområdet, det är såå nära, Linnea är först på bollen och den tar sig mot mållinjen men utan fart, där finns Angelicka och Amelie och vi får in bollen med hjärtat i halsgropen och jag är nära att svimma. Wow vilken känsla när domaren pekar mot avspark och blåser efter ett par sekunder i olaglig spänning, ett par sekunder senare så börjar jag få syre till hjärnan igen. Just det, minut 73 handlar det om. 

Det räcker för oss 1 - 1 tar vi borta mot VFK U, vi hör frustrerade VFKare på planen som inte får space att spela och dom det finns inga ytor lediga att nyttja heller i sista delen av matchen. Pipan signalerar slut på matchen och det är 1 - 1....till oss ; )

Så för att länka ihop med början på denna novell, Manchester City jämförelsen, vi är så fruktansvärt glada och nöjda efter matchen och ingen skulle kunna se skillnad på vårat och Man citys firande, vi har vunnit en poäng borta mot ett starkt lag, men det är sättet vi gjorde det på och med inställningen som motiverade oss som är större en en poäng i tabellen såklart. Att få känna att allt vi tränat på i vintras har visat sin potential i praktiken på det mest tydliga sättet hittils detta året. En fantastiskt vacker insats som värmer min Italienska fotbollssjäl och det kommer vara en sådan insats som man kommer minnas efter man dragit åt skosnörena för sista gången. 

Och dagens Oscarstatyett gav Sofia A till Sara efter matchen, välförtjänt firande!

En jätteinsats av alla inblandade!!